Områden: Inkomstskatt (Näringsverksamhet)
Dnr: 8-202867-2025
Högsta förvaltningsdomstolens dom den 8 maj 2025, mål nr 6988-24
Sammanfattning
Högsta förvaltningsdomstolen har klargjort att en väsentlig skatteförmån enligt 24 kap. 18 § andra stycket IL kan vara avdrag för ränteutgifter i Sverige samtidigt som motsvarande ränteinkomster beskattas lägre hos det företag inom intressegemenskapen som faktiskt har rätt till den inkomst som motsvarar ränteutgiften.
Av domen följer vidare att ett skuldförhållande inte kan anses utgöra ett rent missbruksfall som undantagsregeln i 24 kap. 18 § andra stycket IL avser att motverka om det aktuella lånet fyller ett verkligt finansieringsbehov.
Referat
Utgångspunkten är att ett bolags ränteutgifter är avdragsgilla vid inkomstbeskattningen. Det finns dock bestämmelser som begränsar rätten till avdrag. För företag som ingår i en intressegemenskap, t.ex. som ingår i samma koncern, gäller att ränteutgifter som avser en skuld till ett annat företag i samma intressegemenskap inte får dras av om skuldförhållandet uteslutande eller så gott som uteslutande har uppkommit för att intressegemenskapen ska få en väsentlig skatteförmån. Detta framgår av den s.k. undantagsregeln i 24 kap. 18 § andra stycket inkomstskattelagen (1999:1229), IL.
Ett företag avser att finansiera ett förvärv av externa andelar genom att ta upp ett lån från ett irländskt företag som ingår i samma intressegemenskap. Lånet, som kommer att löpa på affärsmässiga villkor, kommer att finansieras med egenupparbetade medel i det irländska företaget. Ränteinkomsterna kommer att beskattas i Irland med en skattesats på 12 procent. Företaget har ansökt om förhandsbesked bl.a. för att få veta om ränteutgifterna avseende skulden omfattas av undantagsregeln.
Undantagsregeln i 24 kap. 18 § andra stycket IL är avsedd att träffa rena missbruksfall. Med ”uteslutande eller så gott som uteslutande” avses cirka 90-95 procent upp till 100 procent. Begreppet innebär att det krävs en mycket hög grad av skatteplanering. Det räcker med en liten andel andra skäl för att skuldförhållandet inte ”uteslutande eller så gott som uteslutande” ska anses ha uppkommit för att uppnå en väsentlig skatteförmån (prop. 2017/18:245 s. 2 och 365 f.).
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att intressegemenskapen får en väsentlig skatteförmån genom skuldförhållandet. Detta med hänsyn till lånets storlek samt skillnaden mellan bolagsskattesatserna i Sverige och Irland. Lånet, som kommer fylla ett verkligt finansieringsbehov, ansåg Högsta förvaltningsdomstolen betingas av affärsmässiga skäl (jfr HFD 2011 ref. 90 I och II). Mot denna bakgrund kan skuldförhållandet inte anses utgöra ett rent missbruksfall som undantagsregeln avser att motverka.
Skatteverkets kommentar
Skatteverket konstaterar att Högsta förvaltningsdomstolen anser att det uppkommer en väsentlig skatteförmån för intressegemenskapen med hänsyn till lånets storlek samt skillnaden mellan bolagsskattesatserna i Sverige och Irland. Högsta förvaltningsdomstolen klargör därmed att en väsentlig skatteförmån enligt 24 kap. 18 § andra stycket IL kan vara avdrag för ränteutgifter i Sverige samtidigt som motsvarande ränteinkomster beskattas lägre hos det företag inom intressegemenskapen som faktiskt har rätt till den inkomst som motsvarar ränteutgiften. Högsta förvaltningsdomstolens bedömning stämmer i den här delen överens med den uppfattning som Skatteverket har sedan tidigare.
Utgångspunkten för Högsta förvaltningsdomstolens bedömning är att undantagsregeln i 24 kap. 18 § andra stycket IL är avsedd att träffa rena missbruksfall och att det räcker med en liten andel andra skäl för att skuldförhållandet inte ”uteslutande eller så gott som uteslutande” ska anses ha uppkommit för att uppnå en väsentlig skatteförmån. Eftersom det aktuella lånet finansierade ett externt andelsförvärv fyllde det ett verkligt finansieringsbehov och betingades enligt Högsta förvaltningsdomstolen av affärsmässiga skäl. Skatteverket konstaterar att det av domen följer att ett skuldförhållande inte kan anses utgöra ett rent missbruksfall som undantagsregeln i 24 kap. 18 § andra stycket IL avser att motverka om det aktuella lånet fyller ett verkligt finansieringsbehov.