1 Fastighetstaxering
2 Fastighetsskatt
1 Fastighetstaxering
I RÅ 2002 ref. 49 gällde frågan hur en obebyggd fastighet, belägen inom ett naturreservat, skulle taxeras när fastigheten hade del i en med småhus bebyggd marksamfällighet (AFT 1990).
I domen belyses på ett mycket klargörande sätt hur fastighetstaxeringen är uppbyggd. Först sker en genomgång av de grundläggande reglerna i FTL om bl.a. skattepliktsförhållanden, indelning i taxeringsenheter, byggnadstyper resp. ägoslag (1 kap. 6 §, 2 kap. 2–4 §§, 4 kap. 5 §), liksom de särskilda reglerna för marksamfälligheter (4 kap. 10 § och 6 kap. 12 §. RR konstaterade härefter att eftersom fastigheten vid taxeringsårets ingång i sin helhet bestod av obebyggd mark inom ett naturreservat, som inte heller fick bebyggas, fanns ju ingen anledning att bestämma någon byggnadstyp men väl ägoslag för marken. Något annat ägoslag än ”övrig mark” kunde inte komma i fråga. Marken skulle utgöra en taxeringsenhet och betecknas lantbruksenhet och då med beskattningsnaturen jordbruksfastighet (4 kap. 11 §) för vilken enligt 7 kap. 16 § 2 något markvärde inte skulle bestämmas.
Den aktuella samfälligheten, som förvaltades av en samfällighetsförening, skulle enligt huvudregeln i 4 kap. 10 § utgöra en egen taxeringsenhet, vars taxering – eftersom ingen undantagsbestämmelse var tillämplig – inte skulle påverka delägande fastigheters taxering. Taxeringsvärdet för den aktuella ägarfastigheten bestämdes därför till 0 kr.
Rättsfallet illustrerar på ett utmärkt sätt vikten av att man vid fastighetstaxeringen noga följer systematiken i FTL. Taxeringen av en fastighet skall alltså grundas på förhållanden som gäller för fastigheten som sådan. Om en fastighet sedan har del i en samfällighet får därefter ställning tas till hur detta förhållande kan inverka. Man kan s.a.s. inte börja var som helst i systemet.
Frågan om fastighetsrättsliga förhållanden var uppe i RÅ 2002 ref. 81. I detta fall bedömdes möjligheten att småhustomter skulle kunna avskiljas till självständiga fastigheter (SFT 1992). Målet gällde en bostadsrättsförening som ägde en registerfastighet på vilken det fanns 34 småhus. Värdefaktorn ”fastighetsrättsliga förhållanden” innehåller tre klasser. Till klass 1 hänförs självständiga fastigheter där en s.k. full värdering sker. Till klass 2 hänförs sådan tomt som skulle kunna bilda en självständig fastighet och här görs en beloppsmässig reduktion (tänkta förrättningskostnader) av eljest tillämpligt värde. Till klass 3 hänförs övriga fall (icke avstyckningsbara) och för dessa sker i princip en nedsättning till 50 % av eljest tillämpligt värde.
Vid fastighetstaxeringen görs således en bedömning av om särskild tomtmark kan avskiljas till en särskild fastighet. RR uttalade i målet att vid den bedömningen bör hänsyn, förutom till gällande fastighets- och planrättsliga regler samt den aktuella registerfastighetens utformning och storlek, även tas till om ett avskiljande skulle vara förenat med avsevärd tidsutdräkt (jfr RÅ 1988 ref. 51). En fastighetsbildning i det nu aktuella målet skulle bl.a. förutsätta dels att gemensamhetsanläggningar tillskapas, dels att ansökan sker efter beslut av föreningsstämma, varvid olika beslutsregler gäller beroende på om åtgärden innefattar överlåtelse av hus som tillhör föreningen eller inte. Detta innebär att en uppdelning i självständiga tomter knappast kunde väntas komma till stånd utan avsevärd tidsutdräkt. Enligt RR borde det därför vid den aktuella fastighetstaxeringen framstått som tveksamt om en uppdelning i särskilda fastigheter kunde ske. De ifrågavarande värderingsenheterna för tomtmark borde således anses som ej avstyckningsbara (klass 3).
2 Fastighetsskatt
Möjligheten att få den statliga fastighetsskatten nedsatt prövades i RÅ 2002 ref. 44 I och II.
Nedsättningsfrågan har gett upphov till åtskilligt diskuterande. I RÅ 1998 ref. 27 slogs fast att rätten till nedsättning inte var begränsad till vissa slag av uthyrningshinder. RR godtog i det fallet även svårigheter att hyra ut till följd av begränsad efterfrågan. I de nu aktuella fallen var det till att börja med fråga om utrymmen i byggnad under uppförande och som inte färdigställts (I). Den aktuella byggnaden hade vid fastighetstaxeringen taxerats enligt de normer som gäller för byggnad under uppförande och som leder till lägre värden. RR konstaterade efter hänvisning till 3 § fjärde stycket LSF helt kort att de i målet avsedda utrymmena ännu inte färdigställts och att någon nedsättning av fastighetsskatt därför inte kunde medges.
I det andra fallet (II) förelåg ungefär samma förhållanden men med den skillnaden att det i stället var fråga om lägenheter som var avsedda att upplåtas med bostadsrätt. Här slog RR fast att det nyss nämnda lagrummet inte omfattar lägenheter som är avsedda att upplåtas med bostadsrätt.
Per Anclow