Denna RedR är avsedd att tillämpas av företag som tillämpar BFNAR 2012:1Årsredovisning och koncernredovisning (K3).
1 Bakgrund och frågeställning
1.1K3 reglerar utformningen av årsredovisningen och hur poster i balans- och resultaträkningarna ska värderas. K3 innehåller ett krav på komponentmetod för materiella anläggningstillgångar vilket innebär att det i vissa fall ska göras en uppdelning på komponenter för att avskrivningar, och därmed även redovisade värden på anläggningstillgångarna, ska återspegla det faktum att olika komponenter kan ha olika nyttjandeperioder. Det finns inget krav att i årsredovisningen specificera anläggningstillgångarna uppdelat på komponenter.
(RedP 2017:7)
1.2I samband med övergången till K3 kan det uppkomma praktiska frågor och problem vid tillämpningen av komponentmetoden. I hög grad gäller detta hanteringen av tillgångar som är anskaffade före tidpunkten för övergången. Förutom den grundläggande frågeställningen om vad som är betydande komponenter, finns det företag som har ett flertal byggnader som ska delas upp på komponenter och detta arbete kräver viss tid.
(FAR N 2025:40)
1.3Denna rekommendation behandlar hur uppdelningen på komponenter kan beaktas i ett bestånd av byggnader som finns i ett företags balansräkning vid övergången till K3. Denna rekommendation kan dock vara tillämpbar även för företag med innehav av en eller ett fåtal byggnader.
(FAR N 2025:40)
1.4Enligt övergångsreglerna till K3 får inte det redovisade värdet på befintliga anläggningstillgångar justeras för att överensstämma med en retroaktiv omräkning baserad på de principer för komponenter som K3 bygger på. Detta innebär att det redovisade värdet på anläggningstillgångar som finns vid övergången till K3 varken vid övergången eller senare fullt ut kommer att överensstämma med K3:s grundregler för komponentavskrivningar. Ett annat förhållande är att avskrivningar och ackumulerade avskrivningar i sig är ett redovisningsområde som alltid baseras på antaganden och bedömningar.
(RedP 2017:7)
1.5har upphävts.
(FAR N 2025:40)
2 Bedömning
2.1har upphävts.
(FAR N 2025:40)
2.1ASyftet med komponentindelning är att återspegla det underhållsbehov som en byggnad har. Att tillämpa ett tillvägagångssätt som följer den metod för fördelning av anskaffningsvärde och ackumulerade avskrivningar som Sveriges Allmännytta redogör för i publikationen ”Komponentredovisning av fastigheter – En vägledning” från maj 2020 bedöms vara den mest lämpliga för att komma fram till varje komponents representativa värde vid övergång till K3. Det ska noteras att då publikationen från Sveriges Allmännytta har tagits fram för ett specifikt tillämpningsområde, kan inte metoden tillämpas utan att företaget gör sin egen bedömning och applicerar de nödvändiga förändringar utifrån denna metod som anses lämpligt.
För att i praktiken hantera en indelning i komponenter av en byggnad visar den här rekommendationen bland annat hur redovisade anskaffningsvärden och ackumulerade avskrivningar fördelas utifrån bruttometoden och med direkt infasning. Bruttometoden innebär att samtliga värden (anskaffningsvärden och avskrivningar) fördelas till de identifierade komponenterna i byggnaden. Direkt infasning innebär att komponenterna redan från början redovisas i anläggningsregistret. När komponenterna är inlagda i anläggningsregistret skrivs de av var för sig över respektive komponents bedömda kvarvarande nyttjandeperiod. Fördelen med fullständig komponentindelning är att det blir tydligt vilka värden som är fördelade till respektive komponent vilket underlättar arbetet med att boka bort (utrangera) komponenter vid framtida utbyten. Ett exempel på denna metod visas nedan i exempel 1.
