Avskogningsförordningen – mycket mer än bara träd

EU:s avskogningsförordning kommer att få stor påverkan på varuhandeln, långt bortom rena skogsprodukter. Bristande efterlevnad kan, utöver skadat anseende, leda till höga omsättningsviten, uteslutning från att delta i offentliga upphandlingar, försäljningsförbud och stoppade leveranser. För den som arbetar med skatte-, tull- och handelsfrågor är det viktigt att känna till regelverket så att åtgärder kan vidtas för att säkerställa efterlevnad och så att avtal med tredje part kan ses över i ljuset av de nya krav och risker som förordningen medför. Denna artikel syftar till att vara en väckarklocka för att påbörja nödvändigt arbete med att säkerställa efterlevnaden av förordningen.

1 Bakgrund – syfte och ändamål med förordningen

Världens skogar är en av våra viktigaste resurser. De fungerar som kolsänkor, främjar biodiversitet, hindrar jorderosion och översvämningar och bidrar till människors försörjning och välbefinnande. Även om situationen har förbättrats de senaste åren sker avskogning fortfarande och det är viktigt att vi tillsammans verkar för att stoppa och vända utvecklingen.1 EU:s bidrag till detta viktiga uppdrag är den så kallade avskogningsförordningen, även benämnd EUDR.2 Förordningen, som är direkt tillämplig som svensk lag, fastslår att endast produkter som inte bidragit till avskogning ska få säljas på EU:s inre marknad. EUDR gäller oavsett var i världen varorna produceras, vilket gör att den får effekt långt utanför EU:s gränser. På så vis liknar avskogningsförordningen CBAM,3 men förordningen täcker fler material och produkter till betydligt större värden.

2 Förordningens tillämpning påverkar betydligt fler branscher än skogsnäringen

Avskogningsförordningen har ett bredare tillämpningsområde än titeln antyder. Enligt Kommerskollegium var det totala importvärdet till EU för de varor som faller inom ramen för förordningen 120,8 miljarder euro år 2022.4 Förutom trä omfattas även gummi, soja, kakao, kaffe, biff och läder. EUDR gäller både råvaran i sig och produkter som innehåller dessa råvaror. Omfattningen av de varor som inkluderas i förordningens tillämpningsområde är baserat på kunskap om vilken produktion som oftast leder till avskogning.

Det är lätt att tro att det endast är livsmedelsindustrin och de skogliga näringarna som kommer att behöva uppfylla kraven i förordningen. Det är dock långt ifrån sanningen. Att både råvaror och särskilt listade produkter omfattas gör situationen komplex. Även produkter som intuitivt inte uppfattas som att de kan bidra till avskogning kan innehålla råvaror som faller under någon av de tullkoder som anges i förordningens Annex I. Att ett material som gummi omfattas expanderar exempelvis EUDR till att även gälla bil- och elektronikindustrin, som använder naturgummi i många komponenter.

3 När börjar avskogningsförordningen att gälla?

Avskogningsförordningen röstades igenom av EU:s lagstiftare utan något nämnvärt motstånd och trädde i kraft den 29 juni 2023. Från och med den 30 december 2024 förväntades alla större företag, men även många små och medelstora företag som använder träråvara i sina produkter, att följa förordningen. Den 2 oktober 2024 kom dock nya besked från EU-kommissionen som nu föreslår ett senare tillämpningsdatum.5 Om detta förslag godkänns av EU-parlamentet och rådet kommer alla stora företag, samt små och medelstora trävaruföretag, ges respit till 30 december 2025 innan de behöver visa att de uppfyller kraven i EUDR. Från och med den 30 juni 2026 gäller förordningens krav för alla övriga företag oavsett storlek och verksamhetsområde. Detta är ett välkommet uppskov då dokument nödvändiga för implementering publicerades först den 2 oktober 2024 och den databas där företag måste registrera sina produkter då fortfarande var under utveckling.

