Hur påverkas egentligen den svenska rättsliga traditionen av det faktum att vi får in redovisningsnormer i Sverige som har helt nya utgångspunkter? Det specifika fall jag tänker på är begränsning av utdelning och annan värdeöverföring i enlighet med aktiebolagslagen (ABL), och då särskilt kopplingen till koncernens egna kapital för moderbolag (17 kap 3 §). Den paragrafen är inte helt lättolkad, men förarbeten till ABL anger att ”En tumregel kan vara att moderbolaget aldrig bör företa större värdeöverföringar än vad som hade varit möjligt om koncernens samlade verksamhet hade bedrivits av moderbolaget självt”. RR 1:00 punkterna 14–18 samt 88–90 ger vägledning för tolkningen. 1 januari 2014 ersätts dock RR 1:00 med K3, vilket innebär att det inte längre finns någon vägledning i redovisningsnormerna för tolkning av denna paragraf.
Agerandet hos vissa företag som tillämpar IFRS tyder på att begränsad hänsyn behöver tas till koncernredovisningen. Frågan om hur ABL ska tolkas har nämligen funnits sedan lagen ändrades 2006. Vare sig RFR 1 eller RFR 2 – som dessa företag ska följa – innehåller nämligen någon vägledning i denna fråga.
Swedish Match är ett intressant exempel. Per 31 december var det egna kapitalet i koncernredovisningen minus 2.053 MSEK. Samtidigt föreslår styrelsen en utdelning på 1.456 MSEK och ett tak på återköp av egna aktier som (enligt vissa antaganden) uppgår till 3.808 MSEK. I ett läge där koncernen har negativt eget kapital på cirka 2 miljarder kronor föreslår följaktligen styrelsen värdeöverföringar till aktieägarna på 5 miljarder kronor. Hur är det möjligt?
Om vi går vidare till moderbolagets balansräkning ser vi att där finns 21 miljarder kronor i fritt eget kapital. Hur kan det vara så stor skillnad mellan koncernens och moderbolagets egna kapital? I styrelsens yttrande till årsstämman anges att moderbolagets egna kapital inkluderar marknadsvärdering av vissa dotterbolag om drygt 18 miljarder kronor. Någon förklaring av det beloppet finns dock inte i årsredovisningen för 2012, utan där anges att moderbolaget värderar innehav i dotterbolag till anskaffningsvärde (cirka 51 miljarder kronor per 31 december 2012).
En möjlig förklaring ges i stället i årsredovisningen för 2007. Under det året gjordes koncernexterna förvärv om sammanlagt 1.215 MSEK. Samtidigt ökade det totala anskaffningsvärdet på moderbolagets innehav i dotterbolag under året från 15,6 miljarder kronor till 52 miljarder kronor. Förklaringen verkar vara koncerninterna transaktioner, även om det inte framgår i årsredovisningen.
Exemplet med Swedish Match väcker två frågeställningar kopplade till tolkningen av ABL när redovisningen följer IFRS (eller K3). För det första, är värdeöverföring baserad på omvärderingar i samband med koncerninterna transaktioner förenlig med ABL:s krav på att ”hänsyn ska tas till koncernens konsolideringsbehov, likviditet och ställning i övrigt”, samt med tumregeln om verksamhet enbart i moderbolaget? Omvärdering i koncerninterna transaktioner kan nämligen innebära att dotterbolagets samtliga tillgångar – inklusive goodwill – värderas till verkligt värde vid transaktionstillfället. Det är tydligt att en sådan omvärdering inte skulle vara möjlig om verksamheten bedrevs i en juridisk person.
Man kan också ifrågasätta om omvärdering av dotterbolag till verkligt värde alls ska ske i samband med koncerninterna transaktioner. IFRS 3 är exempelvis inte tillämplig på förvärv under samma bestämmande inflytande, så IFRS är här otydligt. Samtidigt kan samma effekt, och därmed sammanhängande problem, uppstå om dotterbolagen löpande värderas till verkligt värde i enlighet med ÅRL 4:14b sista stycket, det vill säga i enlighet med IAS 39.
Den andra frågeställningen rör moderbolagets redovisning. Den har behandlats något styvmoderligt i svenska börsbolag, med hänvisning till att investerare är intresserade av koncernredovisning. Det stämmer, men om moderbolaget blir den (de facto) enda källan till utdelningsbegränsning, är även moderbolagets redovisning av intresse. Att som Swedish Match i årsredovisningen 2007 öka anskaffningsvärdet på dotterbolag med drygt 34 miljarder kronor utan att någon upplysning lämnas kan knappast ha varit i överensstämmelse med dåvarande IAS 1 punkt 103 (som företaget säger sig följa via hänvisning till RR 32:06).
Swedish Match agerande kan mycket väl vara i överensstämmelse med ABL, särskilt som företaget har ett stabilt positivt kassaflöde. Det intressanta är att om detta är i överensstämmelse med ABL innebär det en betydande omtolkning av vilka värdeöverföringar som är tillåtna. I princip är det då möjligt att dela ut alla övervärden i tillgångar, inklusive i goodwill, åtminstone i stabila företag. Juridiska personer som vill göra utdelning kan skapa en koncern med ett holdingbolag i toppen, och då redovisa dotterbolag till verkligt värde alternativt göra koncerninterna omstruktureringar. Detta torde dock kräva betydligt mer upplysningar i moderbolagets årsredovisning än vad som är praxis i dag för att kraven i IAS 1 ska anses vara uppfyllda (vilka RFR 2 hänvisar till).
Jan Marton är docent och verksam vid Handelshögskolan i Göteborg. Han skriver i vartannat nummer av Balans.
jan.marton@handels.gu.se