Redovisning: Nukostnadsredovisning fokuserar viktiga frågor för företagen

En rekommendation om nukostnadsredovisning kan få begränsad användning. Det pekar erfarenheterna från andra länder på. Men en rekommendation fokuserar viktiga frågor för företagen.

Olof Arwidi i Lund välkomnar en omarbetad svensk rekommendation som klart anger utgångspunkterna för vinstberäkningarna.

Under senare delen av 1984 har publicerats några olika kommentarer och diskussionsinlägg i Balans om nukostnadsredovisning. Detta debattinlägg tar dessa som utgångspunkt i syfte att om möjligt klargöra några olika förutsättningar om nukostnadsbaserad resultatredovisning. Först behandlas några förutsättningar för värdering, sedan några skillnader och likheter mellan det svenska förslaget och rekommendationerna i USA och England och slutligen pekar jag på vad som bör vara viktigt för framtiden.

Tolkning av en resultaträkning

Jag brukar med stort intresse läsa Rolf Rundfelts kommentarer av årsredovisningar. I kommentaren av Astras nukostnadsredovisning (Balans 6/84) görs några jämförelser bl a med Atlas Copcos redovisning – som i sig är intressanta men ej lätta att förstå och som här utnyttjas för att peka på några olika förutsättningar för resultatberäkningen.

Astra följer i princip FARs modell 3 för nukostnadsredovisning, d v s enligt uppställningen nukostnadsbaserat rörelseresultat, reala prisändringar för lager och anläggningar samt reala finansiella kostnader. Härvid görs det förenklade antagandet att prisutvecklingen på lager och anläggningar fullständigt följer den generella inflationstakten.

Utifrån FARs modell 2 – d v s ett nominellt beräknat nukostnadsresultat justerat med köpkraftsförlusten för eget kapital – anger Rundfelt följande sammanfattande uppställning med användande av data från Astras årsredovisning, som här utnyttjas i illustrativt syfte (se figur 1).

Uppställningen ovan utnyttjas dels för att diskutera prisändringarnas inverkan på de finansiella kostnaderna, dels för att diskutera vikten av att innefatta orealiserade prisändringar.

a) i kommentaren anges att Astra räknat fram ett resultat som är högre än ovanstående beräkning, varför en förklaring efterlyses. En orsak till skillnaden kan vara att i ovanstående uppställning har använts historiska värden för balansräkningen och nukostnadsvärden för resultatberäkningen. Om den senare värderingen använts vid beräkningen av tillgångarnas värden hade rimligtvis dessa värden blivit högre. Detta hade lett till större orealiserade värdeförändringar, medan blott hälften av denna skillnad skall kompenseras genom tillväxtkrav på eget kapital (andra hälften ses som latent skatteskuld). Vad som är viktigt är att resultatet härleds från samma värdeenhet som balansräkningen.

b) Om betydelsen att innefatta realiserade prisändringar anger Rundfelt:

Den alternativa modellen ovan för beräkning av det reala resultatet har den fördelen att den understryker betydelsen av de orealiserade prisändringarna på anläggningar. Som synes uppgår de till 66 miljoner.

Det är här viktigt att hålla isär begreppen, inte minst relativt värderingsförutsättningarna. Påståendet ovan kan knappast vara korrekt då nukostnadsbaserade merkostnader på 104 avser realiserade kostnader, medan värdeförändringen på lager och anläggningar på 170 utgör orealiserade nominella värdeförändringar. Då lager och anläggningar förutsätts stiga med exakt den generella prisförändringen inträffar det specialfall, då den reala orealiserade värdeförändringen = 0. Uppskattningar om reala förmögenhetsförändringar (oavsett om dessa är realiserbara eller ej) påverkar enligt FARs modell direkt resultatet, varför antagandet om följsamhet relativt den generella prisförändringen innebär att denna komponent bortfaller ur resultatberäkningen. Det är värt att notera att Astra, som i många avseenden bedöms ligga vid fronten för svensk externredovisning (och som i december 1984 för tredje gången belönades för bästa årsredovisning), ansett sig kunna bortse från denna komponent.