4 Tuffa krav ställs på företagen

I teorin låter de krav som EUDR ställer ändamålsenliga. De varor som omfattas får bara säljas på EU:s inre marknad om de är avskogningsfria, uppfyller relevant lagstiftning i produktionslandet och har försetts med intyg om tillbörlig aktsamhet. Men den som tittar närmare på kraven inser snabbt att de har potential att bli en administrativ mardröm. De informationskrav som ska uppfyllas är omfattande och oflexibla. Svårast att uppfylla kommer sannolikt kravet på geolokalisering att bli. Med mycket hög noggrannhet ska latitud och longitud för den plats där skörd eller avverkning skett, samt datum för skörd, anges. Detta är svårt även för rena material och i realiteten säljs råvaror oftast i blandning. Palmolja och gummi samlas exempelvis i normalfallet från en mängd olika plantage och blandas innan råvaran säljs vidare. I dessa fall måste geodata för samtliga plantage anges. Detsamma gäller för blandmaterial som spånskiva och papper, varje enskild avverkningsplats ska anges. Den enorma mängd data som genereras ska registreras av företagen i en central databas utvecklad och underhållen av EU-kommissionen, en tung administrativ börda som särskilt drabbar mindre bolag som ofta saknar resurser att bygga den IT-infrastruktur som krävs för att hantera rapporteringskraven.

5 Kännbara påföljder vid bristande efterlevnad av förordningen

Om en enda datapunkt för skörd eller avverkning registrerats från ett område förknippat med avskogning kommer alla företag med produkter som kan kopplas till detta område riskera allvarliga påföljder. Sanktionerna kan tillämpas även om bara en mycket liten procentandel av det ingående materialet kommer från det aktuella området. Vite på minst 4 % av bolagets omsättning i EU är en möjlig påföljd, liksom konfiskering av de produkter som omfattas eller den vinst som dessa produkter genererat. En konsekvens som blir extra kännbar för mindre företag som har det offentliga som kund är att de riskerar att förlora rätten att delta i offentlig upphandling.

Även om de straff som kan utdömas är avskräckande, kan det anses befogat att döma företag som medvetet bidrar till avskogning hårt. Tyvärr är det mycket sannolikt att företag som inte bidragit till avskogning kommer att dömas på basis av att de misslyckats med att uppfylla förordningens administrativa krav. I dessa fall kan de sanktioner som utdöms uppfattas som drakoniska och ohemula. Många mindre aktörer saknar möjligheter att sätta upp de system som krävs för kontroll och rapportering och riskerar därför att utestängas från EU:s inre marknad, även om deras produkter inte bidrar till avskogning. Det gäller mindre tillverkare i Sverige lika mycket som småskaliga odlare i tredje land. För krav på bland annat geolokalisering gäller samma sak oavsett om det handlar om svensk träråvara eller indonesisk palmolja. Detta problem kommer inte att lösas av EU-kommissionens efterlängtade riskbedömning av världens producentländer, som förväntas publiceras den 30 juni 2025, eftersom de tyngsta kraven kvarstår för samtliga länder oavsett klassning.

6 Hur ska förordningens tillämplighet kontrolleras?

Enligt avskogningsförordningen ska minst 3 % av de varor som omfattas kontrolleras om de producerats i ett land som klassificeras som ett medelriskland. För ett lågriskland räcker det att 1 % kontrolleras medan 9 % av de varor som producerats i ett land som klassificeras som högriskland ska kontrolleras.

Uppdraget att kontrollera alla de många varor som omfattas läggs på nationella kontrollmyndigheter. I Sverige faller ansvaret på Skogsstyrelsen. Det kommer att bli ett resurskrävande och svårt uppdrag. Myndigheterna kommer inte bara att behöva hantera stora mängder komplex data, de har även den grannlaga uppgiften att kontrollera att produktion har skett i enlighet med relevant lagstiftning i producentlandet. I denna kategori ingår bland annat miljölagstiftning, antikorruptionslagar, och lagar som garanterar såväl mänskliga rättigheter som de särskilda rättigheter som ursprungsfolk och arbetare har. Hur myndigheterna i EU:s medlemsstater ska klara uppdraget på ett koordinerat och harmoniserat sätt är i dagsläget svårt att se.

7 Risk för stopp i varuleveranser

Det finns en uppenbar risk att avskogningsförordningens tillämplighet och krav kommer att leda till förseningar i varuflöden och i värsta fall föranleda leveransstopp, särskilt vid varuhandel med länder utanför EU där gods måste klareras hos en tullmyndighet i EU.

