Områden: Mervärdesskatt (Mervärdesskattens tillämpningsområde)

Datum: 2025-06-24

Dnr: 8-221312-2025

1 Sammanfattning

En beskattningsbar person är en person som bedriver en verksamhet självständigt och med avsikt att fortlöpande tillhandahålla varor eller tjänster mot ersättning. Den som vill bli betraktad som en beskattningsbar person ska med objektiva omständigheter kunna visa att det är sannolikt att förutsättningarna är uppfyllda.

Vid bedömningen av om det är fråga om en ekonomisk verksamhet ska hänsyn endast tas till beskattningsbara transaktioner, det vill säga transaktioner mot ersättning. Andra intäkter i verksamheten faller utanför mervärdesskattens tillämpningsområde och påverkar alltså inte bedömningen.

Enligt Skatteverkets uppfattning innebär begreppet fortlöpande att syftet ska vara att sälja varor eller tjänster kontinuerligt och med viss frekvens. Med frekvens menas i detta sammanhang antalet försäljningar inom visst tidsintervall. Bedömningen av om kravet på fortlöpande försäljningar är uppfyllt ska göras utifrån vad som är normalt för den typ av verksamhet som bedrivs och vad det är för varor eller tjänster som tillhandahålls.

För verksamheter som gränsar till det privata ska en bedömning göras utifrån samtliga objektiva omständigheter i det enskilda fallet. En ekonomisk verksamhet förutsätter att en person vidtar aktiva åtgärder för att fortlöpande få intäkter i form av ersättningar för att sälja varor eller tjänster på ett sätt som skiljer sig från hur en privatperson agerar.

Vid bedömningen av en verksamhet som bedrivs med en tillgång som kan användas både för privata och ekonomiska ändamål kan omständigheter såsom den faktiska tid tillgången används för att få intäkter från den, antalet kunder och intäkternas belopp, tillsammans med övriga omständigheter beaktas.

I ställningstagandet ges även exempel på objektiva omständigheter som har betydelse för att visa att det är sannolikt att en person är en beskattningsbar person när det är fråga om verksamheter som gränsar till privat verksamhet.

Detta ställningstagande ersätter ställningstagandet med samma namn daterat den 13 april 2021, dnr 8-902676. Ställningstagandet har anpassats efter ML som trädde i kraft 1 juli 2023 men innebär i det avseendet inte någon ändring i sak. Med anledning av senare praxis från Högsta förvaltningsdomstolen innebär ställningstagandet dock ändringar i bedömningen av när verksamheter med tävlingar inom trav- och galoppsport uppfyller kraven för att vara en ekonomisk verksamhet (avsnitt 4.4).

2 Frågeställning

Ställningstagandet tar upp följande frågor när det är fråga om en person som bedriver en verksamhet som gränsar till det privata samt redogör särskilt för dessa bedömningar gällande vissa verksamheter.

  1. Vad krävs för att en person ska betraktas som en beskattningsbar person?

  2. Vad visar att någon är en beskattningsbar person?

  3. Vad gäller för verksamheter med tävling inom idrott?

  4. Vad gäller för verksamheter med tävling inom trav- och galopp?

  5. Vad gäller för verksamheter med uppfödning av hästar?

Med verksamhet som gränsar till det privata avses verksamheter som även kan bedrivas privat som fritidssyssla och/eller där verksamheten baseras på tillgångar som även kan användas privat.

3 Gällande rätt m.m.

3.1 ML och mervärdesskattedirektivet

Leverans av varor eller tillhandahållande av tjänster mot ersättning som görs inom landet av en beskattningsbar person som agerar i denna egenskap är föremål för mervärdesskatt (3 kap. 1 § [2023:200] mervärdesskattelagen, ML).

Med beskattningsbar person avses den som, oavsett på vilken plats, självständigt bedriver en ekonomisk verksamhet, oberoende av dess syfte eller resultat. Anställda och andra personer anses inte bedriva verksamhet självständigt i den mån de är bundna till en arbetsgivare av ett anställningsavtal eller av ett annat rättsligt förhållande som skapar ett anställningsförhållande vad avser arbetsvillkor, lön och arbetsgivaransvar (4 kap. 2 § första stycket ML).

Med ekonomisk verksamhet avses varje verksamhet som bedrivs av en producent, en handlare eller en tjänsteleverantör, inbegripet gruvdrift och jordbruksverksamhet samt verksamheter inom fria och därmed likställda yrken. Utnyttjande av materiella eller immateriella tillgångar i syfte att fortlöpande vinna intäkter därav ska särskilt betraktas som ekonomisk verksamhet (4 kap. 2 § andra stycket ML).

Motsvarande bestämmelser finns i artikel 2.1, 9 och 10 i rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt, mervärdesskattedirektivet.

3.2 Praxis

I mervärdesskattedirektivet fastställs ett mycket vitt tillämpningsområde för mervärdesskatt. Begreppet beskattningsbar person ges en vid definition som fokuserar på självständighet vid utövandet av en ekonomisk verksamhet. Ekonomisk verksamhet inbegriper varje verksamhet som bedrivs av en producent, en handlare eller en tjänsteleverantör, och särskilt utnyttjande av materiella eller immateriella tillgångar i syfte att fortlöpande vinna intäkter. Det är just om en sådan verksamhet bedrivs som en person kan klassificeras som en beskattningsbar person (C-213/24, Grzera, punkt 18 och där angiven praxis).

En förberedande aktivitet kan vara en ekonomisk verksamhet även om investeringarna aldrig ger upphov till några skattepliktiga försäljningar. Skattemyndigheten kan dock kräva att avsikten att genomföra skattepliktiga försäljningar styrks (C-110/94, INZO, punkterna 17, 21 och 23).