(FAR N 2025:40)
2.1BDen tidigare beskrivna metoden i RedR 8, dvs. att tillämpa en viktad avskrivningssats, bedömer FAR alltjämt är en möjlig metod att tillämpa, men torde vara mindre aktuell, då anläggningsregister generellt hanterar komponenter bättre idag än tidigare. Ett exempel på denna metod visas nedan i exempel 2. FAR gör också bedömningen att det för fastighetsägande företag, där det vid övergången till K3 finns en grupp med likartade byggnader, kan vara förenligt med K3 att använda en viktad avskrivningssats som tillämpas på alla byggnader i gruppen. Hur en sådan viktad avskrivningssats kan tas fram beror på förutsättningarna i de enskilda fallen. En metod kan vara att företaget väljer ut en representativ byggnad i gruppen och gör en fullständig analys av de olika komponenterna. I andra fall kan det finnas mer generella modeller för vissa typer av byggnader som företagen kan använda som utgångspunkt för att bedöma en relevant viktad avskrivning. I de fall det finns branschvägledningar kan dessa ge relevant information för sådana bedömningar. Vilken viktad avskrivning som är tillämplig i olika fall beror på olika faktorer. Vid denna bedömning är nedan uppräknade faktorer viktiga och måste beaktas:
Typ av byggnad (exempelvis bostäder, kontor, butiker, skolor etc.).
Byggnadens skick och ålder vid tidpunkten för övergång till K3.
Byggnadens geografiska läge (kan ha betydelse för hur mycket av den tekniska livslängden som kommer att kunna utgöra nyttjandeperiod för en eller flera komponenter eftersom olika geografiska marknader kan ha olika förutsättningar vad avser exempelvis framtida tillväxtförutsättningar, betalningsförmåga samt behov av bebyggda fastigheter).
Även andra faktorer kan vara väsentliga att beakta.
Vid tillämpning av denna metod är det viktigt att förstå att, i samband med att något byts ut i en byggnad, kan det finnas behov att justera den viktade avskrivningssatsen. Av denna anledning anser FAR att denna metod främst är lämplig under ett övergångsskede under vilken tid ett företag inte har möjlighet att göra en fullständig komponentindelning enligt 2.1A. Metoden med viktade avskrivningssatser kan också vara nödvändig att tillämpa i de fall anläggningsregistret inte medger en fullständig komponentindelning och en investering i nytt system inte anses effektivt. Även i ett sådant fall behöver företaget löpande se över de viktade avskrivningssatserna och justera när så anses nödvändigt.
(FAR N 2025:40)
2.2En förutsättning för en hantering enligt punkt 2.1B är att det går att göra bedömningen att de viktade avskrivningarna på varje enskild byggnad inte avviker väsentligt från vad avskrivningarna skulle ha uppgått till om det genomförts en fullständig uppdelning på betydande komponenter för varje byggnad. Innebörden av begreppet ”väsentlighet” anges i 2 kap. 3 a § årsredovisningslagen (ÅRL). Paragrafen lyder enligt följande: ”Följden av en avvikelse ska anses vara väsentlig om utelämnad eller felaktig information, ensam eller tillsammans med annan information, rimligen kan förväntas påverka de beslut som användare fattar på grundval av informationen.”
(FAR N 2025:40)
2.3Förutsättningarna för att tillämpa en metod enligt punkt 2.1B varierar givetvis mellan olika fastighetsbestånd och förutsättningarna måste analyseras i varje enskilt fall. FAR gör den övergripande bedömningen att det vid övergången till K3 kan finnas fastighetsbestånd eller enskilda byggnader som uppfyller förutsättningarna för en hantering enligt punkt 2.1B. Efterhand som tiden går och det sker komponentbyten i de olika byggnaderna i en grupp, blir det gradvis svårare att göra bedömningen att den viktade avskrivningssatsen, och därmed redovisade värden på byggnaderna, inte avviker väsentligt från en mer fullständig beräkning. Detta kan innebära att den viktade avskrivningssatsen behöver justeras eller att den viktade avskrivningssatsen successivt måste ersättas med avskrivningar baserade på de faktiska individuella komponenterna.
(FAR N 2025:40)
3 Metod
3.1Oavsett vilken metod som tillämpas enligt ovan, fullständig komponentindelning eller viktad avskrivningssats, utgår denna rekommendation från att anläggningstillgångarna redovisats baserat på de olika skattemässiga begrepp som finns, exempelvis byggnad, mark, markanläggning, markinventarier samt byggnadsinventarier. Då rekommendationen endast berör komponentindelning av byggnaden bör därmed inledningsvis säkerställas att anskaffningsvärdet för byggnad endast innehåller byggnadsvärden.