I många fall kan produkter som omfattas av förordningen fångas av den klassificering som görs av varor för tulländamål då varje produkt åsätts en specifik varukod. Utmaningen är att förordningen träffar varor som det inte kan anses självklart att den ska träffa, då varor som inte listas i förordningen kan innehålla enskilda komponent som omfattas. Vidare kan det, åtminstone initialt, finns osäkerhet kring vilken typ av dokumentation som anses vara fullgod för att godkännas av berörda myndigheter. Mot bakgrund av den osäkerhet som gäller bör svenska myndigheter tillämpa en generös tolkning när reglerna införs och hellre fria än fälla i tveksamma fall. Det är viktigt att det förs en dialog med andra EU-länder för att säkerställa att en gemensam måttstock tillämpas avseende godtagbar dokumentation så att företagen vet vad som förväntas.

En direkt konsekvens av de nya reglerna är att importörer kan drabbas av fördröjningar för att invänta den dokumentation som förordningen kräver för att kunna importera tillämpliga produkter till EU. Det medför ökade kostnader för importören som kan leda till dyrare varor för slutkonsumenten.

8 Våra reflektioner

Avskogningsförordningen kommer att påverka långt fler företag än de som är verksamma inom skogsnäringen. Mot bakgrund av detta är det hög tid för företag och rådgivare att sätta sig in i regelverket för att säkerställa att produkter som omfattas av förordningen uppfyller de nya krav som ställs.

Ett första steg bör vara att göra en kontroll av produkter som företaget köper in och säljer för att säkerställa huruvida de omfattas av förordningen eller inte. Vår erfarenhet från bl.a. elektronikskatten, även benämnd kemikalieskatten,6 är att en genomgång på produktnivå kan vara tidskrävande och innefatta svåra bedömningar. Mot bakgrund av detta är det hög tid att sätta fart med arbetet med att kontrollera vilka varor som kan tänkas beröras av förordningen.

I ett nästa steg, förutsatt att företaget har identifierat varor som omfattas av förordningen, bör det säkerställas att företaget kan styrka att det uppfyller de krav som förordningen stipulerar och att det upprättas en strategi för att skydda företagets intressen om det visar sig att en leverantör inte kan uppfylla de krav som ställs eller inte kan tillhandahålla nödvändig dokumentation. Det innebär att befintliga avtal kan behövas ses över och anpassas till de nya kraven som ställs i avskogningsförordningen och dess påföljder vid bristande efterlevnad. Vidare kan företagen behöva upprätta skriftliga arbetsrutiner för att säkerställa efterlevnad av förordningens krav gentemot olika intressenter för såväl befintliga som framtida produkter. I förekommande fall kan handel från länder och områden som klassificeras som högriskländer och högriskområden behöva undvikas, vilket kan få påverkan på befintliga leveranskedjor och val av leverantörer. Ändrade handelsmönster med nya handelspartners i andra länder kan få såväl legala som skatterättsliga och tullrättsliga konsekvenser, vilket innebär att berörda företag bör involvera olika ansvarsområden inom organisationen.

Ibland är det svårt att se skogen för alla träd. Det gäller att börja arbetet med undersöka om, och i så fall hur, avskogningsförordningen påverkar företagets produkter, för att säkerställa att det inte blir leveransstopp och i värsta fall kraftiga straffavgifter och skadat anseende. För att hitta rätt kan det krävas en kompass som visar rätt riktning. Därför kan det vara lämpligt att utse en person på företaget som har huvudansvaret för anpassningar till förordningens krav och som samordnar arbetet internt inom organisationen och vid behov tar hjälp av extern expertis för såväl materiella frågor som nödvändiga IT-relaterade systemanpassningar.

Vi uppmanar företag att skyndsamt se över huruvida deras produkter berörs av avskogningsförordningen och i förekommande fall göra nödvändiga anpassningar för att säkerställa efterlevnad.

Stina Wallström är verksam som senior handelsexpert vid Svenskt Näringsliv och Robert Lönn är verksam som skattejurist vid Svenskt Näringsliv.