Hon lurade sig till 2.000 kvadratmeter på Götgatsbacken där hon startade sitt butiksimperium. Granits grundare Susanne Liljenberg är serieentreprenören som flyttat till Visby för att grädda pannkakor.
En gråslaskig dag i början av 1998 går Susanne Liljenberg och väninnan Anett Jorméus runt på Södermalm i Stockholm. De letar efter en lokal för sin nya affärsidé, har hållit på hela vintern utan att hitta något. Plötsligt blir de stående framför en jättelokal med ett skyltfönster på Götgatan där det står en skylt i wellpapp: ”Uthyres”.
– Wow! Vi hade tänkt oss max 200 kvadrat och såg denna hörnbutik med stora ytor. På den tiden inhystes mestadels caféer och pubar på Götgatan, men vi såg framför oss potentialen i en riktigt bra handelsgata. Det var p-e-r-f-e-k-t, säger Susanne Liljenberg.
Bakgrunden till affärsidén var att två högpresterande väninnor sedan en tid befunnit sig i en påtagligt ostrukturerad och stökig vardag.
– Konceptet Granit föddes lite stegvis. Nästan varje gång vi pratade i telefon stod jag och sorterade högar av tvätt. I samma veva fick Anett dessutom barn och tja, då blir ju stöket etter värre. Vi såg en lucka på marknaden för förvaringslösningar i mindre format.
Både Susanne Liljenberg och Anett Jorméus hade jobbat i detaljhandeln i många år och jobbade dessutom väldigt mycket.
– Vi tänkte ”När vi jobbar så här mycket kan vi lika gärna starta eget”. Vi lurade helt enkelt i oss själva att det här skulle bli lätt.
Visionen var att frilägga mer tid åt folk att leva i stället för att leta efter bortslarvade prylar. Något de två nybakade entreprenörerna direkt införlivade i varumärkesplattformen. Ikea hade visserligen mycket förvaring, men i övrigt var det en vit fläck på den svenska marknaden. Samtidigt hade folk börjat längta bort från 90-talets grälla estetik. De rena linjerna var på ingång.
– Vi kände verkligen att det här kunde bli något stort, men när vi så började jaga lokal tog det tvärstopp. Vart än vi vände oss fick vi kalla handen: ”Två kvinnor? Förvaring? Nej tack, vi vill ha riktiga företag” Det var verkligen ännu värre då och har hänt jättemycket sedan dess. Då ansågs det som något rent suspekt att två kvinnor skulle starta företag.
Åter till Götgatan. Damerna stegade in i trapphuset, tog reda på numret till fastighetsägaren och ringde upp för att deklarera sina avsikter. Svaret blev än en gång nej: ”Vi ligger i förhandling med stora kedjor”. Återigen det där med ”riktiga företag”.
Men Susanne Liljenberg och Anett Jorméus hade bestämt sig – det var här den första Granit-butiken skulle slå upp sina portar. En intensiv övertalningskampanj inleddes.
– Jag ringde honom två gånger i veckan under tre-fyra veckors tid för att presentera en fantastisk idé. Jag ringde från olika telefoner för att han inte skulle få chansen att trycka bort samtalet. Varje gång blåste jag upp idén som blev mer och mer storslagen. Till slut blev han nog bara så trött på mig att han sa ja:
– ”Ni får komma hit på torsdag om en vecka. Förresten, ni vet väl att det är 2.000 kvadratmeter det gäller?”
– ”Givetvis. Så klart. Absolut”, svarade jag. Anett och jag glodde på varandra som två fågelholkar. Vad skulle vi göra med 2.000 kvadrat? Det var tio gånger större yta än vad vi hade tänkt oss!
Här tar historien en rent cineastisk vändning. De två hjältinnorna gav sig ut på stan med pocketkamerorna i högsta hugg:
– Vi röjde runt under lunchen och plåtade loggor för glatta livet. Vi ställde oss frågan: vilka märken och kedjor skulle passa ihop med vårt Granit-koncept i en modern galleria?
Några av dem som landade innanför ramarna var kedjor som Face Sthlm, Presstop, Waynes Coffee och det då nystartade Designtorget.
– Vi klistrade upp alla företag på en anslagstavla och gick helt kallt in med en pitch till fastighetsägaren och sa att vi var en konstellation företag som jobbat ihop i ett halvår.
Ni drog en rövare?
– Vi brukar välja att se det som att vi ”presenterade vår dröm som om den vore verklighet”. Men det var verkligen makalöst. Jag skulle nog aldrig vågat göra det i dag!
Fastighetsägaren svalde betet med hull och hår, men ville givetvis träffa hela konstellationen. Återigen blev tidsgränsen en vecka, och återigen gick telefonen varm. Efter en rundringning visade det sig att de allra flesta var intresserade av en etablering. Det var bara ett problem:
– Vi hade ju sagt till fastighetsägaren att vi hade arbetat ihop i ett halvår och när vi släppte den bomben vid vårt första möte blev det knäpptyst. Man kunde höra en knappnål falla.
