Tusenlapparna utgör ett särskilt problem. Någon som sett en sådan den senaste tiden?
I höst inleder Sverige ett världsunikt experiment i och med att utbytet av sedlar och mynt börjar. Först ut är de gamla femtiokronorssedlarna och tusenlapparna utan folieband. De kommer att vara ogiltiga i handeln efter årsskiftet och bankerna kommer inte att ta emot dem efter den 28 februari 2014. Därefter dröjer det till oktober 2015 innan övriga sedlar ska börja bytas ut. Det som gör detta världsunikt är att staten räknar med att marknaden tar ansvar för hela sedelutbytet. Sedan förra gången vi genomförde ett större utbyte av mynt och sedlar har Riksbanken stängt ner sina filialer runt om i landet. Men det har även hänt andra saker i ekonomin.
Betalningen med kort i handeln har gått starkt framåt, och enligt en undersökning som MasterCard lät göra föredrar 82 procent av svenskarna att betala med kort, framför kontanter. Det finns många skäl till att kortbetalningarna växer. Från handelns sida är kortbetalningar ett säkert sätt eftersom det minskar risken för rån. Dessutom är det i dag relativt enkelt för kunderna att betala med kort, och framför allt yngre föredrar det. Ställ dig i kön på 7-Eleven och studera vad ungdomarna framför dig gör. Inte håller de på med sedlar och mynt i alla fall.
Icke desto mindre är det ändå drygt 94 miljarder kronor som finns ute i form av kontanter i samhället, fördelat på de olika valörerna. Det är en respektabel summa pengar som ska bytas ut. Frågan är då, på en avreglerad marknad: Hur ska detta ske?
Bankerna kommer att dra sitt strå till stacken, men i dag är det endast Handelsbanken som säger sig hantera kontanter på samtliga sina kontor. Övriga banker har endast en minde del av sina kontor öppna för kontanthantering. Dessutom omfattas bankerna av reglerna för penningtvätt, men mer om detta senare.
Bankerna har gjort sig svårtillgängliga och Riksbanken har abdikerat. Kvar finns handeln, som utan ersättning förväntas byta merparten av alla de sedlar och mynt som finns i omlopp. Det skapar en rad problem och framför allt stora extra kostnader för hantering och värdetransporter. Svensk Handel har uppskattat de extra kostnaderna till drygt 700 miljoner kronor under den tid som sedelutbytet pågar. Inte minst värdetransporterna är dyrbara, efter Panaxias konkurs har kvarvarande värdetransportbolag höjt sina avgifter med närmare 20 procent. Men även andra kostnader tillkommer, under ett antal år kommer vi få se en återgång vad gäller andelen kortbetalningar, i takt med att vi alla kommer att dammsuga byrålådor och madrasser kommer andelen betalningar med kontanter att öka. Ingen vill ju sitta med Svarte Petter den dagen sedeln inte längre gäller som betalmedel.
Ett särskilt problem utgör tusenlapparna, någon som har sett en sådan den senaste tiden? Trodde väl inte det. Dock finns det drygt 21 miljarder kronor i form av tusenlappar ute i samhället. En stor andel av dessa cirkulerar troligen i kriminella kretsar, som betalningsmedel i deras interna transaktioner. Men om de inte fungerar i samhället kommer de att bli oanvändbara även internt. Dessa 21 miljarder kommer därför de kommande åren att leta sig ut till butiker och banker. Men kommer du till banken och vill byta en större mängd tusenlappar måste du redogöra för var du har fått dem ifrån. Handeln kommer inte att växla tusenlappar rakt av och jag har svårt att föreställa mig att en enda butik kommer att ta hem tusenlappar för att ha i växelkassan. För när skulle en butik vara i behov av att ge en tusenlapp tillbaka i växel? Dessutom är inte kriminella intresserade av att handla för de pengarna utan vill ha dem i omlopp för att skapa nya brott.
Det är bra att byta ut sedlarna och mynten i Sverige, men Riksbanken kunde gott väntat till efter utbytet med att stänga ner sina kontor ute i landet. Det är inte rimligt att handeln ska ta en så stor del av kostnaderna och riskerna för att genomföra utbytet.
Pär Bygdeson är vd för Livsmedelshandlarna som organiserar handlare i Sverige.