14 Tolkning och tillämpning av skattelag

14.1 Inledning

Det finns endast ett fåtal mål som handlar om tolkning och tillämpning av skattelag att redovisa.

14.2 Allmänna tolkningsfrågor

Enligt 5 § i den numera upphävda lagen (1983:1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper (LVP) är fondkommissionär som sluter avtal eller medverkar till avtal om omsättning av värdepapper skyldig att erlägga värdepappersskatt.

I RÅ 1991 ref. 3 (SN 5/91) hade parterna själva planerat och kommit överens om en affär och fondkommissionären, en bank, hade endast hjälpt parterna att upprätta avtalet.1 Frågan var nu om banken genom sin medverkan kunde anses skattskyldig till värdepappersskatt. Regeringsrätten fann att banken inte var skattskyldig med bl.a. följande motivering.

Uttrycket ”medverkan” kan i och för sig ges en mycket vid innebörd. Sålunda kan enligt gängse språkbruk den anses ”medverka” som ställer nödvändiga krediter till förfogande för genomförande av en transaktion (jfr RSV:s Handledning – punktskatter 1986, s. 306) eller som ger anvisningar om lämplig sakkunskap i sammanhanget eller som på annat sätt främjar en försäljning eller ett köp av aktier. Att ge medverkandebegreppet en så långtgående innebörd synes dock inte ha varit lagstiftarens avsikt. Av förarbetena synes snarare kunna utläsas att som medverkan skall anses när någon söker efter och sammanför möjliga intressenter i en transaktion eller på annat sätt förmedlar en affär. Att medverkandebegreppet avsetts skola begränsas till att inrymma endast sådana åtgärder, som har direkt betydelse för att en transaktion kommit till stånd (jfr 1987 not 621 fråga 2), talar också det förhållandet att i lagtexten används uttrycket ”medverkar till” och inte ”medverkar vid”.

Målet är ett typiskt exempel på att förarbetena tillmäts alltför stor betydelse vid tolkning av skattelag. Enligt min mening hade det räckt med att regeringsrätten konstaterat att banken genom att endast upprätta köpeavtal åt parterna inte kunde anses ha medverkat, i lagens mening, till att avtalet kom till stånd.

Målet är närmare behandlat i avsnitt F.

14.3 Skatteflyktslagen

Vid en ombildning av enskild firma till aktiebolag inför en förestående försäljning av verksamheten kan ofta betydande skatteförmåner uppnås. En sådan ombildning med efterföljande aktieförsäljning har inte ansetts strida mot lagstiftningens grunder i skatteflyktslagens mening, se RÅ 1983 1:35 (förhandsbesked).

Rättsnämnden har i det principiellt likartade målet RÅ 1991 not 217 (SN 9/91, förhandsbesked) förklarat att, om den skattskyldige förde över hela sin tomtrörelse till ett aktiebolag, som bedrev handel med fastigheter, detta förfarande inte stred mot lagstiftningens grunder, även om aktierna såldes i anslutning till ombildningen.2 Skatteflyktslagen ansågs inte tillämplig. Regeringsrätten ändrade inte rättsnämndens förhandsbesked.

I RÅ 1991 not 232 hade ett bolag genomfört en s.k. kupongaffär genom att köpa och sedan sälja samma post aktier strax före respektive efter utdelningen.3 RR medgav bolaget avdrag för uppkommen realisationsförlust. Skattevinsten berodde främst på att uppburen utdelning var skattefri för bolaget. Regeringsrätten prövade inte om förfarandet föll in under skatteflyktslagen, eftersom skattemyndigheterna uttryckligen hade avstått från att hävda att lagen var tillämplig. Domstolens majoritet uttalade emellertid att kupongaffärer var ekonomiskt motiverade och normala transaktioner i bolagets verksamheter och att det inte hade ifrågasatts att bolaget hade gjort en faktisk förlust.

Enligt förarbetena till skatteflyktslagen är rekvisitet, att skatteförmånen anses vara det huvudsakliga skälet, uppfyllt, om förfarandet helt eller i viktiga delar framstår som praktiskt taget meningslöst, om man bortser från skatteförmånen. Transaktioner som företas av kommersiella skäl riskerar inte att omfattas av skatteflyktslagen.4 Dessa uttalanden har följts i praxis. Regeringsrätten ville troligen genom domskälen i målet antyda, att skatteflyktslagen inte hade kunnat användas mot den aktuella kupongaffären. På de av regeringsrätten antagna förutsättningarna förefaller denna slutsats rimlig.

Sture Bergström

Målet är närmare behandlat i avsnitt 10.

Målet är närmare behandlat i avsnitt 3.

Se prop. 1982/83:84 s. 21 och SkU 1982/83:20 s. 13.