I stället för att vända på klacken och gå började alla prata ihop sig inför det förestående mötet med fastighetsägaren.
– Det första mötet med fastighetsägaren var en strålande skådespelarinsats. Vi gick på och pratade om påhittade sommarstugor och barn vi inte visste fanns och låtsades som att vi kände varandra väl. Det var helt galet och fantastiskt!
Kontraktet roddes hem och fastighetsägaren la in 13 miljoner i ombyggnationsbudget. På öppningsdagen passerade mer än 2000 personer genom Granits dörrar.
– Vi hade inte tänkt på att de stora kedjorna skulle dra så mycket folk, Granit blev ju dessutom nyheten i sammanhanget och vi hade verkligen inte planerat för en sådan tillströmning. Vi stod där själva, och jag var gravid. Inte heller det planerat, tillägger hon med ett skratt.
– Vi ringde till arbetsförmedlingen och ropade desperat i luren att vi behövde folk. Granit var verkligen succé från dag ett. Det är få nya företagare förunnat.
I dag är det drygt 15 år sedan den där första dagen på Götgatsbacken. 2009 såldes förvaringskedjan till Bergendahlskoncernen som bland annat äger Citygross och Glitter. Då låg Granits årliga omsättning på omkring 100 miljoner.
– Våra respektive familjer växte och ansvaret började växa sig för stort. Jag och min man fattade beslutet att flytta till Visby som vi gått och grunnat på några år, så det var verkligen ett medvetet val. Men jag är fortfarande anställd som konsult och har ett finger med i spelet när det gäller varumärkesfrågor och att forma Granits vision.
Var det en självklarhet att sälja?
– Nej, det var faktiskt väldigt tufft. Under tio år hade Granit varit bådas vår identitet. Vi hade ju fått förverkliga våra drömmar och idéer och varit enormt kreativa. Att gå från det till att känna att Granit är inte vårt längre har varit svårt i perioder. Det kommer ju alltid att vara min lilla baby men nu har jag landat i att livet går vidare. Jag finns kvar i organisationen och tror att det är nyttigt att de gamla entreprenörerna finns med samtidigt som man kan skapa vidare med nya medel och nya människor.
För Susanne Liljengren verkar det allra mesta handla just om att skapa idéer tillsammans med andra. I dag driver hon tillsammans med sin man Mattias och ett par vänner ett creperie, och med tre andra partners håller hon i trådarna för husfabriken/livsstilskonceptet Leva. Utöver det är hon en flitigt anlitad föreläsare kring kvinnligt entreprenörskap och varumärkesutveckling. I dagarna lanserar hon även en ny blogg.
Hur hinner du?
– Den viktigaste faktorn är att jag allierar mig. Jag gör aldrig någonting ensam, utan hittar bra personer att samarbeta med och jag fegar inte med att delegera. Jag är en igångstartare och älskar att bygga nya koncept och är fruktansvärt idéhungrig. Jag älskar till exempel att sova, och en orsak till det är att jag ofta vaknar upp med nya idéer.
Lina Hovling
3 tips hur man bygger ett varumärke
Kartlägg era värden. Beskriv ditt varumärke med fem ord. I Granits fall hade vi ord som ”glimten i ögat”, ”överraskande” och ”funktionellt”, vilket gjorde det lättare att få naturliga teman och rätt tonalitet i kampanjer.
Gör det själv. Många anlitar byråer för att bygga varumärkesplattformen, det är onödigt dyrt. Börja i stället själva med att formulera er mission, då hittar man naturligt sin pay off.
Det enkla är det svåra. I dag får vi berättat för oss via olika informationskanaler att vi har slutat tänka själva, därför är det extra viktigt att lita på den egna intuitionen och tänka nytt. Låter enkelt men är det svåraste som finns.
Susanne Liljenberg
Ålder: Född 1964.
Bor: I Visby.
Familj: Maken Mattias, 43, sönerna Vilmer, 16, Alve 10 och Vidar 8.
Gör: Serieentreprenör, föredragshållare, affärsrådgivare, bloggare.
Intressen: Familjen och goda middagar med vänner. Älskar också att göra utflykter och att måla!
Dold talang: Kan sluka eld.
5 viktiga årtal i karriären
1998. Första sonen Vilmer föds. Startar Granit tillsammans Anett Jorméus. ”Folk tror att det är lätt att driva företag med en vän men det har varit tuffa år, vi har faktiskt båda gått i samtal för att kunna jobba ihop. Vi gick ofta fällan att vi försökte förändra den andra.”
2001. Träffade maken Mattias på en semesterresa på Gotland. Kärlek vid första ögonkastet.
2003. Sonen Alve föds. ”Det är utifrån familjen mitt liv tar sin utgångspunkt.”
2005. Yngste sonen Vidar kommer till världen.
2009. Säljer Granit. Flyttar till Gotland. Startar Leva tillsammans med Catharina Wolle, Pernilla Öfvergård och Helena Bloom.