Svenskundervisning för invandrare

Regler om svenskundervisning för invandrare (sfi) finns i skollagen. Sfi syftar till att ge vuxna invandrare grundläggande kunskaper i svenska språket och om det svenska samhället. Det är kommunen som ansvarar för att sfi anordnas. Utbildningen anordnas som kurser.

För att få delta i sfi krävs att invandraren fyllt 16 år, är bosatt i kommunen och saknar sådana grundläggande kunskaper i svenska språket som utbildningen syftar till att ge. Regeringen får föreskriva att också den som inte är bosatt i landet ska ha rätt att delta i sfi.

Kommunen ska samråda med den berörda arbetsgivaren och den lokala arbetstagarorganisationen i förhållande till vilken arbetsgivaren är bunden av kollektivavtal om en arbetstagares deltagande i undervisningen och undervisningens förläggning.

Rätt till ledighet

En arbetstagare som har antagits till sfi har rätt att vara ledig från sin anställning för att delta i undervisningen enligt en särskild lag, lagen (1986:163) om rätt till ledighet för utbildning i svenska för invandrare.

Enligt den lagen gäller att om det träffats en överenskommelse om sfi vid det samråd som ska hållas enligt skollagen (se ovan) har en arbetstagare som vill delta i undervisningen rätt till nödvändig ledighet för att göra detta. Om någon överenskommelse inte träffas har en arbetstagare ändå rätt till ledighet för att delta i sfi. I detta fall får dock ledigheten tas ut endast som hel ledighet i samband med heltidsstudier eller som förkortning av arbetstiden till hälften av den för arbetsplatsen normala arbetstiden i samband med deltidsstudier. Om arbetstagarens arbetstid är mindre än hälften av den för arbetsplatsen normala arbetstiden har arbetstagaren dock rätt till hel ledighet i samband med deltidsstudier.

Arbetstagaren ska underrätta arbetsgivaren minst en månad före ledighetens början om att arbetstagaren vill utnyttja sin rätt till ledighet.

Arbetstagaren får avbryta en påbörjad ledighet i förtid och återuppta arbetet i samma omfattning som före ledigheten. I så fall ska arbetstagaren underrätta arbetsgivaren om detta snarast möjligt. Arbetsgivaren är inte skyldig att låta arbetstagaren återgå i arbete tidigare än två veckor efter det att underrättelse har lämnats.

Lagen innehåller också vissa skyddsregler till förmån för arbetstagaren. Denne får således inte sägas upp eller avskedas enbart av det skälet att arbetstagaren begär eller tar i anspråk sin rätt till ledighet enligt lagen. Om detta sker ändå ska uppsägningen eller avskedandet ogiltigförklaras om arbetstagaren begär det.

Vidare gäller att arbetstagaren inte är skyldig att acceptera någon minskning av anställningsförmånerna eller försämring av anställningsförhållandena i annan mån än som följer av uppehållet i arbetet därför att arbetstagaren begär eller tar i anspråk sin rätt till ledighet enligt lagen. Arbetstagaren är heller inte av detta skäl skyldig att gå med på någon annan omplacering än sådan som kan ske inom ramen för anställningsavtalet och som är en nödvändig följd av ledigheten.

Om det uppstår tvist om tillämpning av denna lag är det en arbetstvist.

Skadestånd, rättegång m.m.

Har arbetsgivaren brutit mot lagen kan han eller hon dömas att betala allmänt och ekonomiskt skadestånd till arbetstagaren. Om en arbetstagare väcker talan mot arbetsgivaren på grund av att han eller hon blivit uppsagd eller avskedad i strid mot lagen gäller vissa regler i anställningsskyddslagen (34 och 35 §§, 37 §, 38 § andra stycket andra meningen, 39-42 §§ samt 43 § första stycket andra meningen och andra stycket) för sådana mål. Gäller talan vid domstol något annat som grundas på lagen ska vissa regler (64-66 och 68 §§) i medbestämmandelagen tillämpas. De angivna lagreglerna innehåller bl.a. viktiga regler om preskription.