För emissioner inom investment grade-segmentet som inte avser statsobligationer eller obligationer som emitteras enligt lagen (2003:1223) om utgivning av säkerställda obligationer.
Svensk Värdepappersmarknad rekommenderar att marknadsaktörer ska verka för att due diligence övervägs som en naturlig del av varje emission av obligationer som ges ut av emittenter med ett kreditbetyg som motsvarar investment grade eller emittenter utan kreditbetyg som anses ha motsvarande kreditvärdighet.
Svensk Värdepappersmarknad har uppmärksammat att det finns önskemål om att due diligence görs i större utsträckning vid publika primärmarknadstransaktioner på den svenska obligationsmarknaden och specifikt för det segment som består av emittenter med hög kreditvärdighet, det vill säga emittenter med ett kreditbetyg som motsvarar investment grade eller emittenter utan kreditbetyg som anses ha motsvarande kreditvärdighet. Rekommendationen exkluderar inte nödvändigtvis emittenter med lägre kreditvärdighet (high yield). Det bör dock noteras att det generellt redan finns en etablerad praxis för due diligence inför obligationsemissioner av emittenter med lägre kreditvärdighet som i många fall är mer omfattande än vad som lyfts fram inom ramen för denna rekommendation. Vidare tar denna rekommendation inte specifikt sikte på emissioner av statsobligationer, säkerställda obligationer enligt lagen (2003:1223) om utgivning av säkerställda obligationer eller skuldebrev med kortare löptid än ett år (certifikat).
Syftet med denna rekommendation är att genom due diligence ytterligare förbättra kvaliteten på informationen i samband med emissioner och på förhand säkerställa att all relevant information finns tillgänglig och på så sätt bidra till en robust och transparent obligationsmarknad, vilket är till gagn för investerare, emittenter och arrangörer, det vill säga marknaden som helhet.
Behovet av, samt i så fall omfattningen och formen för, due diligence ska bestämmas från fall till fall, i samråd mellan emittenten, arrangören/arrangörerna och eventuella legala rådgivare, men förväntas i regel utgöras av frågor rörande exempelvis emittentens kreditbetyg, försäljningsmaterialets (inklusive, i förekommande fall, prospekts) korrekthet, likvidens användning, sanktionsbestämmelser och att emittenten inte innehar ytterligare relevant men ej kommunicerad information. Behovet av en due diligence, samt i så fall dess omfattning och form, varierar från transaktion till transaktion beroende på, bland annat, (i) typ av emittent, (ii) typ av värdepapper, (iii) transaktionens storlek och komplexitet, (iv) annan relevant information som finns tillgänglig för marknaden (t.ex. befintligt prospekt), och (v) omfattning och relevans av eventuell tidigare utförd due diligence avseende samma emittent.
Svensk Värdepappersmarknad vill belysa att rekommendationen endast är ett komplement till gällande lagstiftning om informationsgivning på värdepappersmarknaden.
Rekommendationen tar inte hänsyn till, och omfattar därför inte, annan relevant reglering avseende tillgängliggörande eller offentliggörande av information (såsom regler kring insiderinformation eller prospektregler) eller emittentens åtaganden under särskilt avtal (dokumentation för upplåningsprogram). Sådana behov av offentliggörande av information måste bedömas av emittenten själv (vid behov med stöd av sin legala rådgivare).