Områden: Mervärdesskatt (Ingående skatt)
Dnr: 8-228628-2025
Högsta förvaltningsdomstolens domar den 24 juni 2025 i mål nr 7071-24, 7072-24 och 7273-24.
Sammanfattning
Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) har i tre domar samma dag fastställt tre förhandsbesked från Skatterättsnämnden. I mål nr 7071-24 har HFD ansett att den omsättningsbaserade beräkningsmetod som anges i artikel 174 i mervärdesskattedirektivet (2006/112/EG) kan tillämpas med direkt effekt vid en uppdelning av ingående mervärdesskatt på gemensamma kostnader för en bostadsrättsförening som bedriver blandad verksamhet. Direkt effekt innebär att föreningen har rätt att välja att tillämpa denna metod i stället för reglerna i 13 kap. 29 § mervärdesskattelagen (2023:200) om uppdelning efter skälig grund. Det förhållandet att den ingående mervärdesskatten delvis var hänförlig till avdragsförbudet för stadigvarande bostad i 13 kap. 26 § mervärdesskattelagen har inte påverkat bedömningen.
HFD:s domar överensstämmer delvis inte med Skatteverkets ställningstagande Uppdelning av ingående mervärdesskatt, 2024-02-02, dnr 8-2749853. Ställningstagandet ska inte tillämpas i den del som gäller uppdelning av ingående mervärdesskatt på gemensamma kostnader som är delvis hänförliga till avdragsförbudet för stadigvarande bostad. Skatteverket kommer därför att se över ställningstagandet.
Referat
I mål nr 7071-24 ansökte en bostadsrättsförening om förhandsbesked för att få veta om föreningen, som upplåter både bostäder som omfattas av undantag från skatteplikt och lokaler som är föremål för frivillig beskattning, får fördela den ingående mervärdesskatt som belöper på gemensamma kostnader med tillämpning av direktivets omsättningsmetod.
HFD fastställde Skatterättsnämndens förhandsbesked om att andelen avdragsgill ingående mervärdesskatt avseende gemensamma kostnader får bestämmas genom tillämpning av den omsättningsbaserade beräkningsmetod som anges i artikel 174 i mervärdesskattedirektivet. Som skäl angav HFD följande.
Domstolen har i HFD 2023 ref. 45 funnit att bestämmelsen om uppdelning efter skälig grund inte kan anses uppfylla de krav på tydlighet, precision och klarhet som EU-domstolen har ställt upp för att ett införlivande av en direktivbestämmelse ska anses ha skett på ett godtagbart sätt och att det därmed inte finns någon svensk bestämmelse som genomför direktivets möjlighet till andra beräkningsmetoder än den som anges i artikel 174. Mot den bakgrunden har artiklarna 173.1 och 174 i mervärdesskattedirektivet ansetts ha direkt effekt, vilket innebär att en enskild som så önskar kan stödja sig direkt på bestämmelserna i dessa artiklar för att få den avdragsgilla andelen ingående mervärdesskatt fastställd med tillämpning av direktivets omsättningsmetod. Av rättsfallet HFD 2023 ref. 45 framgår således att en enskild inte kan vägras tillämpa den omsättningsbaserade beräkningsmetod som anges i artikel 174 i mervärdesskattedirektivet för att bestämma andelen avdragsgill ingående mervärdesskatt avseende gemensamma kostnader vid blandad verksamhet. Föreningen har alltså rätt att tillämpa denna metod i stället för reglerna i 13 kap. 29 § mervärdesskattelagen.
HFD har samma dag meddelat domar i två andra mål om förhandsbesked i samma fråga med samma utgång (mål nr 7072-24 och 7273-24).
Skatteverkets kommentar
HFD:s domar innebär att en enskild kan välja att tillämpa den omsättningsbaserade beräkningsmetod som anges i artikel 174 i mervärdesskattedirektivet för att bestämma andelen avdragsgill ingående mervärdesskatt avseende gemensamma kostnader vid blandad verksamhet i stället för reglerna i 13 kap. 29 § mervärdesskattelagen om uppdelning efter skälig grund. Det förhållandet att den ingående mervärdesskatten delvis är hänförlig till avdragsförbudet för stadigvarande bostad i 13 kap. 26 § mervärdesskattelagen saknar då betydelse.
Domarna stämmer inte överens med den uppfattning som Skatteverket ger uttryck för i sitt ställningstagande Uppdelning av ingående mervärdesskatt, 2024-02-02, dnr 8-2749853. Skatteverket har i ställningstagandet ansett att ingående mervärdesskatt som delvis avser avdragsförbudet för stadigvarande bostad i 13 kap. 26 § mervärdesskattelagen ska delas upp med stöd av 13 kap. 29 § första stycket 1 och andra stycket mervärdesskattelagen, d.v.s. efter skälig grund.
Ställningstagandet ska inte tillämpas i den del som gäller uppdelning av ingående mervärdesskatt på gemensamma kostnader som är delvis hänförliga till avdragsförbudet för stadigvarande bostad. Skatteverket kommer därför att se över ställningstagandet.