Mervärdesskattesystemet förutsätter beskattningsbara transaktioner, att det finns en transaktion mellan parterna med angivet pris eller motvärde. Om en persons verksamhet består i att enbart tillhandahålla tjänster utan direkt vederlag, finns det inte något skatteunderlag och tjänsterna är således inte heller mervärdesskattepliktiga (C-246/08 kommissionen mot Finland, punkt 43 och C-89/81 Hong-Kong Trade, punkt 13).

Om en tillgång uteslutande är ägnad att utnyttjas ekonomiskt, är detta i allmänhet tillräckligt för att visa att ägaren utnyttjar den för ekonomisk verksamhet och följaktligen i syfte att fortlöpande vinna intäkter. Om en tillgång emellertid på grund av sin karaktär kan utnyttjas för såväl ekonomiska som privata ändamål, finns det anledning att utifrån samtliga omständigheter avgöra om den verkligen utnyttjas för att fortlöpande vinna intäkter. En jämförelse kan göras mellan hur tillgången faktiskt utnyttjas och hur motsvarande ekonomiska verksamhet i vanliga fall utövas (C-230/94, Renate Enkler, punkterna 27–28).

Även om kriterier avseende resultaten av den berörda verksamheten inte i sig själva kan göra det möjligt att avgöra om verksamheten bedrivs i syfte att fortlöpande vinna intäkter, så kan sådana omständigheter som den faktiska tid en tillgång hyrs ut, antalet kunder och intäkternas belopp, tillsammans med övriga omständigheter i det enskilda fallet, tas i beaktande vid denna bedömning (C-230/94, Renate Enkler, punkt 29).

Ett avtal om att en solcellsanläggning skulle leverera el till nätet under obestämd tid innebar att syftet var att fortlöpande vinna intäkter under en längre tid och inte enbart tillfälligt. Det var därmed fråga om en ekonomisk verksamhet (C-219/12, Fuchs, punkterna 26–28).

Endast den omständigheten att en ägare utövar sin äganderätt är inte tillräckligt för att det ska vara fråga om ekonomisk verksamhet. Antalet och omfattningen av de försäljningar som genomförts är inte avgörande i sig. Även betydande försäljningar kan ske genom aktörer som agerar i egenskap av privatpersoner. Inte heller längden på den tidsperiod som transaktionerna ägt rum och omfattningen av de inkomster som de inbringat är avgörande eftersom dessa omständigheter skulle kunna vara ett led i förvaltningen av personens privata tillgångar. Om personen däremot vidtar aktiva åtgärder för att saluföra t.ex. en fastighet genom att använda medel som liknar dem som används av en producent, en handlare eller en tjänsteleverantör ska personen anses bedriva ekonomisk verksamhet och följaktligen anses som en beskattningsbar person (C-180/10 och C-181/10 Slaby m.fl., punkterna 36–38 och 50–51).

Den omständigheten att en materiell tillgång förvärvats för eget bruk hindrar inte att tillgången därefter används i en ekonomisk verksamhet (C-263/11, Redlihs, punkt 39).

Det är den person som begär avdrag för mervärdesskatt som ska styrka att villkoren för avdragsrätten är uppfyllda och särskilt att han är en beskattningsbar person. Skattemyndigheten kan kräva att den påstådda avsikten styrks genom objektiva omständigheter. Den myndighet eller domstol som har att ta ställning i frågan ska bedöma alla de omständigheter som utmärker ett visst fall för att avgöra om verksamheten i fråga bedrivs i syfte att fortlöpande vinna intäkter (268/83 Rompelman punkt 24 och C-230/94 Renate Enkler punkt 24).

Ett företag som bedriver en verksamhet som består i att tävla med 3-4 hästar i travtävlingar mot en startpeng bedriver en ekonomisk verksamhet. Startpengarna utgör ersättning för tillhandahållande av tjänster i mervärdesskatterättslig mening. Detta tillsammans med omständigheterna att tävlingsverksamheten har bedrivits under lång tid och i stor omfattning och hästarna används enbart i den verksamheten talar för att företaget ska anses bedriva ekonomisk verksamhet (HFD 2024 ref. 44, punkt 20).

Det finns ett rättsförhållande om ett ömsesidigt utbyte av prestationer när ett bolag är garanterad en ersättning om 500 kr av tävlingsarrangören när det ställer en av sina hästar till förfogande i en tävling. Det finns därmed ett sådant direkt samband mellan tillhandahållande och den mottagna ersättningen som krävs för att vara ett tillhandahållande av en tjänst mot ersättning. Däremot följer det av EU-domstolens praxis att prispengar som är beroende av hästens placering i tävlingen saknar ett sådant direkt samband med hästägarens tillhandahållande som krävs för att det ska vara frågan om ett tillhandahållande av en tjänst mot ersättning (HFD 2019 ref. 68, punkterna 19–21).

4 Bedömning

Skatteverket redogör i detta ställningstagande för sin syn på vilka förutsättningar som ska vara uppfyllda enligt ML för att någon ska betraktas som en beskattningsbar person och hur det kan visas att förutsättningarna är uppfyllda.

4.1 Vad krävs för att en person ska betraktas som en beskattningsbar person?

För att det ska vara fråga om en beskattningsbar person ska personen självständigt bedriva en ekonomisk verksamhet.

4.1.1 Självständigt

Verksamheten bedrivs självständigt under förutsättning att den inte bedrivs inom ramen för ett anställningsavtal eller ett annat rättsligt förhållande som skapar ett anställningsförhållande. Den som bedriver verksamheten får inte heller befinna sig i en underordnad ställning gentemot uppdragsgivaren.

4.1.2 Ekonomisk verksamhet

För att vara fråga om en ekonomisk verksamhet ska syftet vara att fortlöpande tillhandahålla varor eller tjänster mot ersättning.

