Stridsåtgärder kan vara lovliga eller olovliga. Enligt en av våra grundlagar, regeringsformen, är utgångspunkten att det är tillåtet att vidta fackliga stridsåtgärder. Begränsningar av denna rätt får bara ske i lag eller avtal.
Finns en sådan begränsning, dvs. det är förbjudet att vidta stridsåtgärder, råder fredsplikt. Den vanligaste situationen när det råder fredsplikt är under ett kollektivavtals giltighetstid. Fredsplikten innebär då att det är förbjudet att vidta stridsåtgärder om syftet är att åstadkomma ändring i avtalet.
De viktigaste reglerna om fredsplikt finns i medbestämmandelagen. I lagens 41 § finns ett antal förbud, som kallas för de fyra punktförbuden. Ett av dessa punktförbud innebär att arbetsgivare och arbetstagare som är bundna av kollektivavtal inte får vidta en stridsåtgärd om åtgärden har till ändamål att utöva påtryckning i en tvist om kollektivavtalets giltighet, bestånd eller rätta innebörd eller i en tvist huruvida ett visst förfarande strider mot avtalet eller mot medbestämmandelagen.
Detta innebär således att stridsåtgärder inte får vidtas i rättstvister som gäller kollektivavtal eller medbestämmandelagen. Sådana tvister ska i stället lösas på rättslig väg, ytterst i domstol eller skiljenämnd.
Om en part varslar om en stridsåtgärd och den angripne motparten anser att den tvistefråga som utlöst varslet är en sådan rättstvist som omfattas av det angivna punktförbudet i 41 § medbestämmandelagen, kan den angripne parten göra en s.k. fredspliktsinvändning. Med detta menas att den angripne parten förklarar för motparten att stridsåtgärden enligt partens uppfattning är olovlig.
Om den angripne parten framför sin uppfattning i god tro (dvs. parten har inte insett, och borde heller inte inse, att uppfattningen är felaktig) är utgångspunkten att stridsåtgärden strider mot det första punktförbudet. Genom fredspliktsinvändningen uppstår således fredsplikt. Normalt återkallar eller uppskjuter då angriparen sin stridsåtgärd i avvaktan på en rättslig prövning. Arbetsdomstolen kan i en sådan situation göra en preliminär bedömning av stridsåtgärdens lovlighet genom beslut om interimistiskt förordnande.
Utstationering
Den 1 juni 2017 infördes en ändring i 42 a § medbestämmandelagen. Detta då begränsningar infördes i lagen om utstationering av arbetstagare (utstationeringslagen) om när en stridsåtgärd får vidtas. Begränsningarna om när stridsåtgärd får vidtas infördes för att uppfylla EU:s krav om tillämpning av utstationeringsdirektivet och tillämpningsdirektivet. Enligt 1 a § utstationeringslagen får stridsåtgärder bara vidtas mot en utstationerande arbetsgivare om denne är etablerad inom EES eller Schweiz. Bestämmelserna i 42 a § medbestämmandelagen innebär att fredsplikten numera även gäller för arbete som faller utanför medbestämmandelagens tillämpningsområde men hos en arbetsgivare som är etablerad inom EES eller Schweiz. För arbetsgivare etablerade utanför detta område gäller således fortfarande inte begränsningarna i fredsplikten.
Lagrum
41, 42 a §§ medbestämmandelagen (1976:580) samt lag (1999:678) om utstationering av arbetstagare