Energiskatt
I förhandsbeskedet HFD 2024 not. 55 prövade Högsta förvaltningsdomstolen om solcellsinstallationer på separata fastigheter inom ett gemensamt bostadsområde ska betraktas som enskilda anläggningar eller om de ska ses som en anläggning från ett energiskatteperspektiv. Målet rörde en grupp fastighetsägare, som i ett bostadsområde planerade att installera solceller på sina respektive fastigheter, med syftet att ansluta dessa till ett gemensamt internt elnät som inte omfattades av kravet på nätkoncession.
Skatterättsnämnden fann att varje solcellsinstallation skulle betraktas som en separat anläggning. Skatteverket överklagade och hävdade att de borde betraktas som en enda anläggning.
Högsta förvaltningsdomstolen hänvisade till HFD 2023 ref. 52 och drog slutsatsen att flera produktionsenheter ska anses utgöra en enda anläggning när de är tekniskt sammanhängande inom ramen för produktion av elektrisk kraft. Högsta förvaltningsdomstolen uttalade att ett internt nät för delning av energi visserligen distribuerar den producerade elen till användarna inom nätet, men inte kan anses utgöra en del av själva produktionen av elektrisk kraft. De planerade solcellsinstallationerna ska därför betraktas som separata anläggningar i förhållande till varandra, varför förhandsbeskedet fastställs i den del det överklagats.
Nämnvärt i sammanhanget är att elektrisk kraft som framställs från sol är undantagen från skatteplikt om den framställs i en anläggning med en sammanlagd installerad toppeffekt under 500 kW och inte överförs till ett koncessionspliktigt nät. Om effekten är 500 kW eller högre är producerad el istället skattepliktig, men avdrag kan medges om vissa förutsättningar är uppfyllda. Bland annat krävs att elen framställs i en solcellsanläggning med en sammanlagd installerad toppeffekt om mindre än 500 kW och att elen inte har överförts till ett koncessionspliktigt elnät.
I domen bedöms solcellsinstallationerna på respektive fastighet som separata anläggningar och fastighetsägarna kan därmed individuellt omfattas av skattebefrielse. Tolkningen förhindrar en situation där en enskild fastighet förlorar skattebefrielsen enbart för att den är ansluten till ett gemensamt nät där det finns andra solcellsanläggningar. Domen stärker möjligheten till lokal elproduktion och energidelning utan att riskera förlust av skattefördelar, i linje med lagstiftarens avsikt att stimulera småskalig solenergiproduktion.
I ytterligare ett förhandsbesked HFD 2024 not. 56 prövades om solcellsinstallationer på olika byggnader inom samma fastighet och på en närliggande markyta ska betraktas som separata anläggningar vid tillämpningen av energiskatt. I det aktuella målet planerade ett bolag, som redan hade en befintlig solcellsanläggning på sin fastighet, att installera ytterligare anläggningar på tre andra byggnader samt uppföra en fristående solcellspark. Samtliga anläggningar skulle kopplas samman via ett internt elnät, som möjliggjorde både eldelning och energilagring i batteri. Fastigheten skulle anslutas till det koncessionspliktiga nätet genom en gemensam högspänningsservis.
Skatterättsnämnden fann att installationerna utgjorde separata anläggningar. Det faktum att anläggningarna var anslutna till ett internt nät innebar enligt nämnden inte att de kunde anses vara tekniskt sammanhängande. Skatteverket överklagade beslutet och anförde att samtliga installationer inom området borde betraktas som en och samma anläggning.
Högsta förvaltningsdomstolen delade Skatterättsnämndens bedömning och fann att de aktuella installationerna skulle betraktas som separata anläggningar i förhållande till varandra. Förhandsbeskedet fastställdes därmed. För ytterligare motivering hänvisade domstolen till sina överväganden i HFD 2024 not. 55.
Fredrik Jonsson, skattejurist, PwC