Skatteverket har i ett ställningstagande (241126, dnr: 8-3161557) redogjort för den momsmässiga hanteringen av ”sale and leaseback” och ”lease and leaseback”.
Skatteverket anser att sale and leaseback normalt utgör två separata transaktioner, dels en leverans av vara, dels en uthyrningstjänst. Medan lease and leaseback normalt utgör en enda transaktion, ett tillhandahållande av en tjänst.
Vad är sale and leaseback?
Skatteverket anger att med sale and leaseback avses vanligtvis en situation där ett företag ingår ett avtal om försäljning av en vara till ett annat företag för att därefter hyra tillbaka samma vara under en viss tidsperiod. Hyrestagaren (den ursprungliga ägaren) fortsätter efter försäljningen att använda varan i sin verksamhet. Hyresavtalet kan även ge hyrestagaren rätt att efter hyrestidens utgång köpa tillbaka varan från den nya ägaren (köpoption) eller att fortsätta att hyra varan till ett lägre pris. Avtal om sale and leaseback ingås som regel för att anskaffa eller frigöra kapital.
Skatteverket anser att det som främst kännetecknar avtal om sale and leaseback är att det redan vid ingåendet av försäljningsavtalet är klarlagt att den nya ägaren kontinuerligt ska hyra ut varan till den ursprungliga ägaren som därför kan fortsätta att använda varan i sin verksamhet.
Skatteverket anser att avtal om sale and leaseback som utgångspunkt ska anses avse två separata transaktioner. Detta gäller under förutsättning att avtalen återspeglar de ekonomiska och affärsmässiga förhållandena. Så är fallet när rätten att förfoga över varan som ägare överförs på köparen. Den första transaktionen är då en leverans av vara.
Vidare anger Skatteverket att därefter ska en bedömning göras vad för slags transaktion som den nya ägaren av varan utför åt den ursprungliga ägaren. Om det är fråga om ett faktiskt överlämnande av en vara i överensstämmelse med ett avtal om uthyrning av varor under en viss tid enligt vilket äganderätten normalt ska övergå senast när den sista avbetalningen har gjorts, dvs. där hyrestagaren kan förväntas utnyttja sin köpoption, ska transaktionen ses som leverans av en vara. I annat fall är det fråga om uthyrning av en vara, dvs. ett tillhandahållande av tjänster.
Skatteverket anser att det kan i undantagsfall finnas situationer där avtal om sale and leaseback inte återspeglar de ekonomiska och affärsmässiga förhållandena. Så är fallet när det framstår som uppenbart att en väsentlig del av rätten att förfoga över varan som ägare inte överförs på köparen, dvs. de ekonomiska risker och fördelar som förknippas med ett ägande. Den verkliga innebörden av sådana avtal får i stället anses vara att det är fråga om en enda transaktion, ett tillhandahållande av en tjänst. För det fall tjänsten består i att den ena parten beviljar den andra parten en kredit omfattas tjänsten av undantag från skatteplikt för finansiella tjänster.
Vad är lease and leaseback?
Skatteverket anger att med lease and leaseback avses vanligtvis en situation där ett företag (uthyrningsföretaget) upplåter en vara för användning till ett annat företag (återuthyrningsföretaget) mot ersättning. Återuthyrningsföretaget hyr sedan kontinuerligt tillbaka varan till uthyrningsföretaget. Vid hyrestidens utgång kan parterna komma överens om en förlängning av hyrestiden. Avtal om lease and leaseback ingås som regel för att anskaffa eller frigöra kapital.
Skatteverket anser att det som främst kännetecknar avtal om lease and leaseback är att det redan från början är klarlagt att återuthyrningsföretaget kontinuerligt ska hyra tillbaka varan till uthyrningsföretaget. Uthyrningsföretagets dispositionsrätt till varan har i praktiken inte förändrats utan är densamma även efter att avtal om lease and leaseback har ingåtts. Det innebär att uthyrningsföretaget kan fortsätta att använda varan på samma sätt som innan företaget ingick detta avtal.
Skatteverket anser att avtal om lease and leaseback som regel inte återspeglar de ekonomiska och affärsmässiga förhållanden mellan parterna. Parterna får anses vara införstådda med att de ingångna avtalen inte är fristående från varandra och att det därför inte rör sig om två separata transaktioner. Den verkliga innebörden av sådana avtal får i stället anses vara att den ena parten ska tillhandahålla den andra parten en tjänst, dvs. att det är fråga om en enda transaktion. En bedömning får göras vad för slags tjänst som ska tillhandahållas. För det fall tjänsten består i att bevilja en kredit omfattas tjänsten av undantag från skatteplikt för finansiella.
Skatteverket hänvisar till ett rättsfall från EU-domstolen (C-201/18, Mydibel, punkterna 36-37, 40 och 41) där ett arrende av fastigheter och återleasing av desamma inte var en leverans av varor.
Ett kombinerat och samtidigt upplåtande av dels arrende från bolagets sida till två finansinstitut, dels nyttjanderätt i form av fastighetsleasing från dessa finansinstitut till bolaget, ansågs vara oskiljbara och utgöra ett enda tillhandahållande. Transaktionerna utgjorde rent finansiella transaktioner som syftade till att öka bolagets likviditet. Bolaget behöll äganderätten till fastigheterna och använde dem oavbrutet och varaktigt för sina skattepliktiga transaktioner. Under dessa omständigheter kunde transaktionerna inte kvalificeras som leverans av varor i den mån rättigheterna inte gav finansinstituten rätt att såsom ägare förfoga över fastigheterna.