Att korrigera 3:12-reglerna är ingen enkel sak. Frågan är vilka oönskade följder Anders Borgs senaste förslag kan ge.
EFTER ETT HALVÅRS turbulens tycks sista ordet vara sagt i 3:12-diskussionen i och med regeringens budgetproposition. För den här gången.
3:12, eller fåmansbolagsreglerna, är ett knippe regler som syftar till att begränsa möjligheterna för delägare att ta ut ersättning i form av lågbeskattat kapital i stället för högre beskattad lön. En svår balansgång mellan uppmuntran för företagare och stopp för skatteplanering. Senast reglerna ändrades ledde det till ett oförutsett överutnyttjande av reglerna.
När Anders Borg i maj kom med ett reformförslag blev det heta diskussioner. Alla var överens om att en reform var nödvändig, men kritikerna ansåg att förslaget ökade komplexiteten i regelverket och att följderna av ändringsförslagen var både ogenomtänkta och svåröverskådliga.
Målgruppen i form av starka revisionsbyråer fick sällskap av tjänsteföretag inom vård-, livsmedels- och IT-sektorn som också drabbades hårt av förslaget. Tonläget var högt och reformen kritiserades som ett hot mot tillväxt och entreprenörskap.
Så vad var det man bråkade om egentligen? Dagens särskilda skatteregler för ägare och närstående i fåmansföretag går ut på begränsa möjligheterna att ta ut pengar som kapitalinkomst till 20 procents beskattning i stället för som lön, med en skattesats på upp till 57 procent samtidigt som de ska uppmuntra företagare att anställa.
När regeringens förslag kom i våras var det framför allt två delar som väckte kritik. Ett, att man hade pumpat upp löneuttagskravet, vilket i princip innebar att ägaren kunde bli tvungen att ta ut mer än dubbelt så mycket lön för att kunna utnyttja löneregeln. Två, att man la till ytterligare ett nytt lager för att få använda löneregeln, nämligen ett krav på ägande i viss storlek.
Den första delen i förslaget släppte Anders Borg efter sommaren – åtminstone för tillfället.
– Regeringen backade från höjt lönekrav och det är en viktig förändring för ägare av små företag. Det skulle annars ha blivit en mycket hög tröskel för att få använda löneregeln, säger Annika Fritsch som är Företagarnas skatteexpert.
Den andra delen – kapitalkravet – fanns däremot kvar när budgetpropositionen togs till riksdagen. Alltså, att löneunderlagsregeln bara får tillämpas av delägare med en kapitalandel på minst fyra procent av företaget. Kritiken på den punkten kvarstår också. Kapitalkravet innebär en tröskel som kan stå i vägen för expansion eller för att erbjuda nyckelpersoner ägande snarare än hög lön.
En bärande tanke bakom nuvarande 3:12-reglerna har varit att fåmansbolagsägare – i likhet med andra aktiebolagsägare – tar en risk som måste beaktas och i förlängningen belönas för att gynna företagande. Förslaget om kapitalkrav kritiseras därför eftersom det innebär att en betydande kapitalinsats, och därmed åtföljande risk, inte belönas om man inte kommer upp i fyra procent trots att risken kan vara betydande. Det kan alltså handla om ett större företag där en medarbetare kan gå in med både en och två miljoner utan att komma över tröskelgränsen för att få utnyttja lönesummeregeln.
– Det här betyder att det inte är lika attraktivt att bli delägare och vara med och dela risken men också möjligheten. Den som bara precis har råd att investera så att fyraprocentsgränsen klaras riskerar ju att hamna under gränsen om bolaget behöver göra en nyemission. Man måste ha lite marginal för framtida nya delägare eller andra former av kapitalstillskott, säger Annika Fritsch.
ANDRA NYHETER ÄR att regeringen förstärker det lönebaserade utrymmet till 50 procent för alla företag och inför ett tak. Dessutom införs en ny definition på dotterföretag som innebär att löneunderlag enbart ska kunna användas inom en och samma koncern.
Enligt regeringen är förslaget utformat med stor precision för att träffa just den lilla grupp man vill komma åt: revisionsbyråer och andra konsultfirmor som anpassat affärsmodellen för att utnyttja 3:12 maximalt. Finansdepartementet har räknat ut att ungefär 50.000 delägare får sänkt skatt, att 3.600 delägare får höjd skatt och att resterande 300.000 delägare i fåmansföretag inte berörs alls.
– Bekymret med dessa siffror är att de är både ett par år gamla och att de inte tar hänsyn till de dynamiska effekterna; inte vad som hänt sedan dess, men framför allt inte vad som kan hända framöver. För risken med det nya kapitalkravet är att det försvårar helt vanliga företagsaffärer. Det går inte att bortse från signalvärdet som träffar betydligt bredare än Anders Borgs siffror, säger Annika Fritsch.
Det kan gälla framtida generationsskiften som försvåras eller att man tvingas avstå från att knyta en nyckelperson till sig genom att kunna erbjuda dem ägarandelar.
– Kapitalkravet har en negativ signalverkan på presumtiva delägares beteenden och handlingsmönster. I förlängningen skulle det kunna leda till att företag läggs ned eller övertas av passiva ägare utan långsiktigt engagemang och utan lokal förankring.
Lisa Bergman
SÅ FUNKAR 3:12
Hur mycket en delägare kan ta ut som kapitalinkomst bestäms mycket förenklat av det så kallade gränsbeloppet.
Gränsbeloppet i sin tur beräknas enligt förenklingsregeln som innebär att upp till 2,75 inkomstbasbelopp (runt 150.000 kronor) får beskattas som kapital, eller huvudregeln som bygger på aktiernas anskaff-ningsvärde plus det så kallade lönebaserade utrymmet.
I dag är det lönebaserade utrymmet 25 procent av företagets lönesumma upp till 3,4 miljoner, däröver 50 procent. För ett företag med 5 miljoner kronor i löner innebär det att utdelning upp till 1,65 miljoner kronor beskattas med 20 procent. Kruxet är att det lönebaserade utrymmet bara får användas om man tar ut lön till viss storlek – det är alltså löneuttagskravet, eller bara lönekravet.
I dag är lönekravet antingen 6 inkomstbasbelopp plus 5 procent av lönesumman eller tio inkomstbasbelopp om det skulle vara lägre.