När företag inom en koncern ville sänka räntan på interna lån, ansåg domstolen att sänkningen inte var affärsmässigt motiverad.
Vid årsskiftet fick begränsningarna för ränteavdrag ett bredare tillämpningsområde och täcker numera de flesta intressegemenskaper och alla former av interna lån oavsett vad pengarna används till. Tillämpningsområdet har alltså utvidgats.
Huvudregeln är fortfarande att ränteutgifter för en intern skuld inte är avdragsgilla. Det finns undantag från det här, men en bestämmelse har införts som sätter syftet med avdraget i fokus. Det betyder att, om skuldförhållandet har uppkommit för att uppnå en väsentlig skatteförmån, så ska avdraget nekas även om något av undantagen från huvudregeln hade varit tillämpliga.
Dessutom finns den så kallade ventilen som innebär att, även om förutsättningarna för avdrag inte är uppfyllda enligt undantagen, så kan avdrag medges om skuldförhållandet är affärsmässigt motiverat.
I det aktuella fallet ägde Moderbolaget och Ägaren hälften var av aktierna i Holdingbolaget i en koncern. Båda företagen var skattskyldiga för inkomstskatt medan Ägaren framför allt var skattskyldig för avkastning på pensionsmedel. Koncernen var lånefinansierad genom upplåning i Holdingbolaget och inlåning från Moderbolaget och Ägaren med lika villkor.
För att komma undan de nya, bredare ränteavdragsbegränsningarna ville koncernen sänka räntan till högst 3,8 procent för Holdingbolaget gällande räntebetalningar till Ägaren. Till följd av den sänkningen ville koncernen även sänka räntan på lånen från Moderbolaget under förevändning att det annars skulle finnas olika nivåer på två aktieägarlån som i övrigt var likadana.
Moderbolaget frågade Skatteverket om det skulle uttagsbeskattas på grund av räntesänkningen. Bolagets linje var att man inte borde behöva göra det, eftersom det vore orimligt att två delägare i samma företag skulle ha olika räntor på likadana aktieägarlån; det var inte bara affärsmässigt motiverat utan rentav nödvändigt för att kunna bedriva det aktuella samarbetet och dessutom skulle sänkningen inte innebära någon skatteförmån. Om de skulle ha olika räntesatser skulle Moderbolaget gynnas på Ägarens bekostnad.
Enligt Skatteverket var hela upplägget skattemässigt motiverat och en skatteförmån uppkom i och med att räntekostnaderna genom sänkningen blev avdragsgilla.
Skatterättsnämnden konstaterade först att den befintliga utlåningen till Holdingbolaget var affärsmässig men att en sänkning till 3,8 procent inte vore marknadsmässig. Frågan var då hur uttrycket ”affärsmässigt motiverat” borde tolkas. Till att börja med ska det vara en snäv tolkning eftersom begreppet utgör ett undantag från huvudregeln som är att avdrag inte får göras. Som exempel att det kan vara motiverat att ta ut ett lägre pris för att företaget önskar arbeta upp en affärsrelation till en viss köpare. Eftersom syftet med prissättningen på räntan i det här fallet bara var att gynna Holdingbolaget kunde den här räntenivån inte anses affärsmässigt motiverad. Moderbolaget skulle därför uttagsbeskattas. Högsta förvaltningsdomstolen instämde och fastställde förhandsbeskedet.
Högsta förvaltningsdomstolen, 4 juni 2014, 385-14.
Lisa Bergman