Beskattningsbara transaktioner

En förutsättning för att en verksamhet ska omfattas av mervärdeskattens tillämpningsområde är att det finns beskattningsbara transaktioner, det vill säga tillhandahållande av varor eller tjänster mot ersättning. Vid bedömning av om det är fråga om en ekonomisk verksamhet ska hänsyn endast tas till beskattningsbara transaktioner, det vill säga transaktioner mot ersättning. Andra intäkter i verksamheten faller utanför mervärdesskattens tillämpningsområde och påverkar alltså inte bedömningen.

Kravet på fortlöpande

Förutom att det ska finnas beskattningsbara transaktioner, det vill säga försäljning av varor eller tjänster, krävs också att dessa ska vara fortlöpande. Enligt Skatteverkets uppfattning innebär fortlöpande att syftet ska vara att sälja varor eller tjänster kontinuerligt och med viss frekvens. Med frekvens menas i detta sammanhang antal försäljningar inom visst tidsintervall. Vad som är normal försäljningsfrekvens skiljer sig åt mellan olika branscher. Skatteverket anser därför att bedömningen av om kravet på fortlöpande försäljningar är uppfyllt ska göras utifrån vad som är normalt för den typ av verksamhet som bedrivs och vad det är för varor eller tjänster som tillhandahålls. Även försäljningar som är begränsade till viss säsong eller som sker med långa mellanrum kan vara fortlöpande. Försäljning av skog på en skogsfastighet är exempel på en verksamhet som kan uppfylla kravet på fortlöpande även om det går lång tid mellan försäljningarna. En sådan försäljningsfrekvens kan anses som normal för den typen av verksamhet.

Tillgångar som även kan användas privat

Om en tillgång uteslutande är ägnad åt att användas ekonomiskt är detta i allmänhet tillräckligt för att visa att ägaren använder tillgången för att fortlöpande vinna intäkter. Om en tillgång däremot kan användas både för ekonomiska och privata ändamål måste en bedömning göras utifrån samtliga omständigheter som rör användandet.

En person som säljer, hyr ut eller på annat sätt använder sina privata tillgångar, t.ex. en båt, bil eller häst, är normalt inte en beskattningsbar person. För att det ska vara fråga om att fortlöpande sälja varor eller tjänster i en ekonomisk verksamhet förutsätter det att personen vidtar aktiva åtgärder för att få intäkter av tillgången på ett sätt som skiljer sig från hur en privatperson agerar. Verksamheten ska bedrivas på ett sätt som är jämförbart med en motsvarande ekonomisk verksamhet som vanligtvis bedrivs på ett affärsmässigt sätt. Exempelvis vid uthyrning av en sådan tillgång kan det krävas en hög grad av kontinuitet och frekvens för att denna uthyrning ska anses vara bedriven på ett sätt som är jämförbart med en uthyrningsverksamhet som bedrivs affärsmässigt.

En bedömning av om en verksamhet som bedrivs med en tillgång som kan användas både för privata och ekonomiska ändamål är ekonomisk ska göras utifrån samtliga objektiva omständigheter i det enskilda fallet. Vid bedömningen kan omständigheter såsom den faktiska tid tillgången används för att få intäkter från den, antalet kunder och intäkternas belopp, tillsammans med övriga omständigheter beaktas.

Räcker att det finns en avsikt

Det räcker att den som ska bedriva verksamheten har en avsikt att fortlöpande sälja varor eller tjänster, det vill säga det finns inget krav på att försäljningar faktiskt kommer till stånd. Förutsättningarna för att vara en ekonomisk verksamhet kan därför vara uppfyllda när en verksamhet är i ett uppbyggnadsskede och det ännu inte har skett någon försäljning. Det gäller även om verksamheten avslutas utan att någon försäljning har skett.

Det kan finnas förklarliga skäl till att försäljningen i en verksamhet inte kommer igång eller avviker från den frekvens som det var planerat. Det kan t.ex. bero på att det visar sig att det inte är möjligt att sälja varorna eller tjänsterna på marknaden på grund av konkurrensen från andra företag som säljer samma sorts varor eller tjänster. Det finns även vissa verksamheter som kan ha ett uppbyggnadsskede på flera år då det inte förekommer några försäljningar. Det kan exempelvis vara en verksamhet som kräver att en anläggning färdigställs innan varor eller tjänster kan säljas.

Näringskriterierna i inkomstskattelagen saknar betydelse

Det förhållandet att en person fortlöpande säljer varor eller tjänster och därmed bedriver en ekonomisk verksamhet behöver inte innebära att den personen även uppfyller näringskriterierna i 13 kap. 1 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL. På motsvarande sätt behöver det inte innebära att en person som uppfyller näringskriterierna enligt IL även uppfyller förutsättningarna för att vara en beskattningsbar person enligt ML.

4.2 Vad visar att någon är en beskattningsbar person?

Egenskapen av beskattningsbar person måste kunna visas. I vissa fall kan det vara helt klarlagt att förutsättningarna är uppfyllda för att en person ska anses som en beskattningsbar person. Det gäller t.ex. när det är fråga om en pågående affärsverksamhet. Om det däremot är fråga om en nystartad verksamhet där det inte förekommit några försäljningar eller där det endast förekommit enstaka försäljningar kan det vara svårare att avgöra om förutsättningarna är uppfyllda. Det gäller framför allt när det är fråga om en verksamhet som gränsar till privat verksamhet.

4.2.1 Vad ska visas och av vem ska det visas?

Det som ska bevisas är att det är sannolikt att förutsättningarna för att anses vara en beskattningsbar person är uppfyllda, det vill säga att verksamheten bedrivs

  • självständigt

  • med avsikt att

    • fortlöpande

    • sälja varor eller tjänster.

Det är som huvudregel den som vill bli betraktad som en beskattningsbar person som ska kunna visa att det är sannolikt att förutsättningarna är uppfyllda och som därmed har bevisbördan. Det kan förekomma att det i stället är Skatteverket som anser att en person är en beskattningsbar person och vill registrera personen för mervärdesskatt, trots att personen själv inte anser sig vara en beskattningsbar person. I sådant fall är det på motsvarande sätt Skatteverket som har bevisbördan för att visa att det är sannolikt att förutsättningarna är uppfyllda. Detta ställningstagande behandlar dock bevisning med utgångspunkt från att en person vill bli betraktad som en beskattningsbar person.