(FAR N 2025:40)
3.2Vid tillämpning av den metod som framgår av 2.1A och exemplifieras i exempel 1 rekommenderas följande tillvägagångssätt för att beräkna komponenternas värden att redovisa i anläggningsregistret efter en fullständig kompinentindelning:
Identifiera byggnadens betydande komponenter. En byggnad kan ha ett flertal betydande komponenter såsom stomme, stammar, fasad, tak och liknande och dessa komponenter har vanligtvis väsentligt olika nyttjandeperioder och byts därför ut med olika tidsintervall i takt med sin förbrukning.
Fördela byggnadens anskaffningsvärde på komponenterna = beräkna ett teoretiskt fördelat anskaffningsvärde för varje komponent. Genom att bedöma hur stor andel av byggnadens anskaffningsvärde komponenten skulle ha haft om byggnaden hade byggts i dag och multiplicera det med totalt anskaffningsvärde för byggnaden beräknas ett teoretiskt fördelat anskaffningsvärde för varje komponent.
Bedöm total nyttjandeperiod för varje komponent. Vid bedömning av nyttjandeperioden för en komponent tas hänsyn till vilket material eller funktion som valts vid anskaffningen. Valt material eller funktion kan även påverka fördelningen av anskaffningsvärdet. Att beakta vid bedömning av nyttjandeperiod är även byggnadens geografiska läge, både vad gäller dess efterfrågan på marknaden och dess utsatthet för väder och vind.
Bedöm kvarvarande nyttjandeperiod för varje komponent. En genomarbetad underhållsplan som sträcker sig över en längre tid är ett bra verktyg, eftersom den ger en tydlig bild av vilka komponenter som finns, nuvarande skick och kommande investeringsbehov. Dessa uppgifter är av vikt vid bedömning av varje komponents kvarvarande nyttjandeperiod.
Beräkna ett teoretiskt restvärde för varje komponent. Det teoretiska restvärdet motsvarar det värde som skulle ha redovisats som redovisat värde om komponentredovisning tillämpats från byggnadsåret.
Beräkna varje komponents anskaffningsvärden och ackumulerade avskrivningar. Med hjälp av komponentens beräknade teoretiska restvärde beräknas varje komponents anskaffningsvärden och ackumulerade avskrivningar som ska tas upp vid tidpunkten för övergång till K3. Beräkningen av komponentens anskaffningsvärde sker genom att multiplicera byggnadens anskaffningsvärde med komponentens teoretiska restvärde i förhållande till byggnadens totala teoretiska restvärde. På motsvarande sätt beräknas komponentens ackumulerade avskrivningar genom att multiplicera byggnadens ackumulerade avskrivningar.
Hur tillvägagångssättet kan se ut för den alternativa metoden som framgår av 2.1B, viktad avskrivningssats, framgår av exempel 2.
(FAR N 2025:40)
Värden att fördela
3.3Ett företag som tidigare tillämpat K2 kommer vid övergång till redovisning enligt K3 behöva göra en analys över vilka avskrivningsenheter som utgör egna komponenter enligt K3. Till exempel kan det antas att avskrivningsenheten ”byggnad” i K2 kommer att resultera i ett antal komponenter som skrivs av separat enligt metodiken för fullständig komponentindelning eller viktad avskrivningssats. Om företaget har en avskrivningsenhet avseende tillkommande utgifter, exempelvis nybyggda balkonger på en byggnad som saknade sådana tidigare, kommer dessa kunna vara en egen komponent enligt K3.
Notera att tidigare uppdelning i så kallade avskrivningsenheter oftast inte är förenlig med det komponentsynsätt som K3 ger uttryck för och då blir det aktuellt att lägga ihop samtliga redovisade värden på byggnaden. Det sammanlagda värdet fördelas därefter på komponenter utifrån en bedömning av respektive komponents värde vid övergång till K3. Hur en sådan bedömning kan ske beskrivs nedan i exempel 1 och 2.
