Ej avdrag för klimatkompensation
Det ekologiska produktföretaget Saltå Kvarn begärde avdrag för utsläppskrediter i form av trädplantering för att kompensera för företagets transporter.
Skatterättsnämnden medgav avdraget med motiveringen att åtgärder för att neutralisera negativa miljökonsekvenser av en verksamhet kan vara nödvändigt för att ett företag med uttalad miljöprofil ska framstå som trovärdigt.
Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, ville dock inte göra en klimatvänlig tolkning av lagtexten. Avdrag för utsläppskrediter kunde inte medges eftersom det inte fanns vare sig motprestation eller egentlig anknytning mellan bolagets ekologiska produkter och trädplanteringen. Att kostnaderna kunde motiveras kommersiellt för att ge företaget bättre goodwill förändrade inte domstolens bedömning.
Högsta förvaltningsdomstolen, 19 september 2014, 2735-14.
Anställd fick själv betala p-avgifter
En målare som använde sin bil under arbetet kunde inte begära att hans arbetsgivare skulle betala parkeringskostnaderna under arbetstid. Frågan om ersättning reglerades varken i anställningsavtalet eller i fackavtalet. Domstolen hittade inte heller några belägg för att det skulle finnas någon generell princip om ersättning. Facket menade att arbetstagare i allmänhet har rätt till ersättning för kostnader de har när de göra olika jobb, men domstolen svarade att det inte fanns någon avtalsregelrad skyldighet att använda egen bil vid arbetets utförande. Det rörde sig enligt domstolen om en ”klassisk intressefråga” som borde lösas genom avtal. Eftersom det saknades avtal var arbetsgivaren inte skyldig att ersätta arbetstagaren för parkeringskostnaderna.
Arbetsdomstolen, 3 september 2014, A 237/12, 57/14.
Bistra besked om ränteavdrag
I fem av sex fall nekade Skatterättsnämnden avdrag för räntekostnader på koncerninterna lån. Huvudregeln är att räntor inom en intressegemenskap inte är avdragsgilla. Reglerna utvidgades 2013, vilket bland annat innebar att alla räntor numera omfattas. I två fall handlade det om den så kallade ventilen, som innebär att räntan kan dras av om skuldförhållandet huvudsakligen är affärsmässigt motiverat. Och i bägge fallen nekades avdrag med förklaringen att ventilen inte var tillämplig. De fyra andra fallen handlade om den omvända ventilen, som innebär att räntan inte är avdragsgill om den tillkommit för att intressegemenskapen ska få väsentlig skatteförmån. I tre av dessa fall bedömde nämnden att syftet med lånet varit att uppnå en väsentlig skatteförmån och därmed medgavs inte avdrag. I det sista fallet handlade det om två lån, varav ett medgavs ränteavdrag medan det andra nekades eftersom det ansågs ha uppkommit för att ge en väsentlig skatteförmån. Alla de sex aktuella fallen – plus några till – är överklagade till Högsta förvaltningsdomstolen.
Skatterättsnämnden, 10 juli 2014, dnr 74-13/D, 82-13/D, 92-13/D, 111-13/D, 117-13/D, 156-13/D.
Två avgifter på en fastighet
Ägaren till en fastighet gjorde gällande att en tillbyggnad i form av ett separat hus med förråd och tvättstuga borde ingå i samma fastighetsavgift som den ursprungliga byggnaden. Skatteverket hade delat in fastigheten i tre värderingsenheter; en värderingsenhet avseende mark och två värderingsenheter avseende byggnaderna. Den nya byggnaden hade el, värme, vatten, kök, wc samt utrymme för tvätt och klädvård, vilket gjorde att domstolarna bedömde att den var inrättad för bostadsändamål och skulle klassificeras som småhus. Eftersom den kommunala fastighetsavgiften för småhus inte tas ut per bostad, utan per värderingsenhet för småhus, skulle två fastighetsavgifter tas ut.
Kammarrätten i Göteborg, 17 september 2014, 1493-14.
Dåligt skydd på sågen gav dyr företagsbot
En anställd vid en fiskgrossist i Piteå fick ett ordentligt jack i tummen när han skadade sig på en sågklinga i tjänsten. Att arbetsgivaren sagt åt den anställde att vara försiktig var inte tillräckligt för att slippa företagsbot på grund av brott mot arbetsmiljölagen. Inte heller att de årliga skyddsronderna passerat utan påpekanden. Domstolen ansåg att företaget borde ha gjort en ordentlig riskbedömning och vidtagit säkerhetsåtgärder, som att förse sågklingan med bättre skydd. Olyckan orsakade inte nervskador men skadan krävde läkarvård och tre veckors sjukskrivning och kunde inte bedömas som ringa. Med beaktande av att det funnits fara för en värre skada ålades företaget en bot på 100.000 kronor.
Hovrätten för Övre Norrland, 22 september 2014, B 238-14.
Optionsvinst var lön
Två nyckelpersoner gjorde vinst på syntetiska optioner som de hade köpt av arbetsgivaren. Domstolen ansåg att vinsten skulle beskattas som tjänst. Visserligen kan syntetiska optioner anses som värdepapper om de är fritt överlåtbara och saknar koppling till innehavarens anställning, men inte i det här fallet eftersom optionerna hade tydlig koppling till personernas anställning. Särskilt avgörande var den punkt i avtalet som angav att arbetsgivaren hade rätt att köpa tillbaka optionen om de skulle sluta – vilket alltså innebar att personerna hade rätt att behålla optionen så länge som de var kvar i bolaget.
Kammarrätten i Stockholm, 9 september 2014, 6104-13 och 6105-13.