4.2.2 Vad kan användas som bevisning och hur mycket måste visas?

Förutsättningarna för att vara en beskattningsbar person ska kunna visas med objektiva omständigheter. Objektiva omständigheter är något vars existens går att konstatera, t.ex. inköp av inventarier, ingångna försäljningsavtal, lokalinnehav m.m. Förekomsten av en objektiv omständighet kan i sin tur behöva visas. Inköp av en tillgång är en objektiv omständighet som kan behöva visas med exempelvis faktura eller avtal. På samma sätt kan förekomsten av lämpliga affärslokaler visas genom t.ex. hyresavtal, ritningar och fysisk eller digital visning av lokalerna.

Bevisningen ska göra det sannolikt att förutsättningarna för att vara en beskattningsbar person är uppfyllda, det vill säga det finns inget krav på att det ska vara helt klarlagt att förutsättningarna är uppfyllda. För verksamheter som gränsar till det privata kan dock bevisvärdet på de objektiva omständigheterna vara svagare än för motsvarande objektiva omständigheter när det gäller verksamheter som inte gränsar till det privata. Det innebär att för verksamheter som gränsar till det privata kan det behövas ytterligare objektiva omständigheter för att bevisningen ska nå upp till nivån sannolikt.

Bedömningen av om bevisningen når upp till nivån sannolikt måste alltid göras i det enskilda fallet och utifrån samtliga objektiva omständigheter som kommit fram i ärendet. Även eventuell motbevisning som Skatteverket har tagit fram har betydelse. Antalet omständigheter som kommer fram i ett ärende kan vara mycket stort, liksom kombinationer av olika omständigheter. Det innebär att vid en värdering av bevisning i det enskilda fallet kan till synes likartade situationer bedömas olika.

4.2.3 Exempel på objektiva omständigheter och bevisvärde

Objektiva omständigheter kan ha olika bevisvärde. Inom svensk rättstillämpning talar man om starkt och svagt bevisvärde. I vissa fall kan det räcka med en enda objektiv omständighet för att göra sannolikt att det är fråga om en beskattningsbar person medan det i andra fall kan behövas betydligt fler omständigheter. En bedömning av vilket bevisvärde en objektiv omständighet har måste göras i det enskilda ärendet.

Nedan följer exempel på objektiva omständigheter som kan förekomma vid bedömning av om en person uppfyller förutsättningarna för att vara en beskattningsbar person. De objektiva omständigheterna har räknats upp utan hänsyn till vilket bevisvärde var och en av dem har.

Självständigt

En person som är bunden av ett muntligt eller skriftligt anställningsavtal anses inte bedriva en verksamhet självständigt. Samma gäller en person som är bunden av ett annat rättsligt band som skapar ett anställningsförhållande vad gäller arbetsvillkor, lön och arbetsgivaransvar. Det är inte heller frågan om en självständigt bedriven verksamhet om personen är i underordnad ställning. Vid en sådan bedömning ska bland annat beaktas om personen agerar i eget namn, för egen räkning och på eget ansvar samt om personen tar någon ekonomisk risk.

Ekonomisk verksamhet

Ekonomisk verksamhet innebär att det ska finnas en avsikt att fortlöpande sälja varor eller tjänster. För verksamheter som gränsar till det privata kan en jämförelse göras med en motsvarande ekonomisk verksamhet som bedrivs på ett affärsmässigt sätt. Skatteverket anser att följande objektiva omständigheter har betydelse vid bedömningen av om det är fråga om ekonomisk verksamhet.

  • Inköp av tillgångar: Inköp av tillgångar som typiskt sett är avsedda att användas ekonomiskt är i de flesta fall tillräckligt för att göra sannolikt att det är fråga om en ekonomisk verksamhet, t.ex. inköp av en större anläggningsmaskin såsom hjullastare, grävmaskin eller liknande. Det innebär inte att inköp av tillgångar som även kan användas privat saknar bevisvärde. För sådana tillgångar kan det t.ex. ha betydelse vilket antal som köps in eller hur väl lämpad tillgången är för den verksamhet som ska bedrivas. När det är fråga om inköp av tillgångar som typiskt sett är av privat karaktär måste det i normalfallet finnas fler objektiva omständigheter än inköpet för att göra sannolikt att det finns en avsikt att bedriva en ekonomisk verksamhet. Exempel på tillgångar som kan användas för både ekonomiska och privata ändamål är datorer, kameror, hästar, bilar och båtar.

  • Avtal om försäljning av varor eller tjänster: Ett skriftligt avtal som innebär kontinuerlig försäljning av varor eller tjänster under en längre tid har ett starkt bevisvärde och innebär i de flesta fall att det är sannolikt att det är fråga om en ekonomisk verksamhet. Avtal om enstaka försäljningar har inte lika starkt bevisvärde utan det kan behövas ytterligare objektiva omständigheter för att visa att det är en ekonomisk verksamhet. Bedömningen måste även göras utifrån vad som är normalt för den typ av verksamhet som bedrivs. Bevisvärdet av avtal kan variera. Bevisvärdet av ett avtal som ingåtts med en oberoende köpare är vanligtvis starkare än avtal som har ingåtts med en köpare som är närstående eller på annat sätt i intressegemenskap med säljaren. På samma sätt har ett detaljerat avtal högre bevisvärde än ett avtal som är allmänt hållet. Även muntliga avtal har ett bevisvärde men det kan vara svårt att visa att ett muntligt avtal existerar och vad avtalet innebär.

  • Avtal om franchising: Ett franchiseavtal är vanligtvis tillräckligt för att visa att franchisetagaren bedriver en ekonomisk verksamhet.

