Områden: Förvaltningsrätt & förfarande (Beslut, Handläggning av ärenden, Registrering, deklarationer och uppgiftslämnande, Regler för Skatteverkets verksamhet, Överklagande), Inkomstskatt (Kapital)
Dnr: 8-269266-2025
Högsta förvaltningsdomstolens dom den 9 maj 2025 i mål nr 4666-24.
Sammanfattning
För att avgöra om en åtgärd är överklagbar måste det först göras en bedömning om det är fråga om ärendehandläggning, som utmynnar i ett förvaltningsbeslut, eller faktisk verksamhet, som inte leder till ett beslut utan endast innebär att viss verksamhet bedrivs eller att praktiska åtgärder vidtas.
Att registrera en tidigare ägares uppskovsbelopp på en ny ägare av bostaden samt att informera om registreringen är att betrakta som faktisk verksamhet i form av registervård och service. Åtgärderna utgör därför inte överklagbara förvaltningsbeslut.
Referat
Den som säljer sin bostad med vinst och köper en ersättningsbostad får under vissa förutsättningar göra avdrag för ett uppskovsbelopp. Detta innebär att beskattningen av kapitalvinsten vid en bostadsförsäljning kan skjutas upp till en senare tidpunkt.
Uppskovsbeloppet ska återföras till beskattning när ersättningsbostaden avyttras. En bostad som övergår till någon annan genom bodelning med anledning av äktenskapsskillnad eller att ett samboförhållande upphör räknas emellertid inte som en avyttring. Då gäller i stället kontinuitetsprincipen och uppskovsbeloppet överförs till den nya ägaren. Den nya ägaren ska senast när han eller hon avyttrar bostaden återföra uppskovsbeloppet till beskattning. För att kunna kontrollera hanteringen av beviljade uppskov för Skatteverket ett särskilt uppskovsregister.
AA förvärvade hälften av en fastighet från BB genom bodelning. För BB hade fastigheten räknats som ersättningsbostad för en bostad som han hade sålt och han hade beviljats avdrag för ett uppskovsbelopp. Skatteverket ändrade uppgifterna i uppskovsregistret på så sätt att BB:s uppskovsbelopp registrerades på AA och Skatteverket skickade ett meddelande till AA i vilket hon informerades om registreringen och om innebörden av uppskovet.
AA överklagade till förvaltningsrätten och anförde bl.a. att hon inte hade kännedom om att bostaden var belastad med ett uppskov och att hon genom registreringen hade påförts en latent skatteskuld. Förvaltningsrätten ansåg att varken registreringen av uppskovsbeloppet på AA eller meddelandet till henne var något överklagbart beslut. Överklagandet avvisades därför. Kammarrätten i Jönköping gjorde samma bedömning som förvaltningsrätten.
Högsta förvaltningsdomstolen framhöll inledningsvis att det saknas specialbestämmelser som reglerar den aktuella situationen. För att avgöra om Skatteverkets åtgärder kan bli föremål för överprövning av allmän förvaltningsdomstol måste det därför undersökas om åtgärderna utgör förvaltningsbeslut enligt allmänna förvaltningsrättsliga principer.
Myndigheters verksamhet i förhållande till enskilda delas in i dels ärendehandläggning, som utmynnar i ett förvaltningsbeslut, dels faktisk verksamhet, som inte leder till ett beslut utan endast innebär att viss verksamhet bedrivs eller att praktiska åtgärder vidtas.
Det som är avgörande för om ett ställningstagande kan betraktas som ett förvaltningsbeslut är om det innefattar ett uttalande varigenom en myndighet vill påverka andra myndigheters eller enskildas handlande, dvs. om det är avsett att vara handlingsdirigerande. Det är uttalandets syfte och innehåll som avgör dess karaktär av förvaltningsbeslut, inte dess yttre form.
När en myndighet lämnar upplysningar och råd med stöd av den allmänna bestämmelsen om service i 6 § förvaltningslagen (2017:900) anses detta inte ge uttryck för ett beslut i förvaltningsrättslig mening, trots att informationen kan påverka mottagarens handlande. Skälet för detta synsätt är att den information som lämnas genom myndighetens faktiska handlande i ett sådant fall innefattar ett besked som adressaten inte nödvändigtvis måste följa och som därför inte har ett normerande syfte. Om en myndighet däremot fullgör en särskilt författningsreglerad uppgift att lämna råd och upplysningar anses dock myndighetens åtgärder innefatta handläggning av ett ärende.
Det meddelande som Skatteverket har skickat innehåller information om registreringen och om vad som enligt 47 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) gäller för uppskov. Meddelandet rymmer inte några självständiga ställningstaganden eller bedömningar från Skatteverkets sida. Det har inte heller funnits en skyldighet enligt någon specialförfattning för Skatteverket att informera AA om registreringen.
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att de åtgärder som Skatteverket har vidtagit inte utgör ärendehandläggning, som utmynnat i förvaltningsbeslut, utan är att betrakta som faktisk verksamhet i form av dels registervård, dels service. Det var därför riktigt av förvaltningsrätten att avvisa överklagandet.
Skatteverkets kommentar
Överklagandeinstitutets funktion är att bereda den som berörs av ett besluts verkningar en möjlighet att få beslutet ändrat eller upphävt, dvs. att få de oönskade konsekvenserna eliminerade. Av detta följer att endast beslut som har eller är ägnade att få en påvisbar effekt för den som berörs av beslutet tillerkänns överklagbarhet. Avgörande för bedömningen av ett besluts överklagbarhet är beslutets verkningar för den som berörs av det. Det måste vara en påverkan av tillräckligt kvalificerat slag för att ett beslut ska vara överklagbart.
Skatteverkets faktiska verksamhet leder emellertid inte till ett förvaltningsbeslut utan innebär endast att viss verksamhet bedrivs eller att praktiska åtgärder vidtas. Om en åtgärd enbart består av faktisk verksamhet, och därmed inte utgör ett förvaltningsbeslut, så kan åtgärden inte överklagas även om åtgärden skulle ge påvisbara effekter.
Högsta förvaltningsdomstolen har nu klargjort att Skatteverkets registeråtgärder och lämnandet av allmänna upplysningar är att betrakta som faktisk verksamhet i form av registervård och service. Åtgärderna utgör därför inte överklagbara förvaltningsbeslut.