Trots dispositionsrätt och bristfälliga körjournaler ansåg kammarätten att företagets bilar inte var en skattepliktig förmån.
Om firmabilen används privat utgör det en förmån som man ska betala skatt för. Det låter enkelt men kan vålla långa diskussioner mellan Skatteverket och företagarna. Ibland i domstol.
I det aktuella fallet handlade det om ett företag i Söderhamn som erbjöd missbrukare kunskap och en heltäckande vårdkedja från öppen till sluten vård. I verksamheten användes två bilar för bland annat patienttransporter, hembesök, apoteksärenden, domstolsbesök och inköp till verksamheten.
Bolaget gjorde gällande att det hade strikta rutiner och god ordning på hela sin verksamhet, att tillgången till bilarna sköttes av ansvarig sjuksköterska och att nycklarna förvarades i ett låst skåp (som flera visserligen hade nyckel till).
Skatteverket påförde företaget arbetsgivaravgifter och gjorde gällande att företagsledarna haft en skattepliktig förmån, bland annat på grund av bristfälliga körjournaler.
För att en bil ska betraktas som en skattepliktig förmån krävs dels att en företagsledare, anställd eller uppdragstagare haft dispositionsrätt till fordonet, dels att bilen använts privat i mer än ringa omfattning. Skatteverket har bevisbörda för att dispositionsrätt föreligger, men när detta väl konstaterats är den skattskyldige skyldig att göra sannolikt att bilen använts i ringa omfattning eller mindre för att slippa beskattas för förmånen.
När det gällde företaget i Söderhamn hade de två aktuella styrelseledamöterna och delägarna dispositionsrätt till bilarna i egenskap av företagsledare och aktiva i företaget. Domstolens bedömning av om deras privata användning av bilarna kunde skett i mer än ringa omfattning baserades på att de båda hade egna privata bilar, att den ena bodde i Stockholmstrakten och att firmabilarna både behövdes dygnet runt i företagets ordinarie verksamhet.
Men när det gällde frågan om de anställda hade dispositionsrätt hade Skatteverket nöjt sig med att peka på olika faktorer till stöd för att det saknades underlag för att de anställda inte använde bilarna privat.Som att de körjournaler som fanns var bristfälliga.
Skatteverket hade emellertid inte bestridit företagets uppgift om att de anställda saknade rätt att använda bilarna privat. De anställdas dispositionsrätt skulle enligt domstolen alltså ”grunda sig på att de anställda kör bolagets bilar privat under arbetstid i strid med bolagets policy och de uppgifter som lämnats till ansvarig sjuksköterska vid utlämnande av bilnyckeln”. Domstolens slutsats var att Skatteverket inte gjort sannolikt att de anställda hade dispositionsrätt att använda bilarna privat.
Slutsatsen var att varken företagsledarna eller någon anställd skulle förmånsbeskattas för bilarna.
Kammarrätten i Sundsvall, 20 februari 2014, 1050-13.