Definition
Rationaliseringsförvärv är ett förvärv av skog och skogsmark som görs för att få en mer ändamålsenlig brukningsenhet.
Kommentar
Reglerna om rationaliseringsförvärv gäller bara för fysiska personer. Det krävs dessutom att fastigheten har förvärvats genom köp, byte eller på liknande sätt, eller genom fastighetsreglering eller klyvning.
Den förvärvade marken måste hamna inom samma brukningsenhet som en tidigare ägd lantbruksenhet. Förvärvet ska också leda till att brukningsenheten förbättras (HFD 2023 ref. 59).
Efter nämnda dom har skatteverket gett ut ett ställningstagande om begreppet brukningsenhet avseende skogsmark. Begreppet brukningsenhet finns inte i IL. Skatteverkat anser att skogsvårdslagens (1979:429) definition av begreppet brukningsenhet ska användas vid bedömningen av om ett förvärv utgör ett rationaliseringsförvärv (ställningstagande 240617, dnr 8-2883764). I skogsvårdslagen anges att med brukningsenhet avses den produktiva skogsmark inom en kommun som tillhör samma ägare, om inte annat följer av föreskrifter som meddelas av regeringen eller av myndighet som regeringen bestämmer. För att mark som köps till ska kunna ingå i samma brukningsenhet som ägd mark anser Skatteverket att ägd och tillköpt mark ska ägas i samma proportion av samma ägare.
I samband med att det nya ställningstagandet gavs ut upphävde skatteverket ställningstagandet ”När föreligger ett rationaliseringsförvärv”, dnr 131-80453-13/111.
Det nya ställningstagandet innebär en ändrad syn på begreppet brukningsenhet jämfört med det upphävda ställningstagandet. Det upphävda ställningstagandet får dock tillämpas på förvärv före den 1 oktober 2024.
Rättspraxis
HFD 2023 ref. 59
Fråga av vad som avses med rationaliseringsförvärv vid tillämpning av reglerna om skogsavdrag i IL.