  • Lokal (ägd eller hyrd): Det förhållandet att det finns tillgång till en lokal som är lämplig för verksamheten har betydelse för bedömningen. Om den som ska bedriva verksamheten äger eller hyr en fastighet eller lokal som är särskilt anpassad för verksamheten har det ett högre bevisvärde jämfört med om verksamheten bedrivs i den privata bostaden. Behovet av en särskilt inrättad lokal måste dock bedömas utifrån vilken verksamhet som bedrivs.

  • Anställda: Att det finns anställda kan ha betydelse vid bedömningen av om det är fråga om en ekonomisk verksamhet. Det kan dock förekomma anställda även i en privat verksamhet, t.ex. för att ta hand om privat egendom. Bevisvärdet är högre om den anställde är en utomstående person än om det är någon som är närstående.

  • Marknadsföring (annons, webbplats eller på annat sätt visa upp företaget): En aktiv marknadsföring i form av annonsering, deltagande med egen monter vid mässor eller liknande visar att en person aktivt försöker värva kunder. På vilket sätt marknadsföring sker och när det sker kan variera mellan olika branscher. Avsaknad av marknadsföring kan t.ex. vara normalt i en nystartad verksamhet där försäljning beräknas komma igång först längre fram. Bevisvärdet av marknadsföring som sker via en digital plattform, som t.ex. en marknadsplats på webben eller via en egen webbplats, är beroende av hur den är utformad. Exempelvis kan en webbplats där det går att beställa eller göra bokningar ha ett högt bevisvärde jämfört med en webbplats där det endast finns kort information om företaget samt kontaktuppgifter. Det har även betydelse hur väl anpassad webbplatsen är för att nå ut med marknadsföring, t.ex. hur lätt eller svårt det är att hitta sidan med hjälp av sökmotorer på Internet och om det finns länkar till webbplatsen från andra webbplatser. Även aktuellt antal besökare på webbplatsen kan ha betydelse.

  • Försäkring och finansiering: Om den som bedriver verksamheten har tecknat de försäkringar som behövs för att driva sin verksamhet är det en omständighet som kan tyda på att det är fråga om en ekonomisk verksamhet. Motsvarande gäller om verksamheten finansieras med företagslån.

  • Ekonomiskt beroende (fritids- deltids- eller heltidssyssla): Det får anses normalt att finansiera en nystartad verksamhet genom annat arbete. Det förhållandet att en verksamhet bedrivs som fritidssyssla talar vanligtvis varken för eller emot att verksamheten är en ekonomisk verksamhet. Det förhållandet att verksamheten bedrivs så gott som på heltid är däremot en objektiv omständighet som talar för att det är fråga om en ekonomisk verksamhet.

  • Affärsplan: Det förhållandet att det finns en affärsplan är en objektiv omständighet som kan ha ett visst bevisvärde om affärsplanen är genomarbetad och detaljerad. En affärsplan som innehåller en realistisk budget som visar hur och när verksamheten kan gå med vinst eller ge kostnadstäckning kan tyda på att det finns en avsikt att varaktigt bedriva verksamheten vilket gör det möjligt att fortlöpande sälja varor eller tjänster. När det är fråga om verksamheter som gränsar till privat verksamhet har affärsplanen ett mycket lågt bevisvärde. Tillsammans med ytterligare objektiva omständigheter kan dock affärsplanen utgöra ett bevisfaktum som vid en sammantagen bedömning av omständigheterna gör det sannolikt att det finns en avsikt att fortlöpande sälja varor eller tjänster.

  • Intäkter: Det är endast intäkter från försäljning av varor eller tjänster som ska beaktas vid bedömningen av om det är fråga om en ekonomisk verksamhet. Andra intäkter ska inte vägas in i bedömningen. Det vill säga intäkter som inte är ersättningar för tillhandahållande av varor eller tjänster som t.ex. gåvor och prispengar. Har det redan förekommit försäljningar i verksamheten så är det en objektiv omständighet som kan tyda på att det är fråga om en ekonomisk verksamhet. Det är dock inget krav att det redan i ett uppstartsskede finns intäkter från försäljningar i verksamheten för att det ska vara fråga om en ekonomisk verksamhet. Det behöver inte heller betyda att det är fråga om en ekonomisk verksamhet bara för att det förekommer intäkter eftersom intäkter även kan uppkomma som ett led i en privatpersons privata användning och förvaltning av sin egendom. Om försäljningarna endast förekommit i en begränsad omfattning, upphört utan förklarliga orsaker eller betydligt avviker från vad som är normalt för den typ av verksamhet som bedrivs och det förhållandet att verksamheten under en längre tid gått med förlust kan också vara omständigheter, bland andra omständigheter, som tyder på att det i en verksamhet saknas en avsikt att fortlöpande sälja varor eller tjänster.

  • Resultat (vinst eller förlust)/kostnadstäckning: Det är avsikten att fortlöpande sälja varor eller tjänster som avgör om en verksamhet är en ekonomisk verksamhet. Det finns inget krav på att verksamheten faktiskt ska resultera i en vinst eller ens ge kostnadstäckning. Förekommer det fortlöpande försäljningar i verksamheten så saknar det betydelse att verksamheten går med förlust. Det är ändå fråga om en ekonomisk verksamhet. På motsvarande sätt saknar det betydelse att en verksamhet går med vinst om det inte förekommer fortlöpande försäljningar i verksamheten. Vinst eller kostnadstäckning är omständigheter bland andra omständigheter som kan tyda på att försäljningarna i verksamheten är normala för den typ av verksamhet som bedrivs och att kravet på att det ska finnas en avsikt att fortlöpande sälja varor eller tjänster därmed är uppfyllt.

