Lag
Rökning på arbetsplatsen är egentligen en arbetsmiljöfråga. I arbetsmiljölag (1977:1160) finns ingenting skrivet om att arbetsgivaren har ansvar för att de anställda inte röker. Vad arbetsgivaren däremot har ansvar för är att se till att anställda som inte röker, inte utsätts för passiv rökning. Detta framgår av 6 kap. lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter. Det här kan innebära att arbetsgivaren förbjuder rökning inomhus eller upplåter särskilda utrymmen för rökning.
Arbetsgivaren kan också inom ramen för reglerna för motion och friskvård informera och utbilda i rökningens skadeverkningar. Till exempel genom att bjuda in föreläsare inom området. Sådan information är en skattefri förmån för den anställde och arbetsgivaren kan dra av kostnaden i sin redovisning.
Om det finns en plan för arbetslivsinriktad rehabilitering för den anställde, kan även rökavvänjning ingå i en sådan. Om rehabiliteringen bekostas av arbetsgivaren är den alltid skattefri för den anställde, oavsett om behandlingen sker i offentlig eller privat regi.
Arbetsgivaren kan stå för kostnaden för läkemedel för den anställde. Den anställde får i dessa fall en skattepliktig förmån. Detsamma gäller också om arbetsgivaren betalar hjälpmedel för rökavvänjning, t.ex. nikotinplåster, nikotintuggummi eller andra hjälpmedel.
Beskattning
För den anställde
Offentligt eller privat finansierad läkarvård som ingår i en rehabiliteringsplan, är skattefri för den anställde. Offentligt finansierad läkarvård i övrigt är en skattepliktig förmån. Värdet på förmånen ökar underlaget för beräkning av preliminärskatt.
För företaget
Värdet av information och utbildning om rökningens skadeverkningar räknas som hälso- och friskvård och är därför inte underlag för beräkning av arbetsgivaravgifter.
Kostnad för övrig offentligt finansierad läkarvård som inte ingår i en rehabiliteringsplan, är underlag för beräkning av socialavgifter.