Eftersom redan tidigare normgivning krävde en uppdelning på byggnader och mark finns det inte någon möjlighet i samband med övergången till K3 att göra en ”omallokering” av de redovisade värdena mellan byggnad och mark, detta oavsett om en fullständig komponentindelning eller viktad avskrivningssats tillämpas. För vissa fastigheter kan det vara så att det verkliga värdet på marken är väsentligt högre än redovisat värde, medan redovisat värde på byggnaden är högre än ett värde baserat på fulla komponentavskrivningar. Det är då inte möjligt att omfördela del av det redovisade värdet från byggnaden till marken. Däremot kan givetvis uppskrivning ske av värdet på marken enligt reglerna i 4 kap. 6 § ÅRL.
(FAR N 2025:40)
3.4Exempel på när avskrivningsenheter inte är förenliga med fullständigt komponentsynsätt kan vara då endast prestandahöjande delar av anskaffningsutgifter för komponentbyten aktiverats. Ett annat exempel kan vara då företaget inte följt en enhetlig princip i enlighet med vad som uttrycks i K3 punkt 2.18 avseende väsentliga tillkommande utgifter. Vad som i detta sammanhang avses med att inte ha följt enhetliga principer förenliga med K3 punkt 2.18 kan exempelvis vara att ett företag tidigare år har kostnadsfört åtgärder av viss karaktär som borde aktiverats i enlighet med K3 punkt 2.18, men att företaget andra år aktiverat liknande utgifter. Detta kan också uttryckas som att företaget inte har följt enhetliga principer i allt väsentligt när det gäller vilka tillkommande utgifter som aktiverats och vilka som kostnadsförts.
(FAR N 2025:40)
3.5Exempel på när sådana situationer som nyss beskrivits kan ha uppkommit är när ett företag bytt samma byggnadsdel på två olika byggnader till samma prestandanivå som när byggnaden var nyuppförd. Vidare kan företaget ha kostnadsfört detta utbyte för den ena byggnaden med motiveringen att utgiften inte ökat byggnadens prestanda, i jämförelse med ursprunglig anskaffningstidpunkt, men för den andra byggnaden aktiverat samma typ av utgift på grund av att utgiften skett i nära anslutning till förvärvet.
(RedP 2016:9)
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
2024:36
Dessa ändringar träder i kraft den 13 december 2024.
2025:40
Dessa ändringar träder i kraft den 3 november 2025.
Ändringsförteckning
RedP 2017:7 |
Exempel 1 – bostadsbyggnad fördelad utifrån fullständig komponentindelning
Inledning
Det är viktigt att iaktta att FAR genom nedanstående exempel inte tagit ställning till vare sig hur komponentindelning ska ske, vilka olika komponenter som ska tas upp eller vilka nyttjandeperioder som ska tillämpas. Detta måste avgöras från fall till fall för olika byggnader i enskilda företag.
Bakgrund
Byggnaden är 44 år gammal. Flera komponenter har passerat sin bedömda totala nyttjandeperiod och därför behöver kvarvarande nyttjandeperiod bedömas noggrant. Utgifterna för byte av fasad respektive hissar, som uppstod under tiden K2 tillämpades, kostnadsfördes. Vid övergången till K3 har byggnaden ett bokfört anskaffningsvärde på
130 Mkr och bokförda ackumulerade avskrivningar på 30 Mkr.
Bruttometod och direkt infasning
Bruttometoden innebär att samtliga värden (anskaffningsvärden och avskrivningar) fördelas till de identifierade komponenterna i byggnaden. Direkt infasning innebär att komponenterna redan från början redovisas i anläggningsregistret. När komponenterna är inlagda i anläggningsregistret skrivs de av var för sig över respektive komponents bedömda kvarvarande nyttjandeperiod. Fördelen med använd metod är att det blir tydligt vilka värden som är fördelade till respektive komponent vilket underlättar arbetet med att boka bort (utrangera) komponenter vid framtida utbyten.