  • Utbildning och/eller tidigare erfarenhet från branschen: Lämplig utbildning för att bedriva den aktuella verksamheten och/eller erfarenhet från branschen är objektiva omständigheter som kan påverka bedömningen av om det är fråga om ekonomisk verksamhet. Vilken typ av utbildning det är frågan om och nivån på utbildningen kan ha betydelse. En utbildning avsedd för blivande yrkesfotografer talar t.ex. i högre grad för att en person har en avsikt att bedriva ekonomisk verksamhet som fotograf än enstaka fotokurser riktade till en bredare allmänhet.

  • Tillstånd: I vissa fall behövs tillstånd eller annat anmälningskrav för att bedriva en verksamhet. Exempel är tillstånd enligt 6 kap. 4 § djurskyddslagen (2018:1192) att bedriva verksamhet med hästar eller sällskapsdjur och tillstånd enligt taxitrafiklagen (2012:211). Ett annat exempel är skyldighet att anmäla sig till polismyndigheten för registrering av pensionat- eller hotellrörelse enligt lagen (2024:1082) om hotell- och pensionatsrörelser. Innehav av tillstånd eller att anmälan har gjorts är en objektiv omständighet som kan tyda på att det finns en avsikt att fortlöpande sälja varor eller tjänster. På samma sätt kan avsaknad av tillstånd eller anmälan tyda på att en sådan avsikt saknas. Innehav av tillstånd eller att anmälan har gjorts har dock ingen avgörande betydelse vid bedömning av om den som ska bedriva verksamheten är en beskattningsbar person. En verksamhet kan vara en ekonomisk verksamhet även om det saknas tillstånd eller anmälan. Innehav av ett tillstånd eller att anmälan har gjorts för att bedriva viss verksamhet har dock ett visst bevisvärde men det är inte tillräckligt för att göra sannolikt att det finns en avsikt att fortlöpande sälja varor eller tjänster utan det behövs ytterligare objektiva omständigheter.

Förutom de objektiva omständigheter som framgår ovan kan det finnas objektiva omständigheter som är specifika för viss verksamhet.

4.3 Vad gäller för verksamheter med tävling inom idrott?

Det förekommer tävlingar inom idrott där idrottsutövaren kan få prispengar. Prispengar i samband med idrottstävlingar som villkoras av en viss idrottsprestation och som är underkastade viss slumpmässighet är inte ersättningar för utförda tjänster. Att en idrottsutövare får prispengar för att ha placerat sig i tävlingen ska därför inte vägas in i bedömningen av om verksamheten är en ekonomisk verksamhet. Det innebär att en idrottsutövare som tränar och tävlar och endast får eventuella prispengar inte är en beskattningsbar person.

Det förekommer också att idrottsutövare får ersättning för att tillhandahålla olika tjänster med anknytning till sitt tävlande. Det kan t.ex. vara ersättningar av följande slag.

  • Ersättning för att utföra en reklamtjänst (sponsoravtal).

  • Ersättning som arrangören betalar för att idrottsutövaren ska delta i tävlingen, så kallad startpeng (appearance money).

  • Bonus och tävlingsbidrag för tjänster som en idrottsutövare utför till sin klubb.

Endast det förhållandet att idrottsutövaren får viss ersättning för att utföra sådana tjänster behöver inte innebära att det är fråga om en ekonomisk verksamhet. Det måste finnas ett syfte att fortlöpande sälja tjänsterna mot ersättning. För att det ska finnas ett syfte att fortlöpande vinna intäkter ska idrottsutövaren vidta aktiva åtgärder för att kontinuerligt sälja tjänster.

Vid bedömningen av idrottsutövarens möjligheter att fortlöpande sälja reklamtjänster och få betalt för att delta i tävlingar har det normalt betydelse på vilken nivå idrottsutövaren tävlar. Den som tävlar på elitnivå kan ha större möjlighet att fortlöpande kunna ha sådana försäljningar än den som tävlar på en lägre nivå. Denna möjlighet kan dock variera mellan olika idrottsgrenar. Vissa idrotter är mer publika än andra och idrottsutövare som tävlar på elitnivå i mer publika idrotter kan därför ha större möjlighet att fortlöpande sälja reklamtjänster.

Exempel på objektiva omständigheter som har betydelse för bedömningen av om en idrottsutövares verksamhet är en ekonomisk verksamhet framgår ovan i avsnitt 4.2.3. Nedan redogörs särskilt för de omständigheter som har betydelse vid bedömningen av de ersättningar som en idrottsutövare kan få genom sitt tävlande.

4.3.1 Ersättning för reklamtjänster (sponsoravtal)

För att ett sponsoravtal ska ha betydelse för bedömningen av om idrottsutövaren bedriver ekonomisk verksamhet ska sponsorbidraget vara en ersättning för tjänster som idrottsutövaren tillhandahåller sponsorn. Det innebär att det ska finnas ett direkt samband mellan sponsorbidraget och reklamtjänsten. Ett tecken på att ett sådant direkt samband saknas är om reklamvärdet av den tjänst som idrottsutövaren tillhandahåller är obefintligt eller mycket lågt i förhållande till bidraget från sponsorn. Vid bedömningen av om det finns ett direkt samband mellan reklamtjänsten och sponsorbidraget kan det även ha betydelse om sponsorn är oberoende i förhållande till idrottsutövaren eller om det är någon med intressegemenskap med denne, t.ex. någon närstående eller en arbetsgivare. Bevisvärdet av ett sponsoravtal kan variera. Ett avtal som sträcker sig över flera år och som innebär att idrottsutövaren fortlöpande ska utföra reklamtjänster har ett högt bevisvärde jämfört med ett avtal som avser tjänster vid ett enstaka tillfälle, t.ex. för viss tävling. För enstaka eller kortare avtal har det även betydelse vid bedömningen hur många sådana sponsoravtal som idrottsutövaren har ingått, ersättningsnivån enligt avtalen samt hur aktiv idrottsutövaren är att hitta ytterligare sponsorer.

