Områden: Inkomstskatt (Näringsverksamhet)
Datum: 2025-09-26
Dnr: 8-312210-2025
1 Sammanfattning
Skatteverket anser att med begreppet verkligt värde på inventarier vid tillämpning av 18 kap. 18 § IL avses det pris som ett företag beräknar kunna erhålla vid en försäljning av inventarierna mellan kunniga och oberoende parter efter avdrag för sådana kostnader som är direkt hänförliga till försäljningen.
Detta ställningstagande ersätter Skatteverkets ställningstagande ”Inventarier och begreppet verkligt värde” 2009-10-16, dnr 131 754857-09/111. Ställningstagandet har omarbetats utifrån innebörden av verkligt värde på inventarier i gällande redovisningsnormgivning. Ställningstagandet innebär en ändrad syn vad gäller bedömningen av verkligt värde på inventarier vid tillämpning av bestämmelserna om ytterligare värdeminskningsavdrag.
2 Frågeställning
Fråga har uppkommit vad som avses med begreppet verkligt värde vid tillämpningen av bestämmelserna om ytterligare värdeminskningsavdrag i 18 kap. 18 § IL.
3 Gällande rätt m.m.
I 18 kap. inkomstskattelagen (1999:1229), IL, finns skattemässiga regler om avdrag för värdeminskningsavdrag på inventarier.
Av 18 kap. 18 § IL framgår att om det skattemässiga värdet på inventarier skulle komma att överstiga det verkliga värdet på inventarierna får ytterligare avdrag göras med ett belopp som motsvarar skillnaden.
I 2 kap. 33 § IL anges att med skattemässigt värde på inventarier avses anskaffningsvärdet minskat med gjorda värdeminskningsavdrag och liknande avdrag.
Av RÅ_2009_ref_81 framgår att 18 kap. 18 § IL ska tillämpas på kollektiv nivå. Det innebär att det verkliga värdet på företagets samtliga inventarier ska jämföras med deras skattemässiga värde.
I förarbetena till 18 kap. 18 § IL utvecklas inte närmare vad som avses med begreppet verkligt värde. Bestämmelsen om avskrivning ned till verkligt värde infördes redan år 1938 som ett komplement till den dåvarande planenliga avskrivningen (prop. 1999/2000:2, del 2, s. 241).
Vid tillkomsten av inkomstskattelagen anförde Lagrådet att syftet med bestämmelsen är att förhindra att den skattskyldige vid beskattningen måste redovisa sitt inventariebestånd till ett högre värde än det verkliga värdet (prop. 1999/2000:2 del 3 s. 408).
Av proposition om reformerad inkomst- och företagsbeskattning framgår att en lägre värdering av inventarieinnehavet än som följer av huvudregeln och kompletteringsregeln är tillåten om den skattskyldige kan visa att en sådan nedvärdering är företagsekonomiskt motiverad (prop. 1989/90:110 del 1 s. 536).
Enligt redovisningsbestämmelserna ska en anläggningstillgång skrivas ned om det har ett lägre värde än det redovisade värdet om det kan antas att värdenedgången är bestående (4 kap. 5 § första stycket årsredovisningslagen [1995:1554], ÅRL).
I redovisningsnormgivningen finns det ytterligare vägledning om nedskrivningar och begreppet verkligt värde på inventarier. Verkligt värde på inventarier definieras i BFNAR 2012:1 Årsredovisning och koncernredovisning (K3) samt IAS 36 Nedskrivningar. Där framgår att med verkligt värde på inventarier avses det pris som ett företag beräknar kunna erhålla vid en försäljning mellan parter, som är oberoende av varandra och som har ett intresse av att transaktionen genomförs. Vid prövningen av nedskrivningsbehovet används verkligt värde med avdrag för sådana kostnader som är direkt hänförliga till försäljningen (punkt 2.20 och 27.6 i BFNAR 2012:1 samt punkt 6 i IAS 36 Nedskrivningar). I BFNAR 2016:10 Årsredovisning i mindre företag (K2) saknas en definition av verkligt värde men begreppet används med samma innebörd i denna normgivning som i K3 och IAS 36. Exempelvis anges att utgångspunkten vid beräkningen av anskaffningsvärdet vid byte av tillgångar är det verkliga värdet på den tillgång som tas emot (punkt 2.8 i BFNAR 2016:10).
4 Bedömning
Begreppet verkligt värde på inventarier i 18 kap. 18 § IL är inte definierat eller närmare utvecklat i skattelagstiftningen och det saknas rättspraxis om begreppets innebörd. Av uttalanden i förarbetena framgår att syftet med bestämmelsen är att den skattskyldige vid beskattningen inte ska redovisa sitt inventariebestånd till ett högre värde än det verkliga värdet.
Det anges i proposition om reformerad inkomst- och företagsbeskattning att den skattskyldige ska visa att sådan nedvärdering är företagsekonomiskt motiverad vilket ger uttryck för att bedömningen ska ske med utgångspunkt från redovisningen. Skatteverket anser därför att definitionen av verkligt värde i redovisningsnormgivningen med avdrag för försäljningskostnader även ska användas vid bedömningen av verkligt värde på inventarier vid tillämpning av bestämmelserna om ytterligare värdeminskningsavdrag i 18 kap. 18 § IL. Detta gäller oberoende av vilken redovisningsnormgivning som den skattskyldige tillämpar.
Skatteverkets uppfattning är att med verkligt värde på inventarier i 18 kap. 18 § IL avses det pris som ett företag beräknar kunna erhålla vid en försäljning mellan parter, som är oberoende av varandra och som har ett intresse av att transaktionen genomförs, efter avdrag för sådana kostnader som är direkt hänförliga till försäljningen.
5 Ställningstagandet ersätter ett annat ställningstagande
Detta ställningstagande ersätter Skatteverkets ställningstagande "Inventarier och begreppet verkligt värde” 2009-10-16, dnr 131 754857-09/111. Ställningstagandet har omarbetats utifrån innebörden av verkligt värde på inventarier i gällande redovisningsnormgivning. Ställningstagandet innebär en ändrad syn vad gäller bedömningen av verkligt värde på inventarier vid tillämpning av bestämmelserna om ytterligare värdeminskningsavdrag.