Definition
Den part i en process inför domstol som initialt är skyldig att bevisa att rekvisiten i en rättsregel är uppfyllda.
Kommentar
För att en rättsregel ska bli tillämplig krävs att alla rekvisit är uppfyllda. Det leder till att rättsföljden inträffar. Bevisbördan avgör både vem som ska bevisa att rekvisiten är uppfyllda och hur högt beviskravet är.
Om det inte är uttalat vem som har bevisbördan i en rättsregel är det den som har lättast att prestera bevisning som har den initiala bevisbördan. Beviskravet i ordinär skatteprocess är att parten ska göra rekvisitet sannolikt. Vid efterbeskattning gäller beviskravet mycket sannolikt och det är då Skatteverket som har bevisbördan både när det gäller intäkter och kostnader.