4.3.2 Startpeng (appearance money)

Tävlingsarrangörer kan betala ut startpeng för att en idrottsutövare ska delta i tävlingen och därmed höja tävlingens status. En idrottsutövare som får betalt för att ställa upp i tävlingar har sålt en tjänst. Det ska vid bedömningen vägas in om idrottsutövaren har förutsättningar för att fortlöpande ha sådana försäljningar eller om förutsättningarna talar för att sådana försäljningar endast kan ske vid enstaka tillfällen eller under en begränsad tid. Vid bedömningen av att det är fråga om en verksamhet som är jämförlig med en motsvarande ekonomisk verksamhet kan omständigheter såsom vilken efterfrågan det finns från tävlingsarrangörer och ersättningsnivån för tjänsterna ha betydelse. Om idrottsutövaren utöver att sälja tjänster genom att ställa upp i tävlingar har andra försäljningar som ingår i en ekonomisk verksamhet får en helhetsbedömning göras om även deltagandet i tävlingarna på något sätt har samband med den bedrivna ekonomiska verksamheten.

4.3.3 Bonus och tävlingsbidrag

En idrottsutövare kan få bonus och tävlingsbidrag från sin idrottsklubb. Först måste bedömas om dessa betalningar är ersättningar för att idrottsutövaren utför tjänster till sin idrottsklubb. Därefter måste en bedömning göras av om idrottsutövaren är självständig gentemot sin idrottsklubb eller om ersättningarna lämnas inom ramen för ett anställningsförhållande. Det är endast om kravet på självständighet är uppfyllt som ersättningarna mot utförandet av tjänster kan vägas in i bedömningen av om det är fråga om en beskattningsbar person som bedriver en ekonomisk verksamhet.

4.4 Vad gäller för verksamheter med tävling inom trav och galopp?

Även inom trav- och galoppsport förekommer det prispengar. Prispengar i samband med trav- eller galopptävlingar är inte ersättningar för utförda tjänster. Att en hästägare får prispengar för att hästen har placerat sig i en tävling ska därför inte vägas in i bedömningen av om verksamheten är en ekonomisk verksamhet.

Verksamhet med tävlingar inom trav- och galoppsport kan enbart bestå i att ställa upp i tävlingar eller kombineras med andra verksamheter som har samband med tävlandet t.ex. uppfödning eller försäljning av hästar.

4.4.1 Verksamheter med enbart tävling inom trav och galopp

Inom trav- och galoppsporten finns det i Sverige en fast ersättning till ett mindre värde, en s.k. startpeng, som betalas ut till samtliga hästägare som låter sin häst ställa upp i en tävling. Denna startpeng är en ersättning för tillhandahållande av en tjänst till tävlingsarrangören, det vill säga en beskattningsbar transaktion. För att en tävlingsverksamhet med trav- och galopphästar ska anses vara en ekonomisk verksamhet ska det finnas en avsikt att fortlöpande vinna intäkter i form av startpengar.

Vid bedömningen av om verksamheten kan betraktas som en ekonomisk verksamhet ska hänsyn tas till verksamhetens omfattning och försäljningsfrekvens.

Det som är avgörande för bedömningen är att det finns eller ska finnas fortlöpande beskattningsbara transaktioner i verksamheten. Det innebär att det normalt sett ska finnas en avsikt att ha fler än en häst i verksamheten som används för att fortlöpande ställa upp i tävlingar mot startpengar. Det behöver inte finnas fler hästar samtidigt i verksamheten utan det räcker att avsikten är att byta ut hästen vart eftersom för att tävlingsverksamheten ska fortgå.

Om en hästägare tävlar frekvent med hästen eller hästarna mot startpengar visar det att verksamheten bedrivs fortlöpande. En hästägare som ännu inte börjat tävla med hästen eller hästarna bör på annat sätt visa att avsikten är att hästarna kommer att tävlas frekvent längre fram. Det som ska visas är att hästägaren aktivt gjort förberedande åtgärder på liknande sätt som görs av motsvarande ekonomiska verksamheter för att få en häst tävlingsklar. Det kan t.ex. vara att hästen tränas av en licensierad tränare och är anmäld till kvallopp eller att hästen är registrerad hos trav- eller galoppförbundet och kan därmed anmälas till tävlingar. En hästägare som endast sporadiskt tävlat med sin häst bör förklara varför hästen inte tävlats (t.ex. skador, sjukdom eller annat som hästägaren inte kan råda över).

Utöver de objektiva omständigheter som framgår ovan i avsnitt 4.2.3 kan följande omständigheter vägas in i bedömningen av om det finns en avsikt att fortlöpande tillhandahålla tjänster till tävlingsarrangören mot ersättning.

  • Att hästen eller hästarna är lämpliga för ändamålet

  • Vem som tränar hästarna. Om tränare är licensierad (A- eller B-licens)

  • Vem som tävlar hästarna. Hästägaren själv eller anlitas kusk/jockey

  • Antal tävlingstillfällen per år som startpeng betalas för

  • Antal år hästarna beräknas kunna användas för sådan tävling

  • Hästarnas ålder

  • Om hästarna är registrerade hos trav- eller galoppförbundet

Exemplen på objektiva omständigheter har räknats upp utan hänsyn till vilket bevisvärde var och en av dem har.

I en befintlig, pågående, verksamhet kan ovanstående omständigheter stämmas av med hur verksamheten faktiskt bedrivs. I en nystartad verksamhet måste en bedömning göra utifrån den avsikt som hästägaren har. Det är hästägaren som ska göra sannolikt att det finns en avsikt att bedriva ekonomisk verksamhet utifrån objektiva omständigheter. Dessa objektiva omständigheter ska styrkas.

4.4.2 Verksamheter med tävling inom trav och galopp som kombineras med annan verksamhet

Det är vanligt att en verksamhet med tävling inom trav- och galoppsport kombineras med andra verksamheter som har samband med tävlandet. Finns det verksamhet som kan ha samband med tävlandet ska en samlad bedömning göras av omständigheterna för att avgöra om det är fråga om en ekonomisk verksamhet där tävlandet ingår som en del.

