Att kunna uttrycka sig väl i tal och skrift på ett visst språk kan ofta vara ett krav som uppställs för anställning. Dock kan detta krav ibland ses som diskriminerande, antingen direkt eller indirekt. Enligt diskrimineringslagen får inte en arbetsgivare missgynna en arbetssökande eller en arbetstagare genom att behandla henne eller honom mindre förmånligt än vad arbetsgivaren behandlar eller skulle ha behandlat någon annan med annan etnisk bakgrund i en motsvarande situation, om inte arbetsgivaren kan visa att missgynnandet inte har samband med etnicitet. Inte heller är det tillåtet att tillämpa en bestämmelse som framstår som neutral men som faktiskt missgynnar personer med viss etnisk tillhörighet. Detta gäller om inte arbetsgivaren kan visa att denna har sakliga skäl till att tillämpa en viss bestämmelse och att åtgärden är lämplig och nödvändig.
Det går således inte att generellt besvara frågan om det är förenligt med lagen att ställa upp krav på språkkunskaper. Vilka krav som är rimliga beror på omständigheterna i det enskilda fallet. I vissa fall kan till exempel kravet på att kunna uttrycka sig felfritt i tal och skrift på svenska eller engelska vara motiverat medan det inte är det i andra fall. Beroende på tjänsten och dess beskaffenhet kan således ett visst språkkrav vara förenligt med lagen i en situation men inte i en annan. Det som således ska utredas är om det finns ett sakligt motiv med hänsyn till verksamheten att arbetstagaren kan uttrycka sig på ett särskilt sätt. Vidare måste kravet vara lämpligt och nödvändigt för att uppnå syftet, det vill säga att arbetsuppgifterna blir utförda på ett korrekt sätt.
Offentlig anställning
Avseende offentlig verksamhet framgår det av lag att språket ska vara vårdat, enkelt och begripligt. Myndigheter ska uttrycka sig på ett lättbegripligt sätt och underlätta för den enskilde. Det får även här bedömas i det enskilda fallet vad som krävs av var och en befattningshavare i språkligt avseende, men i den här situationen ska det mätas mot den nyss nämnda lagregeln.
Rättspraxis
I rättsfallet AD 1998 nr 5 annonserade en kommun efter en bygglovsarkitekt. En sökande med utländsk bakgrund kallades till intervju utan att därefter få anställningen. Frågan var om sökanden blivit utsatt för direkt eller indirekt diskriminering med anledning av det språkkrav som tillämpades av kommunen.
Arbetsdomstolen konstaterade att det framgick av utredningen i målet att en bygglovsarkitekt inom kommunen har att självständigt handlägga kvalificerade ärenden som även innefattar myndighetsutövning. Arbetsuppgifterna varierade och innehöll bland annat att företräda kommunen i arbetsgrupper och lämna rådgivning till allmänheten. Kommunen hade ett vidsträckt ansvar för att de beslut som fattades var korrekta. I det aktuella målet fann Arbetsdomstolen att det särskilda kravet på kunskaper i svenska språket var sakligt motiverade med hänsyn till verksamheten. Språkkravet var också lämpligt och nödvändigt för att uppnå syftet att arbetet utfördes korrekt. I målet uttalades även att avseende bedömningen av språkkunskaper hos den enskilde så är det inte avgörande vilka kunskaper den enskilde rent faktiskt har, utan vad denne lyckats visa att den har vid anställningsförfarandet.
AD 2008 nr 47 rörde en person med algeriskt ursprung som efter intervju inte fick en praktikplats som vikarie vid ett utbildningsbolag på grund av det av bolaget ställda språkkravet. Bolaget utbildade piloter och det framstod för Arbetsdomstolen som självklart att det för ett arbete med interna och externa kontakter bör krävas så goda språkkunskaper att arbetet kan ske friktionsfritt och att arbetsuppgifterna kan utföras tillfredsställande. Arbetsdomstolen fann att Bolagets språkkrav var sakligt motiverat, lämpligt och nödvändigt för att arbetsuppgifterna skulle utföras på ett bra sätt. Enligt Arbetsdomstolen hade personen i fråga som inte nådde upp till kraven inte blivit diskriminerad.
Tolkning och översättning enligt lag
En myndighet ska enligt förvaltningslagen använda tolk och se till att översätta handlingar om det behövs för att den enskilde ska kunna ta till vara sin rätt när myndigheten har kontakt med någon som inte behärskar svenska.
En myndighet ska under samma förutsättningar använda tolk och göra innehållet i handlingar tillgängligt när den har kontakt med någon som har en funktionsnedsättning som allvarligt begränsar förmågan att se, höra eller tala.
Tänk på
Krav på särskilda kunskaper i språk kan vara motiverat i vissa fall men inte andra. Språkliga krav ska vara sakligt motiverade med hänsyn till arbetsuppgifterna och kravet ska vara lämpligt och nödvändigt.