2025-08-22 Försäljning av varor genom elektroniskt gränssnitt till konsument, mervärdesskatt

Områden: Mervärdesskatt (Mervärdesskattens tillämpningsområde)

Datum: 2025-08-22

Dnr: 8-277206-2025

1 Sammanfattning

Skatteverket gör bedömningen att bestämmelserna om elektroniska gränssnitt som möjliggör vissa försäljningar av varor till konsument inte omfattar sådana transaktioner som innebär att ett företag förmedlar varor i eget namn för annans räkning och ska anses som säljare av varorna till en konsument enligt 5 kap. 3 § andra stycket 3 ML.

För det fall att det företag som har ett elektroniskt gränssnitt förmedlar varor i annans namn för annans räkning ska företaget i vissa fall anses som säljare. Det gäller för de transaktioner som innebär att företaget genom användning av ett elektroniskt gränssnitt möjliggör distansförsäljning av varor importerade från ett land utanför EU i försändelser med ett verkligt värde på högst 150 euro eller en leverans av varor inom EU från en beskattningsbar person som inte är etablerad i EU till en konsument.

Vid distansförsäljning av varor i försändelser med ett verkligt värde på högst 150 euro importerade från ett land utanför EU som sker i flera försäljningsled saknas särskilda bestämmelser om till vilket försäljningsled transporten ska hänföras i det fall 6 kap. 17 § ML inte är tillämplig, t.ex. vid försäljning som omfattas av 5 kap. 3 § andra stycket 3 ML. För att uppnå syftet med bestämmelserna anser Skatteverket att vid tillämpningen av 6 kap. 9 och 11 §§ ML, ska transporten i en sådan situation hänföras till det sista försäljningsledet.

Detta ställningstagande ersätter ställningstagandet ”Försäljning av varor genom elektroniskt gränssnitt till konsument, mervärdesskatt” daterat den 29 oktober 2021, . Ställningstagandet har omarbetats för att se till att laghänvisningar och begrepp är i överensstämmelse med ML som trädde i kraft den 1 juli 2023. Det nya ställningstagandet innebär ingen ändring i sak.

2 Frågeställning

Skatteverket ger genom detta ställningstagande sin syn på följande frågor.

Omfattar bestämmelserna i 5 kap. 5 och 6 §§ ML om elektroniska gränssnitt även den som förmedlar varor i eget eller annans namn?
Vad avses med att möjliggöra ”leverans av varor inom EU” i 5 kap. 6 § ML?
Till vilken försäljning ska transporten hänföras vid distansförsäljning av varor importerade från ett land utanför EU, när det är fråga om flera försäljningsled?

Med konsument i detta ställningstagande avses icke beskattningsbara personer och beskattningsbara personer vars unionsinterna förvärv av varor inte är föremål för mervärdesskatt enligt 3 kap. 4–7 §§ ML eller enligt bestämmelser som i ett annat EU-land motsvarar artikel 3.1 i mervärdesskattedirektivet.

3 Gällande rätt m.m.

Med leverans av varor avses överföring av rätten att såsom ägare förfoga över materiella tillgångar (5 kap. 3 § första stycket mervärdesskattelagen [2023:200], ML, jfr artikel 14.1 i rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt, mervärdesskattedirektivet).

Med leverans av varor avses även överföring av en vara i enlighet med ett kommissionsavtal om köp eller försäljning (5 kap. 3 § andra stycket 3 ML, jfr artikel 14.2 c i mervärdesskattedirektivet).

Med elektroniskt gränssnitt avses i 5 och 6 §§ en marknadsplats, en plattform, en portal eller motsvarande (5 kap. 4 § ML).

Om en beskattningsbar person genom användning av ett elektroniskt gränssnitt möjliggör distansförsäljning av varor importerade från en plats utanför EU i försändelser med ett verkligt värde på högst 150 euro, ska den beskattningsbara personen anses själv ha förvärvat och levererat dessa varor (5 kap. 5 § ML, jfr artikel 14a.1 i mervärdesskattedirektivet).

Om en beskattningsbar person genom användning av ett elektroniskt gränssnitt möjliggör leverans av varor inom EU från en beskattningsbar person som inte är etablerad i EU till någon som inte är en beskattningsbar person, ska den som möjliggör leveransen anses själv ha förvärvat och levererat dessa varor (5 kap. 6 § ML, jfr artikel 14a.2 i mervärdesskattedirektivet).

Med begreppet ”möjliggöra” avses användning av ett elektroniskt gränssnitt som gör det möjligt för en kund och en säljare som erbjuder varor till försäljning via det elektroniska gränssnittet att komma i kontakt med varandra på ett sätt som leder till en leverans av varor genom det elektroniska gränssnittet (artikel 5b första stycket i rådets genomförandeförordning [EU] nr 282/2011).

Om en beskattningsbar person anses ha förvärvat och levererat varor enligt 5 kap. 5 eller 6 §, inträffar den beskattningsgrundande händelsen för den leverans av varorna som görs av den beskattningsbara personen när betalningen har godkänts. Detsamma gäller för den leverans av varorna som görs till den beskattningsbara personen (7 kap. 11 § ML, jfr artikel 66a i mervärdesskattedirektivet).