Fördelning av anskaffningsvärden och ackumulerade avskrivningar
Inledningsvis fördelas det totala anskaffningsvärdet 130 Mkr på byggnadens identifierade betydande komponenter genom att bedöma hur stor andel av anskaffningsvärdet komponenten skulle ha haft om byggnaden hade byggts i dag. Detta värde benämns i exemplet vara ett teoretiskt fördelat anskaffningsvärde. Exempelvis bedöms fasaden motsvara 6 % av totalt anskaffningsvärde om den byggts i dag och det teoretiskt fördelade anskaffningsvärdet blir därmed 130 Mkr * 6 % = 7,8 Mkr.
Sedan bedöms total nyttjandeperiod respektive kvarvarande nyttjandeperiod för respektive komponent. Här beaktas att stommens kvarvarande nyttjandeperiod inte kan bedömas till en kortare tid än någon av de övriga komponenternas bedömda kvarvarande nyttjandeperiod. Nedan kommenteras hur de olika komponenterna bedömts i exemplet:
Hissarna byttes för 2 år sedan och bedöms ha en total nyttjandeperiod på 20 år och bedöms därför ha en kvarvarande nyttjandeperiod på 18 år.
Uppgift saknas om exakt när ventilation respektive styr och övervakning senast byttes ut, men planen är att de ska bytas om 10 respektive 15 år.
Fasaden byttes ut när den var 40 år gammal och hade uppnått sin totala nyttjandeperiod. Den har därför precis påbörjat en ny nyttjandperiod och 36 år kvarstår.
Fönstren har rent teoretiskt utifrån byggnadens ålder passerat sin totala nyttjandeperiod. De har däremot hållit lite längre och ska bytas under omläggningsåret, därför kvarstår 1 år.
Kök respektive badrum byttes ut när byggnaden var 30 år och nästa utbyte beräknas ske när nästa 30-årsperiod går till ända, varför 16 år bedöms kvarstå av nyttjandeperioden.
Övriga komponenter bedöms ha en kvarvarande nyttjandeperiod som stämmer överens med bedömd total nyttjandeperiod med avdrag för byggnadens ålder.
Ett teoretiskt restvärde beräknas för varje komponent. Värdet skulle ha redovisats om komponentredovisning tillämpats från byggnadsåret. Exempelvis bedöms fasaden ha en total nyttjandeperiod på 40 år och 36 år till nästa utbyte varför det teoretiska restvärdet beräknas till 7,8 / 40 * 36 = 7,0 Mkr.
Med hjälp av komponentens beräknade teoretiska restvärde beräknas slutligen varje komponents anskaffningsvärden och ackumulerade avskrivningar utifrån dess andel av byggnadens totala teoretiska restvärde. Exempelvis för fasaden beräknas anskaffningsvärden till 130 * 7,0 / 66,9 = 13,6 medan ackumulerade avskrivningar beräknas till
30 * 7,0 / 66,9 = 3,1.
Belopp i Mkr | Teoretiskt fördelat anskaffningsvärde | Bedömd total nyttjandeperiod | Bedömd kvarvarande nyttjandeperiod | Teoretiskt restvärde | Anskaffningsvärden | Ackumulerade avskrivningar | Redovisat värde | Avskrivning1 |
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
Hiss (1) | 1,3 | 20 | 18 | 1,2 | 2,3 | –0,6 | 1,7 | 0,09 |
El (6) | 7,8 | 50 | 6 | 0,9 | 1,7 | –0,4 | 1,3 | 0,22 |
Styr och övervakning (2) | 1,3 | 25 | 15 | 0,8 | 1,6 | –0,4 | 1,2 | 0,08 |
Balkong (6) | 3,9 | 50 | 6 | 0,5 | 1,0 | –0,2 | 0,8 | 0,13 |
Ventilation (2) | 2,6 | 20 | 10 | 1,3 | 2,5 | –0,6 | 1,9 | 0,19 |
Fasad (3) | 7,8 | 40 | 36 | 7,0 | 13,6 | –3,1 | 10,5 | 0,29 |
Fönster (4) | 5,2 | 40 | 1 | 0,1 | 0,2 | –0,0 | 0,2 | 0,20 |
Yttertak (6) | 5,2 | 60 | 16 | 1,4 | 2,7 | –0,6 | 2,1 | 0,13 |
Stamledning värme (6) | 9,1 | 80 | 36 | 4,1 | 8,0 | –1,9 | 6,1 | 0,17 |
Stamledning VA (6) | 7,8 | 50 | 6 | 0,9 | 1,7 | –0,4 | 1,3 | 0,22 |
Kök (5) | 3,9 | 30 | 16 | 2,1 | 4,1 | –0,9 | 3,2 | 0,20 |
Badrum (5) | 3,9 | 30 | 16 | 2,1 | 4,1 | –0,9 | 3,2 | 0,20 |
Stomme och grund (6) | 70,2 | 120 | 76 | 44,5 | 86,5 | –20,0 | 66,5 | 0,88 |
130,0 | 66,9 | 130,0 | –30,0 | 100,0 | 3,00 |
Avskrivning i % av byggnadens anskaffningsvärde motsvarar 2,3 % (3,0 / 130,0) det första året efter tidpunkten för övergång, förutsatt att inga utbyten sker det året.
