Områden: Mervärdesskatt (Vem är betalningsskyldig?)
Datum: 2025-05-19
Dnr: 8-178835-2025
1 Sammanfattning
Staten är en enda juridisk person och utgör ett enda skattesubjekt. Enligt Skatteverkets uppfattning bedriver staten ekonomisk verksamhet i någon omfattning och är därför en beskattningsbar person. Staten är också en beskattningsbar person som inte bara tillfälligt i sin ekonomiska verksamhet tillhandahåller sådana byggtjänster som omfattas av bestämmelserna om omvänd betalningsskyldighet. Omvänd betalningsskyldighet gäller därför när staten köper en sådan byggtjänst. Detta gäller oavsett om inköpet görs till statens ekonomiska verksamhet eller till den icke-ekonomiska verksamheten.
Detta ställningstagande ersätter ställningstagandet ”Staten och bestämmelserna om omvänd skattskyldighet för inköp av byggtjänster; mervärdesskatt” daterat den 25 oktober 2021, dnr 8-1148780. Ställningstagandet har omarbetats utifrån ML som trädde i kraft den 1 juli 2023. Ställningstagandet innebär ingen ändrad syn.
2 Frågeställning
Bestämmelserna om omvänd betalningsskyldighet inom byggsektorn innebär att vissa köpare blir skyldiga att redovisa utgående skatt vid inköp av särskilt uppräknade tjänster (i ställningstagandet kallade byggtjänster). I dessa fall, då köparen är betalningsskyldig, ska säljaren inte fakturera och redovisa någon utgående skatt på sitt tillhandahållande.
När en säljare ska fakturera för byggtjänster måste säljaren avgöra om köparen är en sådan beskattningsbar person som medför att bestämmelserna om omvänd betalningsskyldighet ska tillämpas.
I detta ställningstagande ger Skatteverket sin syn på följande fråga.
Vad gäller avseende omvänd betalningsskyldighet om staten köper in byggtjänster?
3 Gällande rätt m.m.
Med beskattningsbar person avses den som självständigt bedriver en ekonomisk verksamhet, oavsett på vilken plats det sker och oberoende av dess syfte eller resultat. Med ekonomisk verksamhet avses varje verksamhet som bedrivs av en producent, en handlare eller en tjänsteleverantör, inbegripet gruvdrift och jordbruksverksamhet samt verksamheter inom fria och därmed likställda yrken. Utnyttjande av materiella och immateriella tillgångar i syfte att fortlöpande vinna intäkter ska särskilt betraktas som ekonomisk verksamhet (4 kap. 2 § mervärdesskattelagen [2023:200], ML och artikel 9 och 10 i rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt, mervärdesskattedirektivet).
Verksamhet som bedrivs av staten är inte ekonomisk verksamhet om den ingår som ett led i myndighetsutövning eller avser bevis, protokoll eller motsvarande vid myndighetsutövningen. Detta gäller dock inte om det skulle leda till betydande snedvridning av konkurrensen (4 kap. 4 och 5 §§ ML och artikel 13 i mervärdesskattedirektivet).
Med staten avses inte de statliga affärsverken (2 kap. 19 § ML).
Den som förvärvar en tjänst som avses i 16 kap. 13 § andra stycket ML är skyldig att betala mervärdesskatt (betalningsskyldig) om denne är
en beskattningsbar person som i sin ekonomiska verksamhet inte bara tillfälligt tillhandahåller sådana tjänster, eller
en annan beskattningsbar person som tillhandahåller en beskattningsbar person som avses i 1 sådana tjänster (16 kap. 13 § första stycket ML och artikel 199.1 i mervärdesskattedirektivet).
De i paragrafens andra stycke angivna tjänster är
sådana tjänster avseende fastighet som kan hänföras till mark- och grundarbeten, bygg- och anläggningsarbeten, bygginstallationer, slutbehandling av byggnader eller uthyrning av bygg- och anläggningsmaskiner med förare
byggstädning
tillhandahållande av personal för sådana aktiviteter som avses i 1 och 2 (16 kap. 13 § andra stycket ML och artikel 199.1 i mervärdesskattedirektivet).
4 Bedömning
Staten är en enda juridisk person och utgör som sådan ett enda skattesubjekt. Statliga myndigheter ingår i den juridiska personen staten. Statliga bolag och statliga affärsverk är dock särskilda skattesubjekt och utgör inte en del av staten.
Den som i någon utsträckning bedriver en självständig ekonomisk verksamhet är en beskattningsbar person. Enligt Skatteverkets bedömning bedriver staten ekonomisk verksamhet i någon omfattning. Staten får därmed anses vara en beskattningsbar person.
För att bestämmelserna om omvänd betalningsskyldighet vid inköp av byggtjänster ska bli tillämpliga krävs det också att köparen i en ekonomisk verksamhet inte bara tillfälligt tillhandahåller byggtjänster. Bedömningen om omvänd betalningsskyldighet ska tillämpas vid försäljning till staten ska därför göras utifrån om staten är en sådan beskattningsbar person som inte bara tillfälligt i sin ekonomiska verksamhet tillhandahåller byggtjänster.
Det finns inte något krav på att verksamheten i huvudsak måste vara byggverksamhet för att omvänd betalningsskyldighet ska tillämpas. Omvänd betalningsskyldighet gäller även om en beskattningsbar person tillhandahåller byggtjänster i en sidoverksamhet. Även om det endast är en eller några statliga myndigheter som inte bara tillfälligt tillhandahåller byggtjänster medför dessa tillhandahållanden att staten som sådan är en förvärvare som omfattas av bestämmelserna om omvänd betalningsskyldighet.
Enligt Skatteverkets uppfattning är t.ex. Trafikverket en statlig myndighet som inte bara tillfälligt tillhandahåller byggtjänster. Staten är därmed en sådan beskattningsbar person som inte bara tillfälligt i sin ekonomiska verksamhet tillhandahåller byggtjänster. Det innebär att staten blir betalningsskyldig för alla inköp av sådana byggtjänster som omfattas av bestämmelserna. Bestämmelserna om omvänd betalningsskyldighet gäller alltså även om den inköpta byggtjänsten ska användas i statens myndighetsutövande verksamhet. Det saknar nämligen betydelse om den köpta byggtjänsten säljs vidare eller om den köpta byggtjänsten används för icke-ekonomisk verksamhet.
5 Ställningstagandet ersätter ett annat ställningstagande
Detta ställningstagande ersätter ställningstagandet ”Staten och bestämmelserna om omvänd skattskyldighet för inköp av byggtjänster; mervärdesskatt” daterat den 25 oktober 2021, dnr 8-1148780. Ställningstagandet har omarbetats utifrån ML som trädde ikraft den 1 juli 2023. Ställningstagandet innebär ingen ändrad syn.