Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2022/2041 om tillräckliga minimilöner i Europeiska unionen (minimilönedirektivet) antogs den 19 oktober 2022. Det kan noteras att Sverige och Danmark röstade emot förslaget i ministerrådet.
Syftet med minimilönedirektivet är att förbättra levnads- och arbetsvillkoren i unionen. Detta i syfte att bidra till uppåtgående social konvergens och minska ojämlikheten i fråga om lön, bl.a. genom att fastställa en ram för att främja kollektivavtalsförhandlingar om lönesättning.
Det har ifrågasatts om den svenska modellen påverkas av direktivet och att lönesättning skulle förskjutas från kollektivavtal mot lag. Svensk lagstiftning kommer dock inte att behöva ändras för att uppnå kraven i direktivet.
Utredningen som tillsattes i Sverige för att kartlägga hur direktivet ska genomföras i svensk lagstiftning kom fram till att syftet med direktivet kan uppnås på två sätt eller genom att kombinera de båda sätten. Det övergripande syftet kommer att kunna uppnås genom en förhandlingsmodell.
I Sverige finns inte någon lagstadgad minimilön. Därför blir bestämmelsen angående främjande av kollektivavtalsförhandlingar om lönesättning av betydelse för hur direktivets övergripande syfte kan uppfyllas. Enligt utredningen fungerar den svenska modellen för lönebildning bra, varför minimilönedirektivets övergripande syfte redan torde ha uppfyllts enligt utredaren.
Enligt utredningen behöver inte svensk lagstiftning ändras. Dock kommer Medlingsinstitutet få i uppdrag att rapportera in de uppgifter till EU-kommissionen som de efterfrågar.
I direktivet hanteras särskilt situationen om mindre än 80 % av arbetstagarna täcks av kollektivavtal. Skulle andelen sjunka under 80 % ska medlemsländerna vidta åtgärder för att främja kollektivavtalsförhandlingar. I Sverige ligger andelen arbetstagare som omfattas av kollektivavtal omkring 90 %.
Direktivet ska vara genomfört senast den 15 november 2024.