(FAR N 2025:40)
Exempel 2 – där viktad avskrivningssats tillämpas på en del byggnader
Inledning
Det är viktigt att iaktta att FAR genom nedanstående exempel inte tagit ställning till vare sig hur komponentindelning ska ske, vilka olika komponenter som ska tas upp eller vilka nyttjandeperioder som ska tillämpas. Detta måste avgöras från fall till fall för olika byggnader i enskilda företag.
Bakgrund
Vid övergången till K3 den 1 januari 2025 har ett fastighetsföretag ett fastighetsbestånd bestående av 23 byggnader. Tre av dessa utgörs av ett köpcentrum, ett kontorshotell respektive ett parkeringshus. Dessa tre byggnader är så specifika att en analys och uppdelning i komponenter sker individuellt för var och en av dem på det sätt som beskrivs i exempel 1. Övriga 20 byggnader utgörs av bostadsbyggnader byggda under 1950-talet. Antalet lägenheter, byggteknik m.m. är likartade för hela gruppen. En skillnad är dock att 15 av byggnaderna genomgått omfattande renoveringar år 2010 medan de övriga fem har renoverats år 2020. Företaget gör bedömningen att förutsättningarna för komponentbaserade avskrivningar är så likartade inom de två grupperna att en viktad avskrivningsprocent kan användas för respektive grupp utan att skillnaden mot en mer fullständig genomgång blir väsentlig.
För att fastställa de viktade avskrivningssatserna för respektive grupp väljer företaget ut en representativ byggnad ur varje grupp och gör en fullständig uppdelning i komponenter av dessa två byggnader. Nedan visas hur beräkningen kan göras för en byggnad i den första gruppen.
Beräkning av viktad avskrivning för byggnader renoverade 2010
Den utvalda byggnaden i gruppen som renoverades år 2010 har vid övergången ett anskaffningsvärde på 25 Mkr, ackumulerade avskrivningar på 8,5 Mkr och ett redovisat värde på 16,5 Mkr. Vid övergången sker en uppdelning på komponenter enligt nedan. I enlighet med K3 baseras uppdelningen inte på en retroaktiv analys av vilka komponenter som finns i byggnaden, när de bytts ut, vad som var bedömd nyttjandetid vid tidpunkten för utbytet eller vad som var de faktiska anskaffningsvärdena. Analysen baseras i stället på en teknisk inventering av byggnadens fysiska skick vid tidpunkten för övergång till K3.
Företaget gör först en identifiering av vilka komponenter som är aktuella och gör därefter en fördelning av rimliga belopp på de enskilda betydande komponenterna. Därefter fördelas kvarvarande belopp till huvudkomponenten (stommen).
