Skattesatsen 6 procent gäller för både fysiska och digitala tidningar och tidskrifter.
Lagrum
9 kap. 2 och 9 §§ mervärdesskattelagen (2023:200) i kraft fr.o.m. 1 juli 2023
7 kap. 1 § forsta stycket och tredje stycket p 1 mervärdesskattelagen (1994:200) i kraft t.o.m. 30 juni 2023
Beskattning
Skattesatsen 6 procent gäller för både fysiska och digitala tidningar och tidskrifter. Om publikationen helt eller huvudsakligen är ägnad åt reklam eller helt eller huvudsakligen består av rörlig bild eller hörbar musik gäller i stället 25 procent moms. Högsta förvaltningsdomstolen har i en dom (210917, HFD 2021 ref. 51) uttalat att det för varje enskild produkt ska göras en bedömning om dess huvudsakliga användningsområde är detsamma som för en motsvarande tryckt produkt. Domstolen uttalade också att en digital produkt som innehåller en möjlighet för användaren att rätta uppgifter är en funktion som hade kunnat finnas i en motsvarande fysisk publikation eller som är en följd av det elektroniska tillhandahållandet. Mot bakgrund av domen har Skatteverket i ställningstagande (221221, dnr: 8-2071393) uppdaterat sin syn på hur denna gränsdragning ska göras.
Tidningar och tidskrifter som helt eller huvudsakligen är ägnade åt reklam omfattas inte av den lägre skattesatsen utan av 25 procent. Det är inte klarlagt vad ”till huvudsaklig del ägnad åt reklam” innebär. Begreppet har tolkats i andra sammanhang och har då inneburit allt från 60 procent till 80 procent.
Det förekommer att tidningar och tidskrifters förpackningar även innehåller leverans av en vara t.ex. en leksak eller skönhetsprodukt.
Skatteverket har i ett ställningstagande kommenterat vilken skattesats som ska gälla när det följer med en vara vid inköp av en tidning (151123, dnr: 131 628145-15/111). Enligt detta skulle det ske en uppdelning på så sätt att tidningen och den medföljande varan skulle beskattas separat utifrån gällande skattesats, dvs. 6 procent på tidningen och 25 procent på den medföljande varan. Om ett gemensamt pris togs ut för tidningen och den medföljande varan skulle en uppdelning av beskattningsunderlaget ske utifrån skälig grund. Med hänsyn till rättsutvecklingen har Skatteverket i upphävt ställningstagandet genom ett nytt ställningstagande (250127, dnr: 8-26333-2025)”. I det här sammanhanget hänvisar Skatteverket istället till sitt grundläggande ställningstagande om Ett eller flera tillhandahållanden (250124, dnr 8-3094460). I det ger Skatteverket sin syn på när en transaktion som består av flera olika varor och tjänster ska bedömas som ett eller flera tillhandahållanden. Det ställningstagandet innebär att försäljning av en förpackning som innehåller en tidning tillsammans med en annan vara normalt ska anses som ett enda tillhandahållande. Det måste ske en i varje enskilt fall för att avgöra om transaktionen består av ett huvudsakligt tillhandahållande eller om delarna i transaktionen har ett nära samband. Se vidare beskattningsunderlag.
Skatteverket har i ett ställningstagande (200123, dnr: 8-26534) uttalat vad som gäller för bilagor i tryckta publikationer:
”Följande är exempel på omständigheter som kan tala för att en bilaga är en del av publikationen:
utformning och innehåll i bilagan bestäms av utgivaren
bilagan framställs av eller på uppdrag av utgivaren
bilagan ska bara bifogas i publikationens upplaga eller del av upplagan
något särskilt pris för bilagan ska inte tas ut
bilagan har anknytning till publikationens innehåll.
Följande är exempel på omständigheter som kan tala för att bilagan är en separat vara och/eller tjänst i förhållande till publikationen:
bilagans form och innehåll bestäms av annan än utgivaren
bilagan paketeras i eget emballage
bilagan framställs i fler exemplar än de som bifogas publikationen
särskilt pris för bilagan ska tas ut
bilagan har ingen anknytning till publikationens innehåll.”
EU-domstolen har bedömt att en gåva i form av en surfplatta eller en smartmobil som ges ut till nya prenumeranter ska ses som ett tillhandahållande som är underordnat det huvudsakliga tillhandahållandet, dvs. prenumerationen av tidskrifter. Värdet av gåvan understeg 50 euro. Domstolen ansåg att gåvan är ett incitament för att få kunder att teckna en prenumeration. Den har inget annat syfte än att öka antalet prenumeranter på de tidskrifter som bolaget publicerar och följaktligen att öka bolagets vinst. I bolagets affärsmässiga beräkningar beaktades vidare att vissa prenumeranter kommer att säga upp sina prenumerationer efter den första månadsbetalningen och ändå ha möjlighet att behålla gåvan utan skyldighet att fortsätta prenumerera. Överlåtelsen av en sådan gåva har enligt domstolen inte något självständigt syfte ur genomsnittskonsumentens synvinkel, vilken går med på att betala minst en månads prenumeration för att erhålla gåvan (C-505/22, Deco Proteste - Editores).