Vid utförandet av arbetsuppgifter ska en arbetstagare iaktta sina förpliktelser gentemot arbetsgivaren. Arbetstagaren ska vara arbetsför. Om en arbetstagare utan att ha skälig anledning därtill, underlåter att vara utvilad inför ett arbetspass, skulle det i vissa fall kunna ses som ett brott mot skyldigheterna i anställningsavtalet.
I de flesta fall är det inte tillåtet att sova under arbetstid. Dock finns det vissa undantagsfall. Undantagen kan vara uttryckliga eller följa av praxis. Genom att sova, försöka sova eller vila på arbetstid agerar arbetstagaren på ett sätt som kan undandra arbetstagaren möjlighet att utföra arbetsuppgifter och ha erforderlig kontroll av arbetet. Sådant beteende kan vara värt att kritisera. Beroende på arbetsuppgifternas karaktär kan det i vissa fall krävas att arbetstagaren agerar på ett sätt att risken för insomning minskar.
Om arbetsgivaren inte tydligt informerat om att det till exempel är förbjudet att sova på arbetstid, även om det avser monotont nattarbete, bör sådan information lämnas så snart som möjligt, En arbetstagare som inte är medveten om förhållningsregler och bryter mot dessa, till exempel genom att sova, bör medvetandegöras av arbetsgivaren att beteendet inte är acceptabelt. Genom att bryta mot föreskrifter som att sova kan under vissa omständigheter anses vara ett grovt brott mot anställningsavtalet och kan därför ytterst leda till uppsägning eller avskedande.
Rättspraxis
I rättsfallet AD 2011 nr 24 berördes frågan om avskedande med anledning av att en arbetstagare sovit under sitt extravakpass inom vården. Det som prövades i domstolen avsåg just följderna av tillsynsuppgiften extravak.
Ett extravakpass varade under en timme vilket hade bedömts av sjukhusledningen som lagom avvägd och rimlig tid för att vårdaren skulle kunna koncentrera sig på uppgiften även nattetid. Arbetstagaren ska även ha underrättats tidigare om att det inte var tillåtet att dra sig undan för att sova under nattskiften. Arbetsdomstolen konstaterade att de särskilda extravaken inneburit en obruten tillsyn av patienter och att det fick anses vara av största vikt för förtroende för vården på sjukhuset. Arbetsdomstolen konstaterade vidare att den anställde genom att sova hade agerat på ett sätt innebärande att hon grovt förbrutit sig mot anställningsavtalet och avskedandet ansågs därför lagligt grundat.
Rättsfallet AD 2008 nr 90 rörde också delvis frågan kring att sova på arbetsplatsen. Arbetsgivaren sade upp en arbetstagare, en behandlingsassistent. Grunden till uppsägningen var att arbetstagaren hade installerat ett eget larm på arbetsplatsen och att arbetstagaren påstods ha sovit under sin tjänstgöring nattetid, alternativt planerat att sova eller genom att ha legat på en madrass med belysningen släckt och persiennerna mot avdelningen nerdragna ha äventyrat säkerheten eftersom risken att somna då ökat markant.
Arbetsdomstolen konstaterade att trots avsaknaden av uttryckliga instruktioner om arbetstagarens förhållningssätt nattetid inklusive avsaknad av förhållningsorder kring hur lyse och persienner ska användas, ska arbetstagaren agera på sådant sätt att denne kan utföra sina arbetsuppgifter. Arbetsdomstolen menade att arbetet försvårats och uppmärksamheten försämrats om arbetstagaren under nattetid låg på en madrass i ett rum med släckt belysning och med persiennerna nerdragna. Även om arbetstagarens agerande förtjänade kritik ansåg inte Arbetsdomstolen att förseelserna kunde anses vara tillräckligt allvarliga för att de skulle kunna ligga till grund för uppsägning på grund av personliga skäl. Arbetsdomstolen bedömde att arbetstagaren inte var olämplig för fortsatt anställning, eftersom det inte varit fråga om upprepad misskötsamhet och då arbetstagaren inte heller hade fått möjlighet att ändra sitt beteende. Uppsägningen ogiltigförklarades därför.
Lagrum
7 § anställningsskyddslagen (1982:80)