Belopp i Mkr | Anskaffningsvärde | Ackumulerade avskrivningar | Redovisat värde | Bedömd kvarvarande nyttjandeperiod (år) | Avskrivning första året efter övergång till K3 |
|---|---|---|---|---|---|
Hiss | 1,0 | −0,5 | 0,5 | 15 | 0,03 |
Stammar | 3,0 | −1,2 | 1,8 | 30 | 0,06 |
Badrum | 1,5 | −1,0 | 0,5 | 20 | 0,03 |
Kök | 1,5 | −1,0 | 0,5 | 6 | 0,08 |
Fasad | 1,0 | −0,5 | 0,5 | 30 | 0,02 |
Fönster | 1,0 | −0,5 | 0,5 | 20 | 0,03 |
Plåttak | 1,5 | −1,3 | 0,2 | 2 | 0,10 |
Övrigt (stomme) | 14,5 | −2,5 | 12,0 | 50 | 0,24 |
25,0 | −8,5 | 16,5 | 0,58 |
För de 15 byggnader som renoverades 2010 ger fördelningen på komponenter en avskrivning om 2,3 % (0,58 / 25,0) av respektive byggnads totala anskaffningsvärde det första året efter tidpunkten för övergång, förutsatt att inga utbyten sker det året. Denna avskrivningssats (2,3 %) appliceras på anskaffningsvärdet på alla 15 byggnader i gruppen.
En liknande beräkning görs för de 5 byggnader som renoverades 2020, men visas inte här.
Enligt övergångsreglerna i K3 ska det redovisade värdet (16,5 Mkr) delas upp på betydande komponenter. K3 reglerar dock inte om och i så fall hur det totala anskaffningsvärdet och de ackumulerade avskrivningarna ska fördelas. Även om frågan inte är direkt behandlad i K3 gör FAR bedömningen att det inte, i samband med övergången till K3, går att sätta de ackumulerade avskrivningarna till noll och använda 16,5 som ett nytt anskaffningsvärde. Noten över anläggningstillgångarna i årsredovisningen ska beskriva det totala anskaffningsvärdet och de totala ackumulerade avskrivningarna. Hur anskaffningsvärdet och de ackumulerade avskrivningarna fördelas är däremot inte reglerat.
I exemplet ovan har företaget valt att fördela anskaffningsvärdet och de ackumulerade avskrivningarna baserat på en rimlig bedömning om beräknade anskaffningsvärden och anskaffningstidpunkter för varje enskild komponent.
Ett alternativ kan vara att endast fördela redovisade värden på de separata komponenterna medan huvuddelen av anskaffningsvärdet och ackumulerade avskrivningar fördelas på huvudkomponenten. En sådan teknik gör det dock svårare att analysera vad som är rimlig bas för de vägda avskrivningarna när komponenter efterhand byts ut.
Ytterligare ett tänkbart tillvägagångssätt kan vara att endast redovisade värden för olika komponenter fördelas vid övergången till K3. Då finns, med utgångspunkt i ovanstående exempel, 8,5 Mkr i anskaffningsvärden och 8,5 Mkr i ackumulerade avskrivningar som inte fördelats på olika komponenter. Följden av ett sådant förfarande, som nyss beskrivits, blir att bedömningar får ske, vid aktivering av utgifter avseende komponenter efter öppningsbalansdagen, av hur mycket av ackumulerade anskaffningsvärden och avskrivningar som behöver bokas bort i samband med dessa komponentbyten. Det kan även vara så att företaget måste bedöma om det finns kvarvarande oavskrivna redovisade värden på komponenter som bytts ut efter övergången till K3. Om så är fallet ska dessa kvarvarande värden utrangeras och redovisas som kostnad i samband med utbytet.
Notera att den beräknade viktade avskrivningssatsen är inte är tillämpbar för utgifter avseende komponenter som byts ut efter att K3-reglerna börjat tillämpas. Varje sådan ny komponent åsätts en bedömd nyttjandeperiod som är representativ för komponenten ifråga och skrivs av separat utifrån denna nyttjandeperiod. Detta gäller även helt nya komponenter.
Efterhand som de komponenter som ingår i den viktade avskrivningssatsen byts ut behöver dels basen (anskaffningsvärdet) för den viktade avskrivningen justeras, dels en ny viktning ske baserad på de komponenter som finns kvar. Företaget i exemplet kan således inte fortsätta tillämpa den initialt beräknade viktade avskrivningssatsen utan att beakta de förändringar i förutsättningarna som sker när komponenter successivt byts ut.
(FAR N 2025:40)