Det kan t.ex. vara en verksamhet med uppfödning eller försäljning av hästar där tävlandet med hästar är ett sätt att marknadsföra och öka värdet på hästarna som är till försäljning. Ett annat exempel är en verksamhet där man utför reklamtjänster med anknytning till tävlandet på liknande sätt som för andra idrottsutövare (se ovan avsnitt 4.3.1).

Om tävlandet saknar samband med den ekonomiska verksamheten ska verksamheten med tävling bedömas för sig. Om den uppfyller kraven för att ses som en ekonomisk verksamhet anses den ingå i företagets ekonomiska verksamhet.

4.5 Vad gäller för verksamheter med uppfödning av hästar?

Försäljning av avkomma från en häst som används privat för t.ex. egen träning och tävling är som regel ingen ekonomisk verksamhet utan får anses ingå i ägarens privata användning av sin egendom. Det är endast när det finns en avsikt att föda upp och sälja hästar med sådan kontinuitet och frekvens som är jämförbar med en motsvarande ekonomisk verksamhet som det är fråga om fortlöpande tillhandahållanden mot ersättning. Enligt Skatteverket kännetecknas detta av att det i verksamheten förekommer aktiva och systematiska åtgärder för att få fram föl för fortlöpande försäljning. Det inbegriper bland annat avel som är planerad befruktning av hästar för att få föl med önskade egenskaper (avelsmål). Det är dessa förutsättningar som ska visas med objektiva omständigheter.

Den tid det tar att föda upp hästar till försäljning kan variera beroende på vilken hästras eller typ av häst det är och vilken användning hästarna avlas för. Vidare kan det i vissa fall ha betydelse om försäljningen riktar sig till en målgrupp som vill utbilda hästarna på egen hand eller en målgrupp som vill ha utbildade hästar. Ett exempel är uppfödning av travhästar där uppfödningstiden varierar beroende på om fölen säljs som unghästar eller som inkörda travhästar. Hur lång tid det tar att utbilda en häst kan också variera mellan olika hästraser och för vad hästen ska utbildas till och vilken utbildningsnivå som eftersträvas. T.ex. om inriktningen är att utbilda en häst till ridhäst är utbildningstiden kortare om hästen ska vara inriden och bara kunna de olika gångarterna jämfört med en ridhäst som ska vara inriden och skolad inom dressyr. En jämförelse ska därför göras med hur en motsvarande ekonomisk verksamhet bedrivs som har uppfödning av samma typ av hästar med samma användningsområde och målgrupp.

Vid bedömningen ska hänsyn också tas till att det kan finnas förklarliga skäl till att försäljningen i en uppfödningsverksamhet inte kommer igång eller avviker från den frekvens som det var planerat för. Så kan vara fallet när det t.ex. inte sker någon försäljning enligt planerna under ett år på grund av att något eller några ston inte blev dräktiga vid befruktningen eller förlorade sina foster.

Utöver de objektiva omständigheter som framgår ovan i avsnitt 4.2.3 kan följande omständigheter ha betydelse för bedömningen av om uppfödning av hästar är ekonomisk verksamhet. Exemplen på objektiva omständigheter har räknats upp utan hänsyn till vilket bevisvärde var och en av dem har.

  • Lämpliga hästar används i aveln med hänsyn till den hästras eller typ av häst och det användningsområde för hästarna som verksamheten är inriktad på. Av betydelse kan t.ex. vara stonas och/eller hingstarnas härstamning, tidigare prestationer och om hästarna uppfyller de krav som rasens eller hästtypens avelsorganisation har. Vilka omständigheter som har betydelse kan variera beroende på verksamhetens inriktning.

  • Stonas ålder (möjlighet att avla).

  • Antal sålda avkommor.

  • Tester och bedömningar av avelsston och avkommor.

  • Uppfödarens utbildning och erfarenhet av avel.

  • Hur hästarna förädlas och utbildas samt om avelsmålen och åtgärderna är relevanta för hur hästarna ska användas av de kunder som är målgrupp för försäljningen.

  • Ersättningsnivån vid försäljning av den typen av hästar.

När en uppfödningsverksamhet bedrivs med ett fåtal hästar kan det vara en omständighet som medför att bevisvärdet blir svagare för de objektiva omständigheterna. Det kan krävas ytterligare objektiva omständigheter för att visa att det är sannolikt att det är fråga om en ekonomisk verksamhet. Sådan hästuppfödning kan visserligen uppfylla kravet på ekonomisk verksamhet men en verksamhet av så begränsad omfattning skiljer sig inte nämnvärt från en privatpersons agerande för att få avkomma av sitt djur som t.ex. ett sällskapsdjur eller en häst som används för det egna fritidsintresset. För att visa att det är fråga om en ekonomisk verksamhet måste det finnas objektiva omständigheter som visar att verksamheten är jämförbar med en motsvarande ekonomisk verksamhet som bedrivs med syfte att få fram avkommor för fortlöpande försäljning. Det ska finnas en strävan att på sikt få intäkter som överstiger eller i vart fall täcker kostnaderna. Det kan i vissa fall innebära att det är först när verksamheten varit igång under en tid som det finns tillräckligt med objektiva omständigheter för att göra det sannolikt att det är en ekonomisk verksamhet.

5 Ställningstagandet ersätter ett annat ställningstagande

Detta ställningstagande ersätter ställningstagandet med samma namn daterat den 13 april 2021, dnr 8-902676. Ställningstagandet har anpassats efter ML som trädde i kraft den1 juli 2023 men innebär i det avseendet inte någon ändring i sak. Med anledning av senare praxis från Högsta förvaltningsdomstolen innebär ställningstagandet dock ändringar i bedömningen av när verksamheter med tävlingar inom trav- och galoppsport uppfyller kraven för att vara en ekonomisk verksamhet (avsnitt 4.4).