Vid distansförsäljning av varor importerade från en plats utanför EU till ett annat EU-land är leveransen gjord inom landet om varan finns här i landet när försändningen eller transporten till förvärvaren avslutas (6 kap. 9 § ML, jfr artikel 33 b i mervärdesskattedirektivet).

Vid distansförsäljning av varor importerade från en plats utanför EU till Sverige är leveransen gjord inom landet, om försändningen eller transporten till förvärvaren avslutas här, och mervärdesskatt för varorna ska redovisas enligt 22 kap. om särskilda ordningar för distansförsäljning av varor och vissa tillhandahållanden av tjänster, eller enligt bestämmelser som i ett annat EU-land motsvarar den särskilda ordningen i artiklarna 369l-369x i mervärdesskattedirektivet(6 kap. 11 § ML, jfr artikel 33 c i mervärdesskattedirektivet).

Om en beskattningsbar person anses ha förvärvat och levererat en vara enligt 5 kap. 5 eller 6 §, ska försändningen eller transporten av varan hänföras till den personens leverans (6 kap. 17 § ML, jfr artikel 36b i mervärdesskattedirektivet).

4 Bedömning

4.1 Förmedling och möjliggörande av vissa leveranser av varor genom användning av ett elektroniskt gränssnitt

Bestämmelsen i 5 kap. 3 § andra stycket 3 ML omfattar situationer där en beskattningsbar person (i fortsättningen även kallat företag) förmedlar en vara i eget namn och tar emot betalningen för varan från en konsument t.ex. genom företagets egen webbsida. Företaget är i ett sådant fall den som ska anses ha sålt varan till konsumenten.

Skatteverket gör bedömningen att bestämmelserna om elektroniska gränssnitt som möjliggör vissa försäljningar inte omfattar sådana transaktioner som innebär att ett företag förmedlar varor i eget namn och ska anses som säljare av varorna till konsumenten enligt 5 kap. 3 § andra stycket 3 ML. Bestämmelserna i 5 kap. 5 och 6 §§ ML gäller endast för det fall företaget inte redan av andra bestämmelser i ML anses som säljaren av varorna.

4.2 ”Leverans av varor inom EU” enligt 5 kap. 6 § ML

Ett företag ska betraktas som säljare när detta företag genom användning av ett elektroniskt gränssnitt möjliggör leverans av varor inom EU från en beskattningsbar person som inte är etablerad i EU till en icke beskattningsbar person.

Skatteverket anser att 5 kap. 6 § ML endast ska tillämpas om varorna fysiskt befinner sig inom EU och har ursprung i EU eller har övergått i fri omsättning vid tidpunkten för den beskattningsgrundande händelsen, d.v.s. när den icke beskattningsbara personens betalning har godkänts. Detta innebär enligt Skatteverkets bedömning att varorna ska transporteras från en plats inom EU till en annan plats inom EU. Bestämmelsen kan inte tillämpas om varorna transporteras från en plats utanför EU eller om varorna finns i ett tullager som är beläget inom EU. Det finns däremot inget krav på att transporten måste vara gränsöverskridande. Leverans av varor där transporten går mellan två platser inom ett och samma land kan således omfattas av bestämmelsen.

4.3 Transport vid distansförsäljning av importerade varor i flera led

Vid distansförsäljning av varor importerade från ett land utanför EU till Sverige är leveransen av varan gjord inom landet om försändningen eller transporten till konsumenten avslutas här och mervärdesskatt för varorna ska redovisas genom importordningen, enligt 6 kap. 9 eller 11 § ML. Skatteverket anser att syftet med bestämmelserna är att beskattning av försäljningen ska ske i destinationslandet genom importordningen utan att konsumenten ska behöva betala mervärdesskatt vid själva importen.

Vid distansförsäljning av varor i försändelser med ett verkligt värde på högst 150 euro importerade från ett land utanför EU som sker i flera försäljningsled saknas särskilda bestämmelser om till vilket försäljningsled transporten ska hänföras i det fall 6 kap. 17 § ML inte är tillämplig, t.ex. vid försäljning som omfattas av 5 kap. 3 § andra stycket 3 ML. För att uppnå syftet med bestämmelserna anser Skatteverket att transporten i en sådan situation ska hänföras till det sista försäljningsledet vid tillämpningen av 6 kap. 9 och 11 §§ ML. Det innebär att övriga transaktioner som skett tidigare i försäljningskedjan har skett utan transport.

5 Ställningstagandet ersätter ett annat ställningstagande

Detta ställningstagande ersätter ställningstagandet ”Försäljning av varor genom elektroniskt gränssnitt till konsument, mervärdesskatt” daterat den 29 oktober 2021, dnr 8-1293055. Ställningstagandet har omarbetats för att se till att laghänvisningar och begrepp är i överensstämmelse med ML som trädde i kraft den 1 juli 2023. Det nya ställningstagandet innebär ingen ändring i sak.