Likheter och skillnader mellan olika rekommendationer

Rolf Rundfelt och jag har olika tolkningar av den internationella utvecklingen av standards inom inflationsredovisning. Jag har visat min tolkning i ”Informationsförmedlingen är viktigast vid inflationsredovisning” (Balans 4/84) och i boken ”Extern Resultatredovisning under inflation” (Studentlitteratur 1983). I en recension av ovannämnda bok (Balans 7/84) diskuterar Rundfelt två standards: det brittiska och det amerikanska:

a) Rundfelt anger här angående det brittiska standardet

Med det tillägg som föreslagits till SSAP 16 gäller att också Storbritannien och Sverige kan få helt jämförbara resultaträkningar (det engelska tillägget innebär att företag i stället för en traditionell gearing adjustment kan redovisa reala ränteintäkter och -kostnader, d v s samma alternativ som i FARs rekommendation, variant 3). (Balans 7/84)

Påståendet om detta alternativ (som är en av tre möjligheter vid justering av de finansiella kostnaderna) är riktigt under en specifik förutsättning, nämligen att prisutvecklingen på företagets tillgångar exakt följer den allmänna inflationen (d v s under samma förutsättningar som i Astra ovan), annars ger detta alternativ andra resultat än det svenska (t ex för Atlas Copco). Än viktigare är att de begreppsmässigt är olika, vilket är naturligt då de har olika utgångspunkter för vinstbestämningen, samt att ASC resp FAR skjuter fram olika uppgifter om vad som är viktigast för respektive förslag.

b) Vad gäller det amerikanska standardet påpekar Rundfelt att det slutliga resultatet i den amerikanska vinstberäkningen är helt jämförbart med det svenska, vilket så långt är riktigt. Det amerikanska standardet är det som ligger närmast (av det tiotal jag granskat) det svenska utkastet, men just genom att man i standardet ställt sig neutral mellan en förmögenhetsorientering (”financial capital maintenance”) och en kapacitetsorienterad (”physical capital maintenance”) har man också valt att inte förespråka en addering av olika komponenter till en ”bottom line”. I stället poängteras i standardet gång på gång vikten av att hålla de olika komponenterna isär för olika bedömningar. Vidare markeras även begreppsmässigt skillnaden mellan de orealiserade reala värdestegringarna från ”profit from continuing operations” och från ”gain from decline in purchasing power of net amounts owed”, vilket i standardet kommit till uttryck genom att begreppsändring från ”holding gain/loss” i ”Exposure Draft” till ”excess of increase in specific prices over increase in the general price level” (vilken skillnad i Astra enligt antagandet är noll).

En ”fidus” med detta är att man håller isär inflationseffekter som påverkar företagen på olika sätt samt att de, enligt min mening, klarare pekar ut vilka de olika effekterna är och ger flexibilitet i jämförelser. – I det amerikanska standardet har man – till skillnad från i Sverige – inte speciellt framhållit räntabilitetsberäkningar som den väsentligaste uppgiften för inflationsredovisning.

Tilläggas kan att i andra länders rekommendationer framhålls i än högre grad vikten av att inflationsberäkningen skall visa på företagets resultat under förutsättningen bevarande av den fysiska kapaciteten.

Den framtida nukostnadsredovisningen

Det är naturligtvis svårt att entydigt klarlägga orsakerna till att FARs utkast fått begränsat genomslag. I stället för att låsa sig till en utformning är det därför positivt att FARs redovisningskommitté valt att bearbeta tidigare utkast. Intervjun med Per V A Hanner om redovisningskommitténs arbete inger här förhoppningar.

Framöver tänker vi även bearbeta vårt utkast till inflationsredovisning. Målsättningen är att ta fram ett ytterligare alternativ som både är lättare att förstå och bättre stämmer överens med vad som rekommenderas utomlands. Tanken är att monetära vinster och förluster skall synas som särskilda resultatposter. Ett utkast kommer tidigast nästa höst. (Balans 9/84)

Jag tror att det nu är viktigt att anvisningarna innehåller en klart angiven bestämning av utgångspunkterna för vinstberäkningarna. Detta gäller för såväl helheten som dess delar, inte minst för prisändringar och finansiella kostnader samt orealiserade reala värdeförändringar (vars innefattande i resultatberäkningen i princip förutsätter precision i värderingen). Viktigare än såväl tekniska anvisningar och olika metoders interna konsistens (t ex skuldandelsmetoden och Edward & Bells metod) är att redovisningens funktion eller användningsområden för dess brukare klargörs, att vinstbegreppen preciseras och att redovisningens olika komponenter förklaras. Här borde t ex de olika anglosaxiska rekommendationerna utgöra en grund att arbeta ifrån.

Indikationer från andra länder pekar på att användningen av rekommendationen kan bli begränsad t ex i Canada och Nya Zeeland där än så länge mindre än en tredjedel av företagen i Canada följer denna och där andelen är än lägre i Nya Zeeland. Däremot finns signaler på att rekommendationerna fokuserat viktiga frågor för företagen. Det viktigaste blir därför inte en oomtvistad norm utan en ökad kunskap om effekterna av prisändringar för redovisningens brukare – inte minst i tider med förändrade prisnivåer. Förutsättningarna för nukostnadsredovisningen är därför viktigare att bestämma än att eftersträva en fullständig precision (vilken förmodligen är omöjlig att uppnå) samt att uppnå hanterbarhet i utformningen.

Olof Arwidi är t f professor vid företagsekonomiska institutionen vid Lunds universitet