Skatteverket kan inte utgå ifrån att det handlar om skattepliktig inkomst när en person får pengar från ett företag.
I ännu ett fall har en domstol underkänt Skatteverkets påstående att bevisbördan gått över på den enskilde när det gällde frågan om en viss summa pengar som tagits emot skulle utgöra skattepliktig inkomst eller inte.
I förra numret av Resultat skrev vi om ett fall där frågan var om insättningar på ett konto skulle betraktas som näringsinkomst eller inte (Kammarrätten i Jönköping, 19 juni 2014, 633–634-14). Då bedömde domstolen att Skatteverket inte hade redovisat varför bevisbördan gått över på den enskilde och det kunde därför inte bli fråga om skönstaxering.
I det nu aktuella fallet hade en man fått pengar av sin kompis som bedrev näringsverksamhet, en summa som mannen ifråga sa utgjorde återbetalningen av ett lån. Skatteverket ansåg att det faktum att pengar överförts från en näringsidkare till en privatperson innebar att det sannolikt rörde sig om tjänsteinkomster. Det i sin tur innebar att det var den enskildes sak att göra motsatsen sannolik.
Kammarrätten tyckte tvärtom att bevisbördan för att visa att de pengar mannen fått utgjorde tjänsteinkomst låg kvar på Skatteverket. Skatteverket hade dessutom inte kommit med några belägg, utöver betalningen, för att det fanns något anställningsförhållande mellan mannen och hans vän, vad arbetet gick ut på eller hur mycket mannen skulle ha arbetat.
Enbart omständigheten att pengar förts från en näringsverksamhet till privatperson utgör inte tillräcklig grund för att beskatta mottagaren eller att ålägga mottagaren skyldighet att visa att medlen inte utgör ersättning för arbete. Att mannens egna förklaringar till varför han fått pengarna kunde ifrågasättas innebar inte heller att bevisbördan skulle flyttas över på honom. Därmed hade Skatteverket inte gjort sannolikt att pengarna utgjorde skattepliktig ersättning och skattettillägg skulle inte utgå.
Kammarrätten i Jönköping, 11 oktober 2014, 3596